Lyckad älgjakt i Tveta

Lyckad älgjakt i Tveta Jag har
sedan ca 20 år tillbaka varit gästmedlem i Mörlunda/Tveta
älgjaktlag. Jag har under årens lopp skjutit ett antal älgar i
laget, mest kalvar, pinntjurar men också en 6- taggare. I år jagade
vi resultatlöst första lördagen då älgarna var lovliga. Vi hade
dock observerat 14 älgar i dreven. Lördagen efter den 22 oktober
2005, var vi åter i skogen. Jag blev lottad till ett pass, som
ligger i en kraftledningsgata intill Ävlingebovägen, väster om
Tveta by. Det blev en promenad på ca 200 meter. Jag fann passet,
som var väl utmärkt med nummerskylt och ett markeringsband. Jag
satte mig på en berghäll, drack en kopp varm choklad och åt en
ostmacka. Efter c:a en timma började jag höra drevkedjan närma sig,
inga rapporter hade hörts över kommunikationsradion om älg i
drevet. De flesta i laget har radioapparater vilket gör jakten
intressantare än om man endast sitter och väntar på att något
eventuellt ska dyka upp. Stundtals föll ett lätt regn, ett perfekt
väder för jakt. De tidigare dagarna under årets älgjakt hade vi
haft klart och vackert väder, vilket gör det mer lyhört och
svårjagat. Djuren blir mer skygga och går lättare undan för
drevkedjan och har även lättare att upptäcka skytten. Helt
plötsligt ropar min närmaste passgranne via radion att han hade
släppt förbi en ko med 2 kalvar. Han kom inte åt att skjuta, trots
att en av kalvarna var lovligt byte. Jag tänkte att det är bäst att
skärpa sig och ställde mig upp och lyssnade noga. Älgarna kunde ju
komma förbi mig från ende-ra hållet. Det var ett ganska högt berg
mellan mig och den närmaste skytten, som heter Bengt. Jag hade ca
200 meter till berget. Efter ca en kvart fick jag se att några
buskar rörde sig vid berget. Det måste vara kon med kalvar-na
tänkte jag. Ett större djur kom fram i buskarna och ställde sig
bakom en större sten intill bergsluttningen. Jag såg endast
bakdelen otydligt, tvekade en stund om det verkligen var älgens
bakdel jag såg. Jag satte ögat till kikarsiktet, men var
fortfarande osäker. Jag bedömde avståndet för långt för att skjuta
en kalv på. Jag vred upp kikarsiktet till full förstoring och såg
då ganska tydligt att det var bakdelen på en älg. Jag kröp ner
bakom berghällen för att få bra stöd. Regnet hade gjort att linsen
på kikarsiktet var blöt, varför jag tog fram en toalettpappersrulle
ur ryggsäcken, som jag hade intill mig och torkade av linsen. Nu
kunde jag se att det som jag trott vara grenar, inte var några
grenar utan kronan på en älgtjur, som stack upp över den stora
stenen. Alltså en ansenlig älg-tjur, som stod till hälften gömd
bakom stenen. Den kunde inte se mig och jag kunde endast se
över-delen på kronan. Jag kunde inte räkna taggarna men
konstaterade att det absolut var över 5, som var minimiantalet för
att få skjuta. Nu började det hela bli intressant, hur länge skulle
tjuren stå där? Jag konstaterade att jag endast hade drygt älgens
längd att skjuta på och då handlar det bara om någon sekund som jag
har på mig att lossa skottet. Detta förutsätter att inte tjuren gör
en rusning, för då har jag nog ingen chans, likaså om tjuren vänder
om, då försvinner han in i buskarna igen. Jag blev aldrig nervös,
dels beroende på att jag bedömt avståndet för långt för att skjuta
en kalv och dels när det inte var en kalv utan en tjur hade jag
fått fullt upp att göra. Jag låg bekvämt och hade kronan i
kikarkrysset. Sakta började tjuren röra sig framåt, och efter några
sekunder passerade han den lilla glänta där jag hade fri sikt. Jag
kramade mjukt av skottet och såg hur tjuren sjönk ihop rakt ner,
den tog inte ett enda steg ytterligare. Den föll bakom en sten och
jag såg inget av honom. Jag ställde mig upp och rapporterade via
radion att jag skjutit en tjur med en del taggar på. Jag bestämde
mig för att stå kvar tills drevkedjan kom fram. Men så fick jag
åter se den stora kronan röra sig över den något mindre stenen, som
tjuren låg bakom, varför jag rapporterade att jag lämnade passet
vilket man normalt inte gör. Eftersom jag var ensam på denna sida
om berget kunde jag lämna passet utan risk för vare sig mig själv
eller någon annan. Jag ville se hur det låg till med älgen så att
den inte plågades i onödan. Jag hade hört ett kort skrik från
älgen. Jag matade fram en ny patron i loppet och drog mig sakta mot
älgen. Kommen halvvägs får jag höra ett typiskt lockrop, som jag då
trodde kom från tjuren men som jag senare förstod kom från kon
eller kalvarna, som troligen kommit runt berget. Hade jag varit
tillräckligt kall hade jag stannat upp och kanske kunnat locka till
mig en av kalvarna och hade då kanske haft chansen att även skjuta
en kalv. Jag forcerade uppför sluttningen och kom fram till tjuren,
som givetvis var stendöd. Skottet hade träffat något högt i bogen.
Den högra kronan visade 8 taggar. Den vänstra sidan låg nere i
mossan och jag kunde inte räkna dessa. Det visade sig att även den
hade 8 taggar, summa 16. Min kärlkramp var svår och jag var mycket
andfådd efter promenaden, varför jag var tvungen att hämta andan
innan jag talade om resultatet över radion. Man vill ju inte låta
alltför upphetsad. Det var en overklig situation att stå där och se
att jag fällt en 16- taggare, något jag aldrig hade räknat med att
få uppleva, all den stund det nu var 8 år sedan jag senast skjutit
någon älg. Detta var den 20:e älgen jag nedlagt. Uppståndelsen blev
givetvis stor eftersom det aldrig tidigare skjutits någon 16-
taggare i vårt jakt-lag. En timmerkran hämtades och vi forslade ut
älgen ur skogen och hem till ”Vides loge” där vi flådde den och tog
hand om den fina kronan. Det dök upp många intresserade, även från
de närlig-gande jaktlagen. De hade väl hört över jaktradion vad som
hänt och ville gärna se bytet. Många tog bilder och jag blev
hjärtligt gratulerad. Så vitt jag vet blev aldrig tjuren vägd. Det
visade sig i efterhand att vikten på tjurens hjärta var 2,57 kg.
Det innebär enligt gammal erfarenhet, att den slaktade vikten varit
ca 257 kg. Den blev senare åldersbestämd till endast 5,5 år. Hornet
hade ett utlägg på 116 cm. På måndagen körde jag ner kronan till en
konservator Svante Andersson som bor söder om Väx-jö, jag beställde
ett bogmontage av trofén.

20131024-194938.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − tio =