130808 torsdag, Tyskland på mc, Celle

Vaknade upp och såg att det regnade kraftigt, var bara att vända ryggen till och somna om. Checkade ut fån rummet kl 12.00, då hade det slutat att regna.
Hörde ett väldigt oväsen från kedjan under gårdagen, nysmord när jag åkte hemifrån, tydligen dags igen. Är inte van vid kedjedrift, det ska vara kardan på moderna hojar. Har alltid åkt BMW under mina långturer tidigare och då har man inga såna här problem.
Jag körde över till Louise Mcbutik, den finns i stort sett i varje stad i Tyskland. Jag köpte kedjespray och fick tyst på eländet. Jag köpte också två sovsäckar som ersättning för de tidigare som Bella bet sönder blixtlåsarna på när hon var valp. Dessa sovsäckar är väldigt små, Sollan och jag brukar ha med dem när vi är ute och åker. Även i sommarhuset brukar vi använda dem, de är så sköna att ligga i. Enkelt att bädda blir det också. Köpte också ett lastnät eftersom hojen börjar bli överlastad. Jag saknar sidoboxar. Har en vattentät lasttrunk med kläderna i. Den är ny, den gamla lånade jag ut till Ove Fundin, han hade tänkt använda den på sin resa från Nordkorea till Stockholm genom Sibirien för några år sedan, men trunken råkade komma i kontakt med avgasröret och hela härligheten brann upp med pass och skeppskassa.
Väl på hojen knallade jag iväg mot Hannover men ändrade mig under vägs. Divertade till mitt stamlokus i Hambühren, som ligger några km före Celle. Kvinnan som driver ett Bed & Brackfast hade fullbelagt, augusti i Tyskland är inte rätt månad att söka boende. Hon ringde en tant i en grannby som hade ett ledigt, mycket trevligt rum. Dessutom billigare.
Stället i Hambühren där jag brukar bo är en gammal bondgård där man kör in på gårdsplanen och där jag kunde gömma min Mercedes Sprinter med ett stor släp fullt med hojar under den tiden jag importerade motorcyklar från Tyskland. Det gällde att hitta övernattningar som låg lite i skymundan, att man inte blev bestulen. Det hände att jag ibland hade 14 hojar i lasten.
Efter en välbehaglig dusch åkte jag in till Sparkasse Celle där jag avslutade mitt konto eftersom jag inte har några affärer där längre. Celle var min bas vid mina tidigare inköpsresor.
Tillbaka till Hambühren och in på krogen La Villa, som drivs av en härlig italienare. Han hälsade hjärtligt och pekade på mitt stambord, standardmeny, som vanligt sa han. Och snabbt blev jag serverad en fantastisk proschuto parma med melon. Jag satt nog där ett par timmar, fortsatte sedan in till Celle igen och restaurangen Schattauer, där krögaren frågade om jag skulle ha fläsklägg eller rumpstek? Rumpstek blev mitt svar, ”Ok, rumpstek mit brathkartoffel und speck”, blev hans kommentar. Otroligt vilket minne dessa krögare har, å andra sidan var jag stamgäst där ungefär var tredje vecka när jag var igång med mina motorcykelaffärer.
Rumpsteken var större än vanligt, säkert en och 3/4 tum tjock. Den medföljande extra kniven behövdes inte, köttet var välhängt och den ordinarie kniven sjunker lätt igenom. Krögaren skryter av att han serverar Tysklands bästa rumpstekar och fläskläggar, jag har inget att erinra, maten är fantastisk. Krogen var också fullbelagd, jag fick sitta ute i trädgården denna vackra kväll.
Serveringen sköttes av samma kvinna, som varit där så länge jag kan minnas, hennes förra svåger blåste mig på ca 150 000 kr en gång, men det rår ju inte hon för. Svågern fick sitta av ett par år i en cell i statsfängelset i Celle. Det var inte bara jag som blev blåst. Men jag struntade i att betala några hojar jag var skyldig honom, det märkte han tydligen inte. Gåvor och gengåvor.
Hör att det är dåligt väder hemma, får se hur jag gör, hade tänkt vara hemma på lördag, hälsar väl på några affärsbekanta i morgon och tar beslut om vilken väg jag ska åka hemåt. Det går färjor från Travemünde, Rostock och Sassnitz. Den senare tar knappt fyra timmar men ligger å andra sidan längst bort. Nästan vid Polen. De andra behöver sju timmar för överfarten.Bifogar några bilder jag lyckats få fram. En löpsedel jag fotograferade på Lasse Eggelings kontor, han var den första som landade på Sturup på öppningsmorgonen. En bild med sportbilsentusiasterna och sedan förrätt och varmrätten som intogs på två olika krogar under gårdagskvällen.

130808_1 130808_2 130808_4 130808_3

130807 onsdag, Tyskland på mc, Bremen

Startade upp från Flensburg vid tiotiden, tankade och konstaterade att bränsleförbrukningen ligger skyhögt över normalt. Får sluta upp med att åka med full gas. Nu har jag ingen anledning att stressa. Full tank räcker inte mer än 20 mil mot normalt ca 35, märkligt.
Drog iväg ner mot Hamburg, blev omkörd av en räcka av Morgan sportbilar, satt och njöt av de fina bilarna, får också se en Austin Helay 3000 dyka upp i backspegeln. Hela gruppen svängde in på en mack för tankning och fika, jag följde efter. Föraren i Healeyn kom fram och pratade, han hade lagt märke till mitt intresse för bilen. Jag berättade att min numera bortgångne bror Carl-Eric hade ett antal Healey under sin levnad, den sista har hans son kvar ännu.
Själv har jag haft två av den lilla typen Healy Sprite i min ungdom. Hade även en röd MGA Twin Cam, som jag sålde för 7000 kr, hade varit värd bortåt 300000 kr idag. Man får inte gråta över spilld mjölk, jag har spillt mycket under mina år.
Passerar tunneln under floden Elbe, sedan över de fantastiska broarna i Hamburgs hamnområde. Anländer till Bremen efter fyra timmars körning med många fikastopp och bensträckare. Hittade ett helt nybyggt hotell i närheten av huvudbanstationen fick ett fint rum för under femhundra spänn. Var ute på restaurang och åt en god middag.
När jag skulle gå hem, en sträcka på ca en km, ösregnade det. Hoppade in på en pub där jag blev sittande till regnet gått över. Intressant att lyssna på lokalbefolkningen och den typiska hornblåsmusiken. Tog sedan promenaden hem, beklämmande att se alla uteliggare, flera av dem har fina stora hundar, som också sover på trottoarerna. Detta är en trend jag tidigare lagt märke till i flera tyska städer.
Just ny ligger jag och väntar på bättre väder, så att jag åka åka vidare.130807

130806 tisdag, Tyskland på mc, SE-EES 50 år

Vaknade upp och blev serverad en fantastisk frukost i Abbekås. En fin samvaro med familjen Eggelings. Såg från frukostbordet ett vackert segelfartyg passera utefter kusten.
På eftermiddagen var vi på ett mindre flygmuseum. Där hade vi bestämt träff med anledning av att det idag var på dagen 50 år sedan Lennart Nordström med sitt fina flygbolag Malmö Aero registrerade flygplanet SE-EES. En Beechcraft Travelair. Vi som träffades var Lennart Nordström, Ove Hansson, som var den första som flög kommersiellt med maskinen. Ove berättade om trevliga episoder han varit med om med den maskinen, Lasse Hersgren, Bengt Fahlander med familj. Förlåt om jag glömt någon.
Jag köpte maskinen av Lennart Nordström 1971 och vi hade den fram till 1974. Jag delade ut mitt kåseri över ”Trippel Ecko Siera” till deltagarna , ett kåseri, som jag tidigare publicerat här på FB. Maskinen flögs ca 2000 timmar i mitt bolag, de flesta timmarna flögs av mig. Det var i den maskinen jag började upptäck Europa. Flög många spännande taxiflygningar ed den med olika intressanta och kända personligheter. Det var beklagligt att se naskinen i det skick den är idag. När jag köpte den för 200 000 kr var den grundöversedd och i skick som ny. Därefter har ett antal företag och personer varit ägare till maskinen. Under en period stod den som dragplåster på taket till ett motell vid vid Gränna.
Efter några timmar återvände vi till Abbekås, på med allvädersstället och iväg utefter kusten västerut, passerade Sveriges sydligaste punkt, Smygehuk, Trelleborg där jag tankade och ringde hustrun, sedan ett betalstopp på Öresundsbron.
Väl ute på bron märkte jag av vinden, en mycket kraftig vind från vänster, fick dra ner farten och hålla emot, det var riktigt otrevligt på högbrodelen, därtill motljus och insekter på visiret vilket drog ner sikten. Det bör ha sett märkligt ut för bakomvarande fordon med en motorcykel med varierande lutningar mot den byiga vinden.
Passerade Kastrup där jag förr landat hundratals gånger. En period hade vi sex reguljära landningar där om dagen där.
Jag höll god fart mot den bländande solnedgången, stoppade för att betala ytterligare en broavgift på stora Bältbron. Kom så över till Fyn, hoppsan nu började tankmätaren peka på noll igen, reducerade till ekonomikrus. När jag närmade mig Odense började det bli kris, ingen bensinmack i sikte. Stannade på en parkering och kopplade in ”Point of intresse”, på GPS,en, hittade en mack i en by några km från motorvägen.
Ny bensin och en bensinsträckare, sen iväg igen. Högsta speed, ska försöka nå motellet alldeles söder om tysk/danska gränsen vid Flensburg före kl 22.00. Nu börjar det duggregna. Första stänken på resan. Det hade dock det goda med sig att jag med handsken kunde tvätta bort de irriterande insekterna på visiret.
Odense, ja, oj vad kul jag haft där. På sextiotalet hade min numera bortgångne kompis, smeden Werner Sörensen köpt ett nytt flygplan, en Beech Musketeer. Den ville han ofta flyga ner till sin födelsestad Odense och visa upp för släkt och vänner. Trotts att han hade eget privatflygarcertifikat vill han ha med mig som säkerhetsförare. Vi landade på Beldringe flygplats, där ”Smen” hade för sed att bjuda flygplatspersonalen på en dansk allmännelig öl. Det var många femtioårsmiddagar och övriga fester vi besökte under en följd av år.
Sitter också och kommer ihåg en gång, tror det var 1983. Jag hade varit över i USA och köpt en begagnad Beech King Air A100.
Jag köpte den av guvernören i staten Newyorks huvudstad Albany. Vi tankade upp och drog iväg upp via Goose Bay på New Faundland. Tankstopp på Narsarsuaq på Grönland, vidare till Reykjavik, därifrån direkt till Odense med Beldringe flygplats där vi via radion begärt extra öppethållning. Vi hade bytt av varandra vid spakarna, Bengt Grafström och jag, resan gick non stop. Med ombord var Sievert Andersson och min son Joacim.
Det intressanta var att vi inte hade några landningskort över flygplatsen, men jag kom ihåg freqvensen på VOR- stationen och inkursen på ca 240 grader. ILS- freqvensen hade jag tydligen också i huvudet. Vi gjorde en fin nattlandning i dimman. Anledning med landningen i Odense var att planet skulle omlackeras där. Staten Newyorks statsvapen var målat på taket och det kunde vi ju inte åka omkring med.
Hade tur och fick lifta med Sterling Airways Caravel över till Kastrup tidigt på morgonen. Från Kastrup till Linköping åkte vi med vår ordinarie flygtur till Linköping.
Det är kul med såna här nostalgiturer, man friskar upp gamla minnen.
Väl på Gylland passerade jag skylten till Vojens, där jag för några år sedan tillsammans med Ove Fundin besökte lag-VM i speedway på en bana, som ägdes av den danske världsmästaren Ole Olsen. Oles Världsmästarhoj stod som prydnad i hotellet där vi bodde. hojen vat helt täck i gulddobblé, även kedjan lyste i guld. Bör ha kostat en förmögenhet.
Klockan tio minuter i tio anlände jag till motellet som var stängt. Ringde ett nummer, som stod på dörren och fick besked att rum nummer 13 i det röda gårdshuset stod öppet och var reserverat för mig. Somnade även denna kväll ovaggad efter ca 40 mil i sadeln, körtiden blev knappt fyra timmar. Drygt hundra knyck i snitt.
Bilden där flygplanet är rött är tagen i Västervik 1974 under min tid som ägare. De andra bilderna är från senare skeenden i flygplanets historia.

130806_1 130806_2 130806_3