130816 Bockjakt

Hade bestämt mig för att kura gryning i mitt enda jakttorn. Men latheten tog överhand och bössan fick liksom jag vila och en skön sovmorgon.
Hörde två skott åt mina marker till. Verkar som det inte heller detta år blir rökt rådjurslår på julbordet. Kunde förr inte förstå att äldre gubbar avstod bockjakten som då var näst intill helig. Nu är man där själv. Det är ju inte enbart att skjuta, man ska ju ta hand om det hela också och direkt något beröm har jag aldrig fått när jag kommit hem med viltkött som ska tas om hand.
När svärmor levde tog hon hand om det hela, men nu finns inte hon heller.

130812 måndag, Livet som segelflyglärare

Har några hundra timmar baksits som lärare i Bergfalke. Några 300- kilometerssträckor, ett antal utelandningar i den typen. Mitt längsta pass var 7 tim 5 min. SE-TAB var den jag flög mest.
Var uppe med en elev på ett par tusen meter när eleven började må illa. Jag som satt där bak räckte fram min hatt och bad att han skulle spy i den och sedan kasta ut det hela genom luftventilen när jag lagt flygplanet i vingglidning.
Han gjorde som jag sagt men kastade ut det hela på lovartsidan varvid jag fick hela härligheten i ansiktet. Att sjunka två tusen meter tog sin tid. Huanemej!

130811 söndag, Mc-gudstjänst i Horn

Satte mig på hojen och körde genom skogen ner till Kröngården, ca 4 km där jag var med på gudstjänsten där den kända riksevangelisten Britta Hermansson predikade, hon är både intressant och kul att lyssna till, familjen Brunegård underhöll med fina sånger, därefter kyrkkaffe och lite snack med vänner och bekanta. Satt på terassen en stund innan skyfallet började med blixt och dunder utöver sjön.
Träffade två kompisar, Magnus och Jörgen. Vi bestämde att åka upp till Horn där pastorn Håkan Karlsson hade sin traditionella motorcykelgudstjänst, den femtonde i ordningen.
Körde hem till Sjundhult mellan regnskurarna, satt mig i soffan och hoppades att inte grabbarna skulle dyka upp i ösregnet, men det gjord de. Jag hade somnat när de dök upp och väckte mig. Ytterligare en regnskur, efter den stack vi iväg. Vi skulle vara på torget i Horn kl 14.30 och med lite aggressiv körnng lyckades vi pricka in tiden trotts tight schedule. På torget skulle alla hojarna träffas och en dryg timmes hojtur skulle köras. När vi kom dit fans inte en enda hojåkare förutom oss tre. Tydligen dålig tåga i Östgötarna.
Vi körde då över till Horns camping där vi passade på att äta en hamburgare. Kände igen värdinnan eftersom hon var så lik sin mor, min FB- vän Gun Monell. Frågade om hon kom ihåg ett barnkalas när hon var liten då ett segelflygplan gled över tomten. Jodå, det kom hon väl ihåg, kände också till att det var jag som var piloten.
Jag kom in lågt över samhället och såg att det var stort barnkalas i trädgården, någon av barnen fyllde sju år. Jag landade på Hornlanda några km söder om samhället. Jag han knappt stiga ur kärran förrän hela flocken med ungar anlände, det blev tydligen ett populärt inslag i barnkalaset.
Jag hade startat från Hultsfred och försökt mig på ett av mina otaliga rekordförsök. Kommer inte nu ihåg om det var 30- eller 50- milasträckan jag var ute efter. Uppe över Östgötaslätten svek mig termiken och jag försökte ta mig tillbaka mot Hultsfred igen. Det lyckades inte och kompisen Kristoffer Drangels privata flygfält, Hornlanda fick bli min landningsplats. Därifrån kunde någon bogsera hem mig senare. Hade jag valt en åker, som var det vanliga, hade flygplanet fått monteras ner och fraktas hem i transportvagn. Sådana utelandnngar gjorde jag ett 30- tal under min segelflygkarriär. Det var en härlig tid.
Hemkörningen med hojarna från Horn blev en blöt upplevelse. Fick tillbaka min bil, som jag haft utlånad under veckan, kunde åka in och ersätta den mjölk som surnat i kylskåpet under min bortavaro. Hämtade papegojan Hubert hos min svåger och svägerska, Hubbe hade tydligen skött sig bra i det nya hemmet. Hade som vanligt grymtat lite på morgonen innan hon fick sin havregrynsgröt och på kvällen hade hon sagt till om sin filt genom att skrika högljutt.
Ringde till Sollan , som är kvar på ålderdomshemmet Granen tills måndagsmorgonen. Hon har trivts bra under veckan och haft många besök. Hon längtade efter vovven Bella, sa hon. Jaha, tydligen inte efter mig 😉