På mc genom Tatrabergen

Mc- resa till Tatrabergen Hade köpt några motorcyklar i
Tyskland som skulle hämtas och tog med mig min sons svärfar Bertil
Wik. Vi lastade in min för året nyinköpta motorcykel typ BMW
R1150RT, utrustad med radio och GPS utöver lite annan utrustning.
2004-07-14 Första dagen körde vi via Helsingborg, Helsingör, Rödby,
Puttgarden och övernattade på en Bed and Breakfast lite norr om
Lübeck. 2004-07-15 Morgonen efter körde vi till Lage, som ligger
utanför Detmold. I Lage håller en motorcykelhandlare till, som
heter Michael Pagel. Jag hade köpt hojen av honom och han hade på
sin verkstad gjort 100- milaservicen på den och då ansåg jag att
det var lämpligt att han även utförde 1000- milaservicen. Jag köpte
några hojar av honom, sedan fortsatte vi tillbaka till Hanover där
jag också köpte några hojar. Nu var det dags att lasta ur min BMW
och jag tog avsked av Bertil, som fortsatte hem mot Vimmerby. Jag
följde honom till avtagsvägen mot Braunschweig. Det var eftermiddag
och jag planerade att passera gränsen till Tjeckien där jag tänkte
övernatta då hotellpriserna är betydligt lägre där mot i Tyskland.
Jag passerade Leipzig och Dresden. Följde autobahn och kunde hålla
ganska hög medelfart, efter servisen varvade motorn ut betydligt
bättre än innan servicen då den ville kvävas vid mycket pådrag. Nu
var det roligt att åka igen. Mörkret började falla och jag hade
långt kvar till tjeckiska gränsen, det var betydligt längre dit än
jag hade räknat med. Gränspassagen gick snabbt och bra, på det
sättet har EU varit en bra grej, tänk vad krångel det var förr när
man skulle käfta med kommunisterna och redovisa visum och diverse
tillstånd vid gränserna. Gränsen ligger i bergstrakterna och
fullmånen lyste så vackert över berg och dalar. Jag körde förbi
hela porrträsket, som uppstått vid gränsen och hittade ett billigt
hotell i utkanten på en stad. Priset var endast några hundralappar.
2004-07-16 Blev besviken på morgonen när jag skulle åka iväg och
fumlade till det på hotellets bakgård när jag skulle köra iväg och
tappade hojen. Ytterligare några repor hade uppstått på backspegeln
och sidoväskan. Som tur var hade jag inte reparerat tidigare skador
jag fick när hojen tippade i Litauen tidigare under sommaren. Jag
svalde förtreten och körde vidare mot Prag, en mycket vacker stad
som jag besökt flera gånger under min tidigare karriär som pilot.
Jag körde runt lite i stan och kollade, plötsligt blev jag stoppad
av en polis som inte tyckte om att jag körde på gågatan. Eftersom
det gick spårvagnar på samma gata reflekterade jag inte på det. Han
pekade var jag skulle stanna sedan bråkade han om att det var
stoppförbud där också, tror inte de är kloka? Han började skriva på
en rapport då helt plötsligt det kom en familj i en bil och gjorde
samma misstag. Dem lät han åka men inte mig. Då blev jag förgrymmad
och frågade vad det var för klasskillnad och om det var på det
viset han hälsade EU- medborgarna välkommen. Jag krävde hans namn
och talade om att jag tänkte vidta åtgärder. Då vinkade han iväg
mig och önskade en trevlig resa. Där gick han miste om sin privata
provision som han hade hoppats på. Tyckte inte det var roligt att
stanna kvar i Prag så jag fortsatte mot Brno en stad som ligger
ytterligare några tiotal mil söder över. Jag passerade Brno och
körde mot Tatrabergen som var mitt mål. Mestadels körde jag på
motorvägar och bestämde ganska sent vilken väg jag skulle ta, målet
var Zakopane. Jag beslutade att runda topparna söder och öster om
och då blev det så att jag körde mot Slovakien. Jag stannade till i
en stad nära gränsen men där fanns inget hotellrum ledigt. Vid
Åttatiden på kvällen passerade jag en skylt där det stod: ”Doctors
Pension.” Funderade en stund på om det var sjukvård eller pensionat
som tillhandahölls. Jag tog av i riktning som vägvisarna pekade och
kom så småningom fram till ett mycket elegant residensliknade hus
där en doktor och hans fru drev ett pensionat. Helt perfekt, när
han fick se min hoj gjorde han plats i sitt garage där jag fick
parkera under natten. Jag var hungrig och frågade om det gick att
äta men han svarade att kocken hade gått hem men om jag höll
tillgodo med en sen lunch så skulle han fixa det. Det skulle bli en
överraskning sa han. Under tiden han själv ordnade med maten visade
han ner mig i källarvalven där han hade inrett en mycket elegant
bar där jag fick köpa en god öl av en kvinna som skötte om baren.
Jag var ensam kund och hon talade endast sitt hemlands språk varför
det var helt omöjligt att kommunicera. Efter någon timme kom
doktorn och inbjöd mig till en fantastisk måltid som bestod av
kotletter och en mängd tillbehör, öl och vin ingick följt av en god
dessert med kaffe. Dagen efter blev jag positivt överraskad,
kostnaderna stannade under 300 kr inkl rum, mat, dryck och frukost.
2004-07-17 Tredje dagens morgon passerade jag gränsen till
Slovakien och fortsatte söder om Tatrabergen. Jag lämnade
motorvägen och körde in på mindre vägar. Vädret var strålande och
bergen var mycket vackra i solskenet. Inget av värde hände och jag
körde mest hela förmiddagen med uppehåll för fika på något
näringsställe. Vid lunchtid passerade jag gränsen till Polen, det
var på östra sidan av Tatrabergen. Så snart jag kom in i Polen blev
vägarna mycket dåliga, krokiga var de på grund av de enorma
stigningarna men underhållet verkade saknas. En cykeltävling pågick
med flera hundra deltagare. Detta gjorde att det var besvärligt att
stå på eftersom det var massor av medhjälpare och supporters
utefter vägarna. Så småningom kom jag fram till Zakopane, som inte
alls var sig likt sen jag var där förra gången för ca 20 år sedan.
Nu var det rent och fint och massor av turister. Jag parkerade
hojen på en bevakad parkeringsplats och tog en promenad i centrum.
Jag hittade en mysig restaurang och beställde omgående en
”Golonka”. Det är detsamma som fläsklägg med rotmos. Det smakade
bra och eftersom det var så mycket folk överallt beslutade jag att
fortsätta. Husrum hade ändå inte varit något problem eftersom det
satt mängder av folk utefter vägen med små skyltar som talade om
att de hade rum att hyra ut. Jag fortsatte 126 km till Krakow där
jag tog in på ett bra hotell nära torget. Hojen fick jag parkera
under tak på en bevakad parkeringsplats. Det var lördagskväll och
jag tog en lång promenad runt torget där det var gott om
uteserveringar och restauranger. Jag åt något gott och gick till
sängs eftersom dagen hade varit lång. 2004-07-18 Startade upp vid
niotiden på söndagsmorgonen, Hade 609 km till Gdansk, körde ut ur
Krakow och kom ganska snart fram till en vägtull där jag fick
betala för att köra ut på motorvägen. Vilken skillnad, förra gången
i mitten på sjuttiotalet när jag åkte samma väg med en gammal taxi
av märket Warszawa var vägen krokig och en enorm trafik rådde,
lastbilar med ojusterade dieselpumpar spydde ut avgaser, då var det
inte så roligt att ligga i bilkön som varade ända fram till
Katowice. Jag hade nu 609 km upp till Gdansk på vägar av mycket
varierande kvalité. På ett ställe fick jag se ett utrangerat
trafikflygplan med 4 motorer uppställd som restaurang. Yrkesskadad
som jag är efter 42 års flygande kunde jag inte låta bli att stanna
och äta en bit. Kul ställe med ett trevligt upplägg, verkade vara
ett populärt ställe. Jag ringde mina gamla vänner Maria och Andrej
Nagorski, som jag känt sedan 1972 då jag första gången landade på
Gdansk gamla flygplats, som låg mitt inne i staden alldeles vid
havet och med inflygningsljusen placerade ute i vattnet. Det var
ofta dimma och svårlandat, banan var kort. Maria basade i tornet
och tog väl hand om mig eftersom hon var en av få som kunde tala
engelska så man förstod. Andrej, hennes man var radartrafikledare
och skötte PAR- utrustningen. (Precision Approach Radar). Det
innebar att han efter att ha identifierat rätt flygplan pratade ner
maskinen genom att ange kurs och höjder till piloten. En form av
mänsklig ILS med hög precision. Landningsminima var i regel 60
meter (200 fot). Maria och Andrej var hemma och ville att jag
skulle övernatta hos dem. Efter att fått besked att färjan från
Gdynia till Karlskrona var fullbokad beslutade jag att stanna hos
dem. Det var trevligt vi hade så mycket att samtala om. Nu hade jag
inte sett dem på flera år, förr träffades vi nästan varje vecka.
Jag kommer ihåg en gång just innan undantagstillståndet trädde
ikraft den 13 december 1981. Då hade Maria stått i matkön i drygt
24 timmar för att kunna bjuda mig på en köttbit när jag kom. Minns
att jag hade stora lådor med proviant med till dem. Det var
ransoneringar och bl a kuponger på tvål. Problemet var bara att det
inte fans tvål att köpa. Ja de har verkligen uppträtt som vänner.
De har vid två tillfällen besökt min familj i Sverige. Nu hade de
en fin lägenhet på 3 rum och kök med ett mycket elegant badrum.
Tidigare bodde de en lägenhet på ett rum och kök på 12é våningen i
ett bostadshus. Liknade mest en potatiskällare. Nu hade de en
nästan ny BMW 3- serie förr hade de en mini- Fiat som de hade fått
betala i förskott och sedan väntat på i 7 år. Kommunisterna var
fantastiska!?!?. Tack Gud för att de nästan utplånats. Jag vet
inget land som fått det bättre med den regimen. 2004-07-19 Tidigt
på morgonen tog jag adjö av mina värdar och körde till Färjan i
Gdynia. Var tvungen att checka in 2 timmar för avgång. Den tiden
behövdes eftersom det var långa köer till biljettkassan och till
tull och passpolis. Färjan tog 10 timmar och vi kom iland i
Karlskrona vid kl 1900. Trots att jag med min hoj körde förbi de
flesta i kön tog det en timma att komma genom passkontrollen
eftersom Polen inte ingår i Shengensamarbetet. Jag körde hem till
Vimmerby där jag ankom ungefär vid midnatt. De sista 2 timmarna
hade jag stött på en och annan regnskur och vägarna var blöta. För
övrigt hade hela resan gått i perfekt väder, kanske lite för varmt
vissa dagar. Det blev 236 mil på 5 dagar. Jag funderade på om det
är så vidare förståndigt att bara tankar och köra utan några längre
stopp, men det är ju så kul att åka hoj. Det är nu tredje sommaren
jag åker motorcykel efter ett uppehåll på ca 40 år. Det är nog som
man säger att ibland är det själva resan som är målet. John-Olof
Holmström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 3 =