Kompisar från förr

130828
Fick ett samtal från vår son idag, som var på tjänsteresa till Norrköping. Han hade passat på att besöka en av Rotaryklubbarna där. Han hade fått hälsningar från två av mina gamla kompisar, Elving Persson och Ragnar Boge, båda före detta höga tjänstemän på Luftfartsverket med tidigare stora erfarenheter av svenskt bruksflyg.
Efter samtalet med sonen poppar som vanligt gamla minnen upp, som jag inte kan låta bli att skriva ner.
Min fästmö Solveig, alltid kallad, Sollan och jag träffades hösten 1956. Vi var båda 16 år. Vi hade genom en gemensam kompis bestämt träff nere på Stångågatan i Vimmerby för att med några andra par åka motorhoj. Sollan och jag på en Blue Fighter, 148 cc.
Efter ca åtta år förlovade vi oss, det var valborgsmässoaftonen 1964.
Den 18 september 1965 gifte vi oss. Ett giftermål föregicks på den tiden med en så kallad ”Lysningssväng” och björkdragning.
Ovan nämnde, sedermera luftfartsinspektören Elving Persson drev flygutbildning på Hultsfreds flygplats och jag tog mitt mörkerbevis för honom.
När dagen för lysningssvängen var inne, säger Elving: ”Jag har inte köpt någon present, men du får låna Piper Cuben över helgen. Det var ju ett schangtilt erbjudande. Problemet var att det var mycket låga stratus över området, men jag ville gärna ha med mig cuben hem över helgen. Jag lyckades klämma mig fram på lägsta höjd över nuvarande väg 34 de ca två milen från Hultsfred till Vimmerby. Där mitt framför vårt köksfönster på andra sidan marknadsplatsen nedanför Vimmerby Tvätten hade jag mitt lilla privata flygfält. Jag hade tillstånd av Astrid Lindgrens bror, Riksdagsmannen Gunnar ”På Lidarrende” Eriksson att landa hur mycket jag ville på de marker han arrenderade.
Jag parkerade vid stenmuren på bortre sidan av åkern. När det var en timma kvar tills lysningsbjörken skulle komma, säger min blivande svärfar: ”Nu har vi problem”. Bonden hade släppt ut ett tjugotal ungtjurar på åkern och de stod just och gnuggade sig mot cubens vingstöttor. Vi rusade ner direkt, blivande svärfar fick tag i en slana men tjurarna var vilda och trotts att han var bonde hade han svårt att få undan boskapen, som var helt vilda. Jag vispade igång propeller med högerhanden och hoppade in i flygplanet, drog på full gas och var i luften. Flyga tillbaka till Hultsfred var omöjligt, inte ens gråsparvarna hade kunnat a sig fram i dimman. Jag tryckte utefter marken och landade på den stora åkern mellan Saxbergsskogen och nuvarande Åkeborondellen. Rusade ut till vägen där min gamle motorcykelkompis Hilding ”Bayern” Bornestam samt Edvin i Kiosken med hustru råkade få se mig. De skjutsade mig hem och när vi kom in på Prästgårdsgatan såg vi Lennart Berglund i Sjundhult på traktor med en jättebjörk på släp, kommande från Näshållet, därefter ett helt uppbåd med människor sjungande för fullt. Man lyckades med förenade krafter få in björken på vår tomt och sen följde festligheterna på småländskt vis. Björken gav oss värme under lång tid framöver.
Ja det var ett minne jag kom på när Elving Perssons namn nämndes. Elving var även under en period pilot för sånggruppen Sten & Stanley.
När det gäller Ragnar Boge poppar också ett triroligt minne upp. Tror det var dagen före midsommaraftonen 1969. Vi hade vår Piper Colt baserad i Luleå för att flygfotografera villor utefter svensk-finska gränsen. Där hade varit flygförbud sedan långt före kriget. Nu var området släppt och man fick flygfotografera där. Aerofloto i Vetlanda, som jag hade kontrakt med var först på plats.
Vår pilot på plats ringde mig, som var på Öland och flög rundflyg med turister. Han var förgrymmad. Under natten hade han vaknat av att den tillfälliga flygfotografen kommit in berusad på hotellrummet och slagit honom på käften när han låg och sov. ”Jag flyger inte en minut mer med vederbörande” var hans bestämda besked. Efter lite resonemang bestämdes att han skulle flyga ner till Öland och ta vid efter mig och jag skulle ersätta honom i Norrland. Flygfotografen och jag kom bra överens och jag fick aldrig på käften av honom.
Glömmer aldrig Sollans tårar när jag lämnade henne på Öland och styrde norr över. Där raserades vår gemensamma sommarvistelse. När jag framåt kvällningen landade på Kallax i Luleå möttes jag av bl a Ragnar Boge, som också flög för Aerofoto. Han flög deras helikopter och jag flög fixwing. Vi var två besättningar där. Ragnar och jag lånade helikoptern och flög ut till Hindersön där ett stort midsommarfirande pågick i den ljusa sommarnatten. Vi hade jättekul och flög väl hem igen fram på morgonkvisten. Detta är mitt första minne av Ragnar Boge.
Jag blev kvar i Norrland till långt fram på hösten, den senare delen av säsongen baserades vi i Kiruna.
Ett antal år efter händelsen fick jag på tv se ett inslag från Hindersön med ett reportage om midsommarfiranden och där kunde man se vår helikopter i bildrutan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × tre =