MAF-Danmarks 25- årsjubileum Del 1

20140411-234436.jpg
Fredag middag. Har lämnat Sollan på Granens dagcenter. I eftermiddag flyttar hon in på Granebo, det är i samma hus. Åker sen med Bella till Figeholm, hon ska bo tillsammans med sin mor och bror samt ytterligare drygt tio yorkshireterriers. Det var uppskattat, verkade dock som hon blev lite irriterad för uppvaktningen ibland. Bella var störst av dem, hon väger 5,4 kg nu. De övriga runt två, någon mindre ändå.

När vi köpte Bella för två och ett halvt år sedan sörjde hennes bror henne under mer än en månad.

Därefter kör jag E22 söderut, sitter och tänker på att jag fyra dagar tidigare, alltså i måndags åkte samma väg liggande i en ambulans mellan Västervik och Kalmar. Nu i vår MG- cab på väg mot Öresundsbron och Odense i Danmark. Nu känns det bättre även om jag är lite besviken på att de inte kunde reparera hjärtat denna gång, bara mer mediciner ingen Coca Cola. Ska sanningen fram, mår jag inte så bra.

Strålande väder nedöver, passerar Växjö, tankar billigt i Höör. Passerar Öresundsbron där bommen går upp med automatik när jag har brobizz. Samma sak vid Storebeltsbron.

Hade planerat att ta hojen men såg på väderkartan att en varmfront skulle passera under natten och lördagen. Då valde jag MG’n, då kan man åtminstone fälla upp suffletten när det börjar regna.

När jag tar några bilder från Öresundsbron kan jag se uppdraget från den annalkande varmfronten.

Väl framme i Odense regnar det och är kyligt. Jag hade bokat ett billigt rum via bokning.com. När jag kom fram var hotellet stängt, någon öppnade dörren åt mig och vid den stängda receptionen låg ett kuvert med min nyckel samt ett brev att det ligger sängkläder på rummet men att det kostar 60 Danska kronor om jag använder dem, frukost 60 DEK, extra avgift om jag betalar med kreditkort etc. Det största problemet var att det i verkligheten inte fanns några sängkläder på rummet. Jag fick sova med kläderna på. Vad är detta för en sylta jag hamnat på. Att ringa någon ansvarig gick inte. Det var ett vandrarhem jag hamnat på.

Ingen handduk, inget glas så jag kunde ta min medicin. Jag hade bokat två nätter och lämnat betalkortsnummret. Det utlovade trådlösa bredbandet lyste även med sin frånvaro.

Att jag var lindrigt sagt förgrymmad på morgonen kunde tydligen madammen i receptionen konstatera. Jag vägrade att ligga där en natt till. Hon prutade alla extraavgifter och jag slapp även betala avbokningsavgiften.

Jag gick över till andra sidan på huset där jag hade hört att en del andra MAF folk bodde. Jag bokade ett rum och kom lagom att få åka med de övriga. Gamle Stuart King bodde där, nu 92 år och kristallklar, lika förvånad varje gång jag träffar honom, han kommer alltid ihåg mitt namn. Det var Stuart King som 1945 startade MAF- England. En organisation som idag sysselsätter trehundra familjer i ett trettiotal länder där man flyger med ca 135 flygplan, en start var tredje minut. Helt fantastiskt. Stuart var flygingenjör under kriget, någon har sagt att han även var med om invasionen vid Normandi, tänkte jag skulle fråga honom men jag glömmer alltid bort det.

Hela lördagen tillbringade vi i en kyrka där MAF- Danmark firade 25- årsjubileum. Det var många intressanta tal. När de startade sin verksamhet var även jag med bland invigningstalarna. Vilken fantastisk utveckling. Nu har danskarna både piloter tekniker och flygfältsbyggare i tredje världen. Vi var representanter från England, Finland, Norge och Wallhagen och jag från Sverige.

Enligt Stuart King är det största problemet nu att få piloter som ställer upp ute i buschen.

Nu ligger jag i en sjön säng och försöker samla tankarna efter senaste dygnets händelser. Jag har ytterligare två avlastningsdagar till mitt förfogande och har inte bestämt om jag ska ta en tur över Gylland eller om jag ska ta en sväng via Flensburg, Kiel och färgan till Rödby. Får se vad morgondagen bär i sitt sköte.

Att lämna Sollan på avlastning känns inte bra även om hon inget har emot det hela. Men tankarna kan man inte avlasta. Själv blir jag visst mer och mer enstöring, åker gärna både bil och hoj ensam även om det är kul att åka i grupp också.

Är man ensam kan man ta dagen som den kommer, besöka de platser man vill se etc.

Nu vill jag önska alla en god natt ute i stugorna för det har jag bestämt mig för. Vi hörs i morgon.

20140411-234627.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta − ett =