På mc till Polen och GP

En tur till Gorzow och lag-VM i Speedway
Fredagen den 15,e juli 2011 drog jag mot Ystad med min Honda Transalp, 1991 års modell. Jag startade kl 09.30 vilket var i senaste laget eftersom färjan till Swinoujscie skulle avgå kl 14.00. Jag hade 33 mil att köra på 3,5 timmar, man ska borda en timme före avgång.

Allt gick bra i fint väder tills jag kom i höjd med Älmhult, där började det regna så smått. Borde redan där satt på regnjackan, som jag hade med men man vill ju inte stanna när man har bråttom. Efter en stund var himmelen öppen och det öste ner, kände att handskarna började ta in vatten, jackan var inte impregnerad på några år, borde göras varje år. Efterhand började det bli blött i häcken. När jag kom till Kristianstad började känseln i fingrarna försvinna. När jag kom till Tollarp var det dags att tanka och då hade jag svårigheter med koppling och handbroms, eftersom jag inte hade någon känsel i fingrarna. Jag stannade på Statoil, som jag vanligen nogsamt undviker. 3 fingrar på varje hand var kritvita, ett problem som jag ofta hade i min ungdom, men som jag inte upplevt på mer än 30 år. Gick in till tanten i kassan och blev insläppt på toaletten där jag kunde värma fingrarna i varmt vatten. Till slut återfick de normal färg igen. Bytte till ett par torra handskar och drog vidare, någon mil före Ystad upphörde regnet.

Jag kom fram till färjeterminalen klockan kvart i två, alltså i senaste minuten, men det var inget problem, kön av bilar var lång och jag var fräck nog att köra förbi alla och kom ombord ganska omgående. Färjan avgick en halv timme försenad.

Gick till restaurangen och beställde min favoriträtt, golonka heter den i Polen men i Sverige kallar vi det för fläsklägg. Jag har nog ätit hundratalet golonka under alla mina flygningar till Polen genom åren. Polackerna har alltid skrutit av det polska köket, men den enda rätt jag någonsin uppskattat i Polen är just ”golonka”, ofta med championsoppa som förrätt, den brukar vara superb på polska restauranger. Men den jag nu beställde var det sämsta av det sämsta, kan inte förstå hur man kan ta betalt för sådan mat. Det ska vara ett polskt rederi till det.

Hur eller hur, kom vi fram på tid kl 20.15. Hade fått tipps om ett litet 2- stjärnigt hotell, som hette Millennium, bara några kilometer från färjan. Jag körde dit i lätt regn och fick ett fint nyrenoverat rum.

En liten mysig restaurang fanns också. Tänkte att nu ska jag ha en riktig golonka, men ack vad jag bedrog mig. Den jag fick var än värre än den jag fick på färjan. Ölen var dock ok, men det ska väl mycket till om kocken skulle kunna påverka ölen.

Jag checkade ut kl 09.00 efter en frukost, som var ok. För allt detta betalade jag knappt 250,- svenska kronor.

Startade mot Gorzow, som var mitt mål, ca 20 mil i strålande solsken och på en nyanlagd motorväg som inte ens fanns på kartan. Här läggs våra EU-pengar, men inte på de svenska vägarna, de börjar nu bli som de polska vägarna var för 20 år sedan. Jag kom fram till ett litet hotell, också det 2-stjärningt med hjälp av GPS,en i min Iphone. Ove Fundin hade bokat rum. När jag svängde in på hotellets bakgård satt Ove och hans kusin, Börje Fundin där och solade på en soffa.

Ove berättade att han kört 190 mil mestadels i regn från sitt hem i Frankrike. Han hade endast haft +5 grader när han körde genom passen i Alperna. Börje hade kommit med samma färjelinje som jag, ett dygn tidigare. Han hade övernattat en natt mer än jag. Han hade kört i en VW-cab, det är ju egentligen lite fusk.

Vi installerade oss och fick en omelett till livs. Klockan 16.00 åkte vi ut till Edward Jancarz Stadium, som ligger mitt i staden Gorzow Wielkopolskiego. Matchen började inte förrän klockan 19.00, vi tillbringade tiden i depån.

Arenan har fått namnet efter Edward Jancarz, en av Polens dåtida, bästa speedwayförare, som blev knivmördad av sin hustru.

Arenan har en överbyggnad, som gör att man kan täcka hela banan vid regn, när vi var där var endast åskådarplatserna täckta. 16 000 åskådare kan man ta in och alla platser var utsålda. Speedway är en mycket stor sport i Polen.

Vi hade fått VIP-biljetter, men gamle världsmästaren Ole Olsen ordnade så vi fick det gula bandet kring handleden, vilket gav oss tillgång till ”All Sektions”. Det innebär att vi kan röra oss i depån, VIP-rum, restauranger.

Ove delade ut vinnarpokalen till det vinnande laget, som blev Polen, Australien tog silver och Sverige knep bronset före danskarna med en enda poäng. Andreas Johnsson tog bara en poäng på hela tävlingen, han missade också jokern totalt. Andreas är en mycket ojämn förare och borde nog inte satsas så hårt på. Detta och fyrverkeriet visades i TV, dock inte i den svenska versionen. Däremot lär undertecknad varit synlig ett antal gånger i TV-rutan. Jag fick flera SMS och telefonsamtal efteråt. Märkligt vad man blev populär helt plötsligt. Det var brittisk TV, som hade hand om sändningarna, som lär ha sänts i 61 länder.

På söndag förmiddag startade Ove mot Frankrike, Börje skulle stanna ytterligare ett dygn och se en match i Bydgoszczy, på söndagskvällen.
Jag bestämde mig för att köra hem via Sassnitz- Trelleborg. När jag kommit in ett stycke i Tyskland började jag fundera på att i stället för att bo på hotell i Sverige, stanna kvar i Tyskland och köra via Puttgarden och Öresundsbron. Min kedja var inte bra, borde ha bytts innan jag åkte hemifrån och jag hörde att den förde oljud ifrån sig. Bestämde mig för att besöka Matthies i Hamburg och köpa ut ett nytt kedjekit. Sagt och gjort jag styrde mot Hamburg istället. Körde på mindre vägar genom norra delen av gamla östtyskland. När jag saktade in i en stad hörde jag ett väldigt oljud från kedjan och tänkte att nu får jag nog övernatta här. Jag ställde upp hojen på centralstödet och kunde konstatera att kedjan var röd av rost på sina ställen och att några länkar skurit, den hade väl inte tålt regnet i Sverige. Gick in på en mack och köpte rostolja. Och se! Kedjan tystnade, jag kunde fortsätta mot Hamburg. När jag närmade mig Hamburg började det regna kraftigt och jag svängde in i närmsta förort/stad, som heter Harburg. Jag har tidigare köpt en del hojar där.

Det gällde att hitta ett hotell snabbt innan jag blev genomsur. Under ett träd stod en kvinna med en cykel, jag stannade och frågade efter ett billigt hotell. Hon svarade att det finns gott om hotell i staden men, du kan få bo hos mig för 20 euro, jag har ett ledigt rum, som jag brukar hyra ut till studenter. Jag sa, att jag kommer från Sverige, då svarade hon: ”Då ska du bara betala 10 euro men du får undervisa min dotter i svenska för hon ska studera i Sverige framöver”. Jag accepterade. Regnet hade avtagit och hon cyklade före och jag körde efter. Hon trampade nog ca 3 km.

Hon bodde i centrum och hade en mysig lägenhet, som innehöll mycket att titta på, massor av böcker i bokhyllorna. Hon hade också en liten trädgård på baksidan där hon odlade vindruvor och olika orientaliska frukter. Hon hade också ett vinterrum. Jag fick bo i äldsta dotterns rum eftersom hon hade flyttat ut. Efter dusch och rakning stod middagsbordet färdigt med hamburgare gjorda på svenskt kött, som hon hittat i frysen.

På morgonen stod frukosten serverad. Dylika äventyr får man bara uppleva när man åker hoj.
Jag startade upp vid niotiden och kom ut på autobahn där det var totalstopp. Jag slingrade mig dock fram till Hamburg för att konstatera att firman jag brukar handla av hade flyttat ut på västra sidan av Hamburg. Jag gjorde då ett överslag, kedjan hade hållit hittills, den håller nog hem också om jag smörjer upp den ordentligt. Jag gick in på Louis och handlade kedjespray, textilimpregnering samt en tankväska med kartfodral. Därefter drog jag norröver, stannade på en mack för tankning. Där stod det en hoj med sidovagn och släpvagn samt en med endast släpvagn. Det var 2 familjer från Kristianstad, som varit på semester i Holland och Belgien men som nu var på väg hem.

Jag stannade till på Citti Gross utanför Lübeck, där jag handlade lite godis. Kom fram till Puttgarden och såg en oändlig bilkö framför. Jag betalade snabbt och kassörskan sa att jag kunde köra förbi kön, vilket jag ju ändå hade gjort. Jag kom på färjan som sista fordon och efter några minuter lade vi ut.

Jag åt en snitsel med pommes, som var som förväntat. Snabbmat, som de tillhandahåller för dyra pengar. Eftersom jag stod sist på båten hakade jag på efter sista bilen i den rad, som först fick lämna skeppet och efter några få minuter var jag på rull igen. Efter 20 körda mil sedan förra tankningen, var jag framme i Tappernöje och det var åter dags att bunkra. Hängde av mig jackan och sträckte ut mig på en soffa med en Coca Cola. Efter någon halvtimme dök de båda svenska familjerna åter upp med sina ekipage. De hade också bara 20 mils räckvidd.

Gamle kompisen Öywind Pedersen i Limhamn höll mig uppdaterad hur kallfronten med åska och regn passerade. Det såg bra ut för kvällen.
Skulle egentligen fikat hos Öywind men han var ute på en tur med vänner och hann inte hem eftersom jag låg före tidtabellen. Jag passerade så småningom Öresundsbron och tog vägen genom Limhamn och Malmö centrum, eftersom jag ville ha en bild på Turning Tower. Fick min bild och körde till Höör, där de säljer Sveriges nu billigaste bensin 13:68/litern. Gjorde ytterligare ett fikastopp på Lars Dufva. Nästa tankning blev i Målilla och kl 09.20 var jag åter hemma. Hade kört ca 550 km i vackert väder under måndagen. Hela resan blev 1 750 km.

En toppentrevlig utflykt, som jag kan rekommendera fler hojåkare.
I sadeln:
John-Olof Holmström

Honda Transalp heter min hoj

20140107-074305.jpg

20140107-074429.jpg

20140107-074441.jpg

20140107-074457.jpg

20140107-074512.jpg

20140107-074530.jpg

20140107-074547.jpg

1 reaktion till “På mc till Polen och GP”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre − två =