Mina hjärtproblem

Igår måndag, blev jag uppringd av hjärtkirurgen Nils-Erik Nielsen som ska operera mig senast i september. Han var trevlig och ägnade lång tid åt att förklara min situation och hur de skulle behandla mig.

Efter sjukhuset i Västerviks nonchalans begärde jag en second opinion. Västervik gjorde en undersökning av mitt hjärta en fredag för några månader sedan, de bedömde det så allvarligt att jag endast fick transporteras på bår. Fick inte komma hem över helgen, skickades till Kalmar för kärlröntgen, där gick de in i hjärtat och konstaterade att det var så igengrott att det inte gick att göra någon balongvidgning.

Läkaren sade att det här får nog Linköping ta hand om. Väl tillbaka i Västervik fick jag höra att jag dessutom hade nedsatt njurfunktion, järnbrist och vad jag inte tidigare kände till även diabetes. Jag fick åka hem med ytterligare medicin mot diabetes. De tänkte väl, bättre att vi skickar hem gubben så han får dö, då slipper vi den belastningen.

Jag skrev ner några rader hur de skulle bli av med mig vid det förväntade dödsfallet. Det var några dagar före påsk och jag tillbringade hela påsken utan en enda Coca Cola. När min ordinarie läkare fick höra att jag fått prognosen diabetes, sa hon att det har du inte alls för då skulle jag sett det vid ditt besök i vinteras! Hon tog nya prov och kunde inte hitta ett enda spår av diabetes. Medicineringen jag fått togs bort eftersom den har en skadlig effekt på njurarna som redan har nedsatt funktion. Dessutom fanns det ingen som helst dokumentation på att Västervik hade tagit något diabetesprov på mig!? Och detta av sossarna styrt landsting! Jag åkte då direkt till ICA och inhandlade ett flak Coca Cola!

Träffade en bekant vars dotter är gift med en hjärtspecialist i Lund. Min bekante vän hade frågat honom om det inte fanns något att göra åt gubben i Vimmerby. Jodå, jag skulle begära en så kallad second opinion och fråga om de hade tagit hänsyn till den nya metoden att rensa kranskärl, som kallas CTO- metoden. Linköping och Lund är de bästa sjukhusen i Sverige vad gäller hjärt och kärlsjukdomar fick jag höra.

Tillbaka till Kirurgen Nils-Erik Nielsen, han berättade att jag senast i september skulle kallas till Linköping för ett ingrepp där de ska försöka reparera min trasiga hjärtklaff med två klämmor för att täta klaffen. Han sade också att de specialister som hade deltagit i läkarekonferensen beträffande mig avrådde från den nya CTO- metoden, det medför allt för stora risker när hjärtat ser ut som mitt gör, kranskärlen är tunna och sköra och kan lätt brista. Ingen kirurg skulle heller gå in och öppna bröstkorgen för att byta den läckande klaffen, en skada på kranskärlen skulle lätt kunna uppstå.

Nu kommer jag att få inställa mig i Linköping en dag före ingreppet. Ingreppet kommer att ske med mig nedsövd eftersom de ska köra ner en slang med kamera i luftstrupen och det har jag erfarenhet av sedan jag för en dryg vecka sedan genomgick en undersökning. Denna gång kommer jag att ligga på rygg och operationen kan ta närmare fyra timmar, det skulle jag aldrig klara i vaket tillstånd och det tackar jag särskilt för.

De räknar med att gå in i ljumsken, vidare upp genom kroppspulsådern med en fiberledning, söka sig in i hjärtat och klämma ihop den läckande klaffen. Hur de kan få med sig både verktyg, kamera och reservdelar kan jag inte förstå.

Efter några dagar på universitetssjukhuset kommer jag att få åka hem igen. Jag ser fram emot detta. Alltid intressant att prata med yrkesfolk, som vet vad de talar om. I Västervik verkade de inte veta vad det handlade om.
/J-O

20140813-003046.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × två =