Min faster Ruth Holmström, ett livsöde

131001
Detta är min faster Ruth, min fars syster, Ruth Holmström. Det har berättas att hon arbetade med att vårda reumatiker på något hem i Småland. Det sägs att hon i 30- årsåldern själv drabbades svårt av reumatism. Hon låg helförlamad i många år, kunde bläddra i en bok med en sticka, som hon hade i mun. Hennes fingrar var helt förvridna och söndervärkta. Ett mycket tragiskt livsöde.

Själv sägs att jag kunde gå redan vid 9 månaders ålder. När jag var 2,5 år ramlade jag plötsligt omkull. Jag fick åter börja dras i barnvagn. Efter några veckor på lasarettet i Oskarshamn skickades jag till Vanföreanstalten i Helsingborg. Man trodde att jag hade ”Engelska sjukan”. Så var det inte. Där låg jag ensam, utan far och mor i sex månader. När jag kom hem har mor berättat att jag talade skånska.

Varför nu denna utveckling i berättelsen av Ruth? Jo, samtidigt som jag vårdades på denna vanföreanstalt, vårdades även faster Ruth där. Hur länge hon var där känner jag inte till. Jag vet att hon förflyttades till Högsby, som var hennes hemkommun. Hon bodde på ett ålderdomshem som hette Kolsrum.

Ni som var med på släktträffen i Högsby för några veckor sedan på Mejeriet i Högsby, kan tänka Er att vi kör bron intill där vi var, över Emån, svänger omgående höger, efter en knapp km ligger Kolsrum.

Min far, Emanuel var väldigt fäst vid sin olycksdrabbade syster och vi hälsade på henne ibland. Hon bodde där till sin död. Jag har inga årtal tillgängliga men jag minns att jag var med på bodelningen. Hennes få tillhörigheter låg upplagda i några högar på golvet, vad jag kommer ihåg så fanns det en liten radio i en av högarna. Den skulle jag vilja haft, tror jag var i tioårsåldern.
Boutredaren frågade hur fördelningen skulle göras, lottas eller på något annat sätt. Då säger ingifta faster Agnes, Gunnar Holmströms änka: ”ja jag står ju vid den här högen så jag tar väl den”. I den högen låg radioapparaten. De andra högarna var enligt mig inte värda ett skvatt. Radion syns på bilden. Girigheten fanns även på den tiden.

Beträffande min skadade höft. När jag låg i Helsingborg var min vänstra höftledskula som en ettöring, tillplattad och kantig. Den högra var som en tvåöring. Mitt vänstra ben var ca 1,5 cm kortare än det högra vid vuxen ålder. Jag hade en viss hälta.
Denna höftled byttes ut för en del år sedan, nu haltar jag lite åt andra hållet i stället. Före operationen bad jag kirurgen lägga på lite så att benen blir lika långa, han skarvade tydligen på lite extra.

Min far har berättat att jag grät förskräckligt när de lämnade mig på anstalten. Då hade läkaren som tog emot mig tagit in mig i ett rum där pappa hörde att han slog mig. Synd att han inte lever idag så man kunde åka ner med en knölpåk! Skåningar och Smålänningar har krigat mot varandra förr!

Bilden är tagen på Ruths 60-årsdag.

20131001-094250.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 5 =