Tisdag och första nattfrosten 140923

20140923-234614.jpg
För tre dagar sedan skrev jag på min blogg att jag väntade på att våra stamgästande sångsvanar skulle komma och hälsa på i vår damm under sin färd söderut. I eftermiddag hörde jag skrikande från dammen, där låg de, majestätiska, värdiga med gracila rörelser. Det gamla trogna paret men endast en unge med sig. De simmar runt i dammen och stoppar ner huvudena så att stjärten står rakt upp. Undrar vad de hittar att äta där? Har inte full koll på dem men tror det är mer än tio år som de gästat oss när de passerar norrut eller är på retur söder ut. Undrar var de övervintrar.

20140923-235048.jpg
Tidigare på dagen stod en av våra hägrar på favoritstenen och fiskade spegelkarp. Nu har mörkret lägrat sig och allt är tyst nere i dammen. Bella har hängt med hela dagen och är trött, hon ligger på rygg i stora fåtöljen och sover, ville inte gå ut och kissa ikväll. Hon kommer väl fram på natten och väcker mig när behoven tränger på.

Idag har vi haft en strålande fin dag, något kylig, på morgonen låg den första frosten och det var is på bilrutorna. Var på lasarettet i Västervik med hustrun på hälsokontroll på förmiddagen, nu är hon tillbaka på Grangården, på fredag ska jag försöka ta hem henne.

20140923-235409.jpg
På eftermiddagen var jag i Hultsfred och hämtade MG,n, som varit på service i närmare tre veckor, har inte känt för att hämta den när jag inte varit frisk. Nu är den till salu, hustrun börjar få lite svårt att komma i och ur 😉

Ikväll ringde min gamle vän sedan sextiotalet, han bor i Göteborg och var flygfotograf åt mig när han endast var 16 till 17 år gammal. Han brukar ringa en eller två gånger om året, oftast när han stagat upp sig med några järn. Vad han heter kommer jag inte ihåg men vi kallade honom alltid för Fido för han var så liten. Han passade bra som burkslav i min Piper Colt eftersom kärran var ganska motorsvag, endast 108 HK. Vi låg mycket uppe i Lappland och plåtade villor och bondgårdar. Ibland orkade kärran inte upp över åsarna, då fick man svänga tillbaka och ta fart igen.

20140924-000116.jpg
Idag är Fido pensionär, han har levt ett hårt liv. Jag har endast träffat honom en enda gång sedan vi flög tillsammans, det var på Järntorget i Göteborg där jag tog en promenad under ett nattstopp. Han pratar jämt om att han tyckte Sollan var så snäll och lagade god mat och bjöd på, han uppskattade särskilt hennes sjömansbiff. Jag saknar också hennes sjömansbiff idag.

Ett minne jag kommer ihåg var när jag lånade min brors motorbåt och tog med Fido och min svärfar Ingvar. Vi styrde ut från hamnen i Oskarshamn, pilkade lite torsk och fortsatte till Blå Jungfrun ute i Kalmar Sund. Vi klättrade upp till toppen och hade en strålande fin dag. Några dagar efter den turen dog min svärfar hastigt i hjärtinfarkt. Året var 1966.

Ikväll tinade jag upp några räkor som jag förgyllde kvällen med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 4 =