Midsommarafton 2013, En promenad runt vår damm

Gör en promenad runt vår damm. En och annan spegelkarp skrynklar vattenytan, näckrosorna står i full blom. I år var de utslagna den 16,e juni på Sollans födelsedag. Vi har även röda näckrosor, de är lite senare, endast några enstaka har slagit ut, någon ohyra angriper dess blad. Gula näckrosor har vi också.
Stannar till vid vattenkällan, där friskt vatten strömmar upp ur underjorden, dricker mig otörstig i skopan som hänger i en handsmidd järnhake jag en gång hittade när vi grävde dammen. Järnhaken är inslagen i den gamla stolpen, som en gång tjänstgjorde som grindstolpe vid vår dåvarande gräns mot Dalen. ”Dalengrinna” hängde på den.
Passerar förbi det största näckrosståndet i dammen. Där planterade en då ung grabb en näckrosplanta åt mig. Idag är den enorm. Denne trevlige grabb, mörkhyad, han pryade i vårt flygbolag och bodde hos oss, jag ville anställa honom som flygstyrman men stötte på motstånd, han var ju färgad! Idag flyger han kungahuset med helikopter som kapten, han gör räddningsinsatser i ambulanshelikoptern. Jag skäms fortfarande.
Jag passerar den naturliga bardisken i sten med en ekplanka intill, satte mig en stund ich beundrade utsikten över dammen med bastun på andra sidan, livskvalité, kan man nog kalla det för. Vi har ett flertal romantiska viloplatser runt vår nästan en hektar stora damm. På öarna häckar gräsänder.
Kommer så småningom till den lilla dammen med svenska flodkräftor, vad ser jag där? Jo en svart fågelmamma med sju små ungar som simmar tätt bakom sin mor. Kan inte artbestämma henne.
Ser också hur gra…ärringen har skövlat sin skog med hög bonitet till förmån för fårbete, nu när övriga grannar vägrar släppa till sina marker till henne.
Huanemej! Hoppas att dessa stackars diarénedsölade får hinner bli friska innan de ska serveras på fat.
Nyponblommorna har börjat slå ut. Synd att gräset nu gör det näst intill omöjligt att promenera runt vår damm som tidigare, efter att nämnda dam gjort det omöjligt att bedriva djur där längre. Under 20 år fick våra mysiga Highland Cattle framleva sin dagar där, den äldsta kossan blev 20 år. Som mest hade vi 18 kor där. Jag blev därmed den sista kobonden i Sjundhult. Anmälningar mot mej och övriga närboende är i legio.
Eftermiddagen tillbringade vi på Kröngården med kaffe och ostkaka. När jag rest mig från stenbordet och vände ryggen till ramlade Sollan baklänges och hamnade under bordet.
Jag orkade inte ensam få upp henne. En man, som sa sig komma ihåg mig från min tid som verkstadsägare i Hultsfred i början på sextiotalet, kom fram och hjälpte mig få upp henne på benen igen. Hon klagade över smärta i knät. Hon kunde lika gärna slagit huvudet i stenbordet.
Sollan var värd en bättre ålderdom utan denna ständiga yrsel. Det var fjärde fallet denna vecka. Fattar inte att armar och ben håller.

20130820-081405.jpg

20130820-081449.jpg

20130820-081517.jpg

20130820-081555.jpg

20130820-081644.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × ett =