130812 måndag, Livet som segelflyglärare

Har några hundra timmar baksits som lärare i Bergfalke. Några 300- kilometerssträckor, ett antal utelandningar i den typen. Mitt längsta pass var 7 tim 5 min. SE-TAB var den jag flög mest.
Var uppe med en elev på ett par tusen meter när eleven började må illa. Jag som satt där bak räckte fram min hatt och bad att han skulle spy i den och sedan kasta ut det hela genom luftventilen när jag lagt flygplanet i vingglidning.
Han gjorde som jag sagt men kastade ut det hela på lovartsidan varvid jag fick hela härligheten i ansiktet. Att sjunka två tusen meter tog sin tid. Huanemej!

130811 söndag, Mc-gudstjänst i Horn

Satte mig på hojen och körde genom skogen ner till Kröngården, ca 4 km där jag var med på gudstjänsten där den kända riksevangelisten Britta Hermansson predikade, hon är både intressant och kul att lyssna till, familjen Brunegård underhöll med fina sånger, därefter kyrkkaffe och lite snack med vänner och bekanta. Satt på terassen en stund innan skyfallet började med blixt och dunder utöver sjön.
Träffade två kompisar, Magnus och Jörgen. Vi bestämde att åka upp till Horn där pastorn Håkan Karlsson hade sin traditionella motorcykelgudstjänst, den femtonde i ordningen.
Körde hem till Sjundhult mellan regnskurarna, satt mig i soffan och hoppades att inte grabbarna skulle dyka upp i ösregnet, men det gjord de. Jag hade somnat när de dök upp och väckte mig. Ytterligare en regnskur, efter den stack vi iväg. Vi skulle vara på torget i Horn kl 14.30 och med lite aggressiv körnng lyckades vi pricka in tiden trotts tight schedule. På torget skulle alla hojarna träffas och en dryg timmes hojtur skulle köras. När vi kom dit fans inte en enda hojåkare förutom oss tre. Tydligen dålig tåga i Östgötarna.
Vi körde då över till Horns camping där vi passade på att äta en hamburgare. Kände igen värdinnan eftersom hon var så lik sin mor, min FB- vän Gun Monell. Frågade om hon kom ihåg ett barnkalas när hon var liten då ett segelflygplan gled över tomten. Jodå, det kom hon väl ihåg, kände också till att det var jag som var piloten.
Jag kom in lågt över samhället och såg att det var stort barnkalas i trädgården, någon av barnen fyllde sju år. Jag landade på Hornlanda några km söder om samhället. Jag han knappt stiga ur kärran förrän hela flocken med ungar anlände, det blev tydligen ett populärt inslag i barnkalaset.
Jag hade startat från Hultsfred och försökt mig på ett av mina otaliga rekordförsök. Kommer inte nu ihåg om det var 30- eller 50- milasträckan jag var ute efter. Uppe över Östgötaslätten svek mig termiken och jag försökte ta mig tillbaka mot Hultsfred igen. Det lyckades inte och kompisen Kristoffer Drangels privata flygfält, Hornlanda fick bli min landningsplats. Därifrån kunde någon bogsera hem mig senare. Hade jag valt en åker, som var det vanliga, hade flygplanet fått monteras ner och fraktas hem i transportvagn. Sådana utelandnngar gjorde jag ett 30- tal under min segelflygkarriär. Det var en härlig tid.
Hemkörningen med hojarna från Horn blev en blöt upplevelse. Fick tillbaka min bil, som jag haft utlånad under veckan, kunde åka in och ersätta den mjölk som surnat i kylskåpet under min bortavaro. Hämtade papegojan Hubert hos min svåger och svägerska, Hubbe hade tydligen skött sig bra i det nya hemmet. Hade som vanligt grymtat lite på morgonen innan hon fick sin havregrynsgröt och på kvällen hade hon sagt till om sin filt genom att skrika högljutt.
Ringde till Sollan , som är kvar på ålderdomshemmet Granen tills måndagsmorgonen. Hon har trivts bra under veckan och haft många besök. Hon längtade efter vovven Bella, sa hon. Jaha, tydligen inte efter mig 😉

130810 lördag, Med Lillcub över Skåne, Fika i Abbekås

Vaknade upp hemma hos Öywind i Linhamn, Lina bjöd på frukost innan hon åkte ner till sitt sedvanliga morgondopp i havet. Ett okynne hon bedriver hela året om, burr!
Öywind frågar om jag har lust att hänga med till Eslövs Flygfält och ta en tur i hans gamla Piper Cub. Jo, det var en fråga, självklart är man pigg på sånt så här på ålderns höst. En lika dan Cub ägde jag på sjuttiotalet, har nog inte suttit i en sådan sedan dess.
Vi tar våra hojar, jag på min Transalp, Öywind på sin stora mullrande HD. När vi anländer till fältet, vem står inte där? Jo, gamle Lennart Nordström. En pensionerad pilot som tillbringat en stor del av sitt liv i luften. Han var med på träffen i tisdags och var, som jag tidigare nämnt den förste ägaren av SE-EES. Lennart har flugit för flera bolag från puderflyg med bas på just Eslöv till Transair, Linjeflyg. Han drev med framgång Malmö Aero. Jag utförde tre ferryflighter från Kansas till Malmö för honom. Vi har haft många affärskontakter genom åren. Han är en duktig berättare, som man kan lyssna till hur länge som helst.
Jag installerar mig i cuben, otroligt svårt att komma in i den med köpeknä och köpehöft. Inte var väl cubarna så här trånga förr i världen? De bör ha krympt betänkligt.
Vi startar och glider ut över Skåne, otroligt vackert, vilken härlig känsla, har detta verkligen varit en del av mitt tidigare liv? Konstaterar att det är ungefär ett år sedan jag senast flög, även då med Öywind. Då i hans Cessna 140.
Vi passerar söder om Ringsjöarna som vi kan se på en bild. Ropar upp Lasse Eggeling i Abbekås och frågar om kaffepannan står på. Jovisst gör den det. Vi var välkomna. Lasse körde ut på sitt flygstråk som han kallar för Egglanda för att kolla att ibga kaninhål har uppstått. Delar av stråket hyr han ut till den bonden som på vårarna levererar de första nypotatisen till Stockholms restauranger. Det är alltså klassisk mark vi landar på efter en timmes tur i det vackra vädret.
Vi taxar in till Lasses villa och parkerar ganska nära kaffebordet. Marianne skär upp en vetelängd och vi slår oss ner. Deras närmsta grannar var där och vi fick några timmars trevlig samvaro.
Vi startar upp igen och flyger förbi ett grässtråk, som jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Vi snackar lite över radion med en gemensam kompis som sitter i ett annat flygplan med någon elev han lär start och landning.
Samma kille har ett eget litet flygfält i närheten, tog några bilder även på det fältet, det
ligger så grant med hans bostad i bakgrunden.
Vi närmar oss Eslöv och får landa på tvärstråket, eftersom vinden tilltagit ganska kraftigt. Ser att vädret börjar se hotfullt ut i väster, nog bäst att sno på hemåt.
Åter på hojen, passerar Höör, stannar hos Lars Duva utanför Osby och tankar. Nu har det börjat regna ordentligt. Hade tänkt äta upp mig lite på restaurangen i Huseby, men sätta sig där genomblöt är nog ingen bra idé. Tar en varmkorv och en choko i stället.
Står sedan på ordentligt under ca två mil, som det tar innan jag kommit igenom kallfronten. Sen var det fina vädret hemöver, passerar Växjö, Åseda och Virserum, blir kaffesugen, funderar på att hälsa på min FB-vän Göran Walldeck, han har tidigare bjudit på kaffe när jag passerat. Nej har jag nu väl fått upp farten fortsätter jag upp mot Målilla och Hultsfred till Sjundhult där nu åter tystnaden råder och gästerna lämnat.
Resan började i måndags eftermiddag och jag var hemma på lördagskvällen, 198 mil blev det. Längsta dagsetappen blev 42 mil på fyra timmar.Alltså inga mastodontkörningar.
Nu var det nog så, att målet för själva resan var just resan. Tack alla för trevliga kommentarer, alltid kul att höra.

130810_1 130810_2 130810_3 130810_4 130810_5 130810_6 130810_7 130810_8 130810_9