130810 lördag, Med Lillcub över Skåne, Fika i Abbekås

Vaknade upp hemma hos Öywind i Linhamn, Lina bjöd på frukost innan hon åkte ner till sitt sedvanliga morgondopp i havet. Ett okynne hon bedriver hela året om, burr!
Öywind frågar om jag har lust att hänga med till Eslövs Flygfält och ta en tur i hans gamla Piper Cub. Jo, det var en fråga, självklart är man pigg på sånt så här på ålderns höst. En lika dan Cub ägde jag på sjuttiotalet, har nog inte suttit i en sådan sedan dess.
Vi tar våra hojar, jag på min Transalp, Öywind på sin stora mullrande HD. När vi anländer till fältet, vem står inte där? Jo, gamle Lennart Nordström. En pensionerad pilot som tillbringat en stor del av sitt liv i luften. Han var med på träffen i tisdags och var, som jag tidigare nämnt den förste ägaren av SE-EES. Lennart har flugit för flera bolag från puderflyg med bas på just Eslöv till Transair, Linjeflyg. Han drev med framgång Malmö Aero. Jag utförde tre ferryflighter från Kansas till Malmö för honom. Vi har haft många affärskontakter genom åren. Han är en duktig berättare, som man kan lyssna till hur länge som helst.
Jag installerar mig i cuben, otroligt svårt att komma in i den med köpeknä och köpehöft. Inte var väl cubarna så här trånga förr i världen? De bör ha krympt betänkligt.
Vi startar och glider ut över Skåne, otroligt vackert, vilken härlig känsla, har detta verkligen varit en del av mitt tidigare liv? Konstaterar att det är ungefär ett år sedan jag senast flög, även då med Öywind. Då i hans Cessna 140.
Vi passerar söder om Ringsjöarna som vi kan se på en bild. Ropar upp Lasse Eggeling i Abbekås och frågar om kaffepannan står på. Jovisst gör den det. Vi var välkomna. Lasse körde ut på sitt flygstråk som han kallar för Egglanda för att kolla att ibga kaninhål har uppstått. Delar av stråket hyr han ut till den bonden som på vårarna levererar de första nypotatisen till Stockholms restauranger. Det är alltså klassisk mark vi landar på efter en timmes tur i det vackra vädret.
Vi taxar in till Lasses villa och parkerar ganska nära kaffebordet. Marianne skär upp en vetelängd och vi slår oss ner. Deras närmsta grannar var där och vi fick några timmars trevlig samvaro.
Vi startar upp igen och flyger förbi ett grässtråk, som jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Vi snackar lite över radion med en gemensam kompis som sitter i ett annat flygplan med någon elev han lär start och landning.
Samma kille har ett eget litet flygfält i närheten, tog några bilder även på det fältet, det
ligger så grant med hans bostad i bakgrunden.
Vi närmar oss Eslöv och får landa på tvärstråket, eftersom vinden tilltagit ganska kraftigt. Ser att vädret börjar se hotfullt ut i väster, nog bäst att sno på hemåt.
Åter på hojen, passerar Höör, stannar hos Lars Duva utanför Osby och tankar. Nu har det börjat regna ordentligt. Hade tänkt äta upp mig lite på restaurangen i Huseby, men sätta sig där genomblöt är nog ingen bra idé. Tar en varmkorv och en choko i stället.
Står sedan på ordentligt under ca två mil, som det tar innan jag kommit igenom kallfronten. Sen var det fina vädret hemöver, passerar Växjö, Åseda och Virserum, blir kaffesugen, funderar på att hälsa på min FB-vän Göran Walldeck, han har tidigare bjudit på kaffe när jag passerat. Nej har jag nu väl fått upp farten fortsätter jag upp mot Målilla och Hultsfred till Sjundhult där nu åter tystnaden råder och gästerna lämnat.
Resan började i måndags eftermiddag och jag var hemma på lördagskvällen, 198 mil blev det. Längsta dagsetappen blev 42 mil på fyra timmar.Alltså inga mastodontkörningar.
Nu var det nog så, att målet för själva resan var just resan. Tack alla för trevliga kommentarer, alltid kul att höra.

130810_1 130810_2 130810_3 130810_4 130810_5 130810_6 130810_7 130810_8 130810_9

130809 fredag, Tyskland på mc, Besök hos Marco mm, Limhamn

Blev bjuden på god frukost och internetuppkoppling. Värdinnan talade bara tyska och det är jag dålig på. Det blev mest teckenspråk. Tyska är Inget språk man intresserat sig för, Hitler ville ju ha det som världsspråk, kanske därför man fått en viss aversion.
Packade och drog ut Hondan ur carporten. Åkte runt lite i Celle, denna gamla fina residensstad med alla sina fantastiska korsvirkeshus. Besökte några handlare varav den ena var i Sverige, jag fick många fina kontakter under mina närmare hundratalet inköpsresor.
Åkte vidare mot sydväst mot en förort till Hannover, Burgdorf heter den. Där sitter Marco med några anställda och solar sig, han tror nog att det kommer en ny kund, men får sig ett gott skratt när jag tar av mig hjälmen.
Marco, en härlig kille, inte mindre överviktig nu än tidigare. Han driver en ganska stor firma, sålde tidigare drygt 500 hojar om året. Klagade lite på hur tiderna blivit. Tyskarna har blivit fattigare de senaste åren, ändå leds landet av en före detta kommunist, ja, så kan det bli.
Marko kilade stadigt med en snygg tjej, dotter till en ägare av en av de större varuhusen i landet. Han blev aldrig accepterad av den tilltänkta svärfadern, kanske beroende på sin kroppsvikt och överdrivna tatueringar. Gubben ville nog ha en stiligare kar till sin vackra dotter.
Den tilltänkta svärfadern erbjöd Marco ett antal miljoner om han pös iväg. Marco ville inte lämna henne, men kompisarna rådde honom att ta pengarna. Han gjorde så och startade upp en mycket lönsam mc- handel. Efter en tid smög sig dottern tillbaka till Marco igen. Hur läget är nu vet jag inte, ville inte ta upp frågan. Hur eller hur är han en härlig kille med humor och glatt humör trotts tilltagande diabetes och ömma ben, att han knappt kan gå.
Marco berättade att de haft ett enormt oväder där för en tid sedan, han visade på några bilar med stora bucklor i taken. Vissa hagel hade varit ca en dm i genomskärning.
Hade tänkt besöka flera gamla kontakter men hemlängtan blev för stor. Jag tog beslutet att vända hemåt igen. Skulle egentligen även besökt Michel, men då hade jag fått köra ytterligare ca 25 mil. Jag missade visserligen övernattningen på en liten ort som heter Horn där jag brukar bo hos en ung driftig krögare, som har sin gamla mor som värdinna. Där kan man verkligen äta sig mätt på de tyska läckerheterna.
Drog norrut, passerade Hannovers utkanter, skylten till Bergen Belsen passerade jag. Där var jag en gång tillsammans med Ove Fundin på en tidigare mc- resa och besökte bl a Anne Franks gravsten. Hundratusentals människor är där nedgrävda efter Hitlers utrotningshysteri. Även där blev Ove igenkänd och fick skriva autografer. Engelsmännen ville utplåna minnena, därför finns endast gravhögarna kvar, de innehåller vardera runt fem tusen döda vardera.
Närmar mig Hamburg, här stöter jag på min andra bilkö, kilometervis med bilar. Det går väl an när man åker hoj och kan slingra sig fram mellan bilarna. En del lämnar villigt plats, andra är elaka och försöker täppa till min framfart.
Snart har jag kommit igenom och kan stå på. Lyckan står sig inte länge, autobahn nr A1 har åter kö, här står det helt stilla men jag tränger mig igenom och närmar mig Lübeck. Någon mil söder därom får jag se skylten till on ort som heter Reinfeld, liknade vår statsministers namn. Åter drog jag mig till minnes att där ligger en krog med god mat. Jag lämnar Autobahn och kör några km till stället. Endast för att bli mött av ett surt fruntimmer som vägrade ta emot fler beställningar. Klockan närmade sig halv tre och då höll hon stängt till kl fem.
Körde ut mot motorvägen igen och fick något hjärnsläpp tog av mot Hamburg och upptäckte för sent att jag ju redan passerat Hamburg. Kan det möjligen vara Alzaimers light jag drabbats av. Det blev någon mil tillbaka då stötte jag på en vägkrog där jag stannade och åt min lunch. Det var någon sorts junkfood bestående av ett stycke från någon tysk gris.
Jag fortsatte ytterligare ett stycke söderut innan jag kunde vända kosan mot norr igen. Nu hade jag tappat en dryg halvtimme.
Passerade Lübeck och bron öve Fehrman, strålande väder men börjar få träsmak i häcken. Det är segt att åka på dessa motorvägar särskillt nu när jag reducerat farten och pendlar kring hundrastrecket. Fördelen är att jag nu kommer 35 mil på en tankning mot endast 20 när jag stod på för lösa tyglar.
Kommer fram till färjeläget vid Puttgarden. Konstaterar att det numer kostar lika mycket att åka över med en hoj, som det gjorde att åka över med en bil. Sista gången jag för några år sedan passerade med skåp och släpvagn fick jag betala 5800 kr enkel väg. Då blev jag förgrymmad och körde i fortsättningen via Fyn och Jylland, det blev 14 mil extra men hellre det än att fylla på denne skeppsredares kassa.
Väl på båten skickade jag ett SMS till gamle vännen luftkaptenen Öywind Pedersen och frågade om erbjudandet stod kvar att jag fick sova över där. Det tog en halvtimme innan jag fick svar eftersom han hade varit uppe på en flygtur med sin Piper cub, som han har på Eslövs flygfält. Jovisst fick jag det. Jag åker hem och fixar lite mat blev svaret.
Passerar ut över Öresundsbron, nu några dagar sedan jag passerade i motsatt riktning. Konstaterade att jag då passerade bron med förväntan, nu med hemlängtan. Strålande väder och jag kan se Malmö med Turning Torso som ett tjusigt monument mot den nedgående solen.
Undrar vad tullen är ute efter ikväll, det står en tullare vid varje gate. Jag ser som vanligt förtroendegivande ut och släpps förbi. Tar första avfarten in till Limhamn där Öywind och Lina bor, blir som alltid väl mottagen och Lina som är vegetarian står vid spisen och steker prinskorvar och stekt potatis. Tycker det är märkligt att hon gör det. Fick förklaringen när jag efter måltiden fick frågan vad jag tyckte om maten, jo den var superb. Då fick jag veta att det var vegetabiliska korvar kokta i soja. Jag märkte ingeting. Detta kan man nog kalla för kommunistiskt sabotage.
Det blev sen natt, Öywind och jag har känt varandra sedan sextiotalet, han är född i Norge och talar de skandinaviska språken flytande oavsett vilket land han besöker. Han var kapten på Maersk Air i 32 år med basering i Danmark. Några år flög han för Lufthansa, han var även baserad en period i Västindien. han startade sin karriär som fjällflygare på sjö i Norrland. en mycket intressant kille, som ibland kan bli svårt att få stopp på när han berätta om sitt förflutna. När han blev pensionerad från flög han Boing 737 för Norwegian i Oslo. På sin 65- årsdag gjorde han sin sista flygning i det bolaget. När han då närmade sig Oslo blev han av trafikledningen ombedd att gå ner på lägre höjd och runda Oslo innan han landade. Han frågade då vad detta berodde på, fick svaret: ”Det lär vara någon ombord som fyller år idag”. Under intaxningen står alla brandbilar uppställda utefter taxibanan och sprutar vatten liksom en fanborg över flygplanet. Väl på plattan kommer högsta chefen in i kockpit och bjuder på blommor och Champagne. Passagerarna som informerats av värdinnan klappade i händerna.
Dagen efter träffades vi med våra hojar i Trelleborg och drog iväg vidare ner genom Tyskland på en veckotur med de övriga kompisarna. Öywind blev bjuden på en lyxhytt längst upp på överfarten till Travemünde.
Bilderna visar besöket hos Marco, samt när vi närmar oss Rödby, min hoj är väl surrad vid däck för eventuell sjögång.

130809_1 130809_2 130809_3 130809_4 130809_5 130809_6

130808 torsdag, Tyskland på mc, Celle

Vaknade upp och såg att det regnade kraftigt, var bara att vända ryggen till och somna om. Checkade ut fån rummet kl 12.00, då hade det slutat att regna.
Hörde ett väldigt oväsen från kedjan under gårdagen, nysmord när jag åkte hemifrån, tydligen dags igen. Är inte van vid kedjedrift, det ska vara kardan på moderna hojar. Har alltid åkt BMW under mina långturer tidigare och då har man inga såna här problem.
Jag körde över till Louise Mcbutik, den finns i stort sett i varje stad i Tyskland. Jag köpte kedjespray och fick tyst på eländet. Jag köpte också två sovsäckar som ersättning för de tidigare som Bella bet sönder blixtlåsarna på när hon var valp. Dessa sovsäckar är väldigt små, Sollan och jag brukar ha med dem när vi är ute och åker. Även i sommarhuset brukar vi använda dem, de är så sköna att ligga i. Enkelt att bädda blir det också. Köpte också ett lastnät eftersom hojen börjar bli överlastad. Jag saknar sidoboxar. Har en vattentät lasttrunk med kläderna i. Den är ny, den gamla lånade jag ut till Ove Fundin, han hade tänkt använda den på sin resa från Nordkorea till Stockholm genom Sibirien för några år sedan, men trunken råkade komma i kontakt med avgasröret och hela härligheten brann upp med pass och skeppskassa.
Väl på hojen knallade jag iväg mot Hannover men ändrade mig under vägs. Divertade till mitt stamlokus i Hambühren, som ligger några km före Celle. Kvinnan som driver ett Bed & Brackfast hade fullbelagt, augusti i Tyskland är inte rätt månad att söka boende. Hon ringde en tant i en grannby som hade ett ledigt, mycket trevligt rum. Dessutom billigare.
Stället i Hambühren där jag brukar bo är en gammal bondgård där man kör in på gårdsplanen och där jag kunde gömma min Mercedes Sprinter med ett stor släp fullt med hojar under den tiden jag importerade motorcyklar från Tyskland. Det gällde att hitta övernattningar som låg lite i skymundan, att man inte blev bestulen. Det hände att jag ibland hade 14 hojar i lasten.
Efter en välbehaglig dusch åkte jag in till Sparkasse Celle där jag avslutade mitt konto eftersom jag inte har några affärer där längre. Celle var min bas vid mina tidigare inköpsresor.
Tillbaka till Hambühren och in på krogen La Villa, som drivs av en härlig italienare. Han hälsade hjärtligt och pekade på mitt stambord, standardmeny, som vanligt sa han. Och snabbt blev jag serverad en fantastisk proschuto parma med melon. Jag satt nog där ett par timmar, fortsatte sedan in till Celle igen och restaurangen Schattauer, där krögaren frågade om jag skulle ha fläsklägg eller rumpstek? Rumpstek blev mitt svar, ”Ok, rumpstek mit brathkartoffel und speck”, blev hans kommentar. Otroligt vilket minne dessa krögare har, å andra sidan var jag stamgäst där ungefär var tredje vecka när jag var igång med mina motorcykelaffärer.
Rumpsteken var större än vanligt, säkert en och 3/4 tum tjock. Den medföljande extra kniven behövdes inte, köttet var välhängt och den ordinarie kniven sjunker lätt igenom. Krögaren skryter av att han serverar Tysklands bästa rumpstekar och fläskläggar, jag har inget att erinra, maten är fantastisk. Krogen var också fullbelagd, jag fick sitta ute i trädgården denna vackra kväll.
Serveringen sköttes av samma kvinna, som varit där så länge jag kan minnas, hennes förra svåger blåste mig på ca 150 000 kr en gång, men det rår ju inte hon för. Svågern fick sitta av ett par år i en cell i statsfängelset i Celle. Det var inte bara jag som blev blåst. Men jag struntade i att betala några hojar jag var skyldig honom, det märkte han tydligen inte. Gåvor och gengåvor.
Hör att det är dåligt väder hemma, får se hur jag gör, hade tänkt vara hemma på lördag, hälsar väl på några affärsbekanta i morgon och tar beslut om vilken väg jag ska åka hemåt. Det går färjor från Travemünde, Rostock och Sassnitz. Den senare tar knappt fyra timmar men ligger å andra sidan längst bort. Nästan vid Polen. De andra behöver sju timmar för överfarten.Bifogar några bilder jag lyckats få fram. En löpsedel jag fotograferade på Lasse Eggelings kontor, han var den första som landade på Sturup på öppningsmorgonen. En bild med sportbilsentusiasterna och sedan förrätt och varmrätten som intogs på två olika krogar under gårdagskvällen.

130808_1 130808_2 130808_4 130808_3