Kåseri över motorcykelturen till Polen under pingsten 150521

Torsdag
Blev uppringd av Ove Fundin någon vecka tidigare, hans hustru skulle resa bort och jag är i praktiken ungkar numera. Han ville ha en lekkamrat under några dagar.

Han ville ut och åka motorcykel, vi var överens. Vart vi skulle åka var inte bestämt, efter lite olika förslag på Skåne, Österlän, mm valde vi att ta färjan från Karlskrona till Gdynia i Polen.

På torsdagsmorgonen körde jag över med Bella till kenneln i Oskarshamn, hon verkar jättetrivas där bland ytterligare 13 yorkshireterriers.

Tillbaka till Vimmerby, på med motorcykelkläderna. Full rulle till Lenhovda där jag bestämt träff med Ove Fundin klockan 15.00. Vi träffades punktligt och fortsatte till Karlskrona. Det blev en fantastiskt fin tur genom södra Småland och Blekinge, som kallas Sveriges trädgård. Blekinge gjorde verkligen själ för sitt namn med blommande syrener, kastanjeträd, gullvivor i full blom, mm.

I Karlskrona hade Ove bestämt träff med sonen Paul och ett barnbarn med sin fästman, det ryktades om bröllop. Vi tog en promenad till gubben Rosenbom där vi fick lyssna till hans historia hur han tiggde pengar för behövande. Därefter bordade vi Stena Lines färja med destination Gdynia i Polen.

(null)

Ove hade beställt bord till första sittningen kl 20.30 där avnjöt vi en utsökt buffé med diverse godsaker, musslor, räkor diverse kötträtter mm. Där kom vi i kontakt med tre norrmän, som var på tur med motorcykel. De skulle fira pingst med sina fruar i Gdansk. Fruarna skulle anlända med flyg samma dag som vi kom i land i Polen. Kvällen blev sen och jag och en av norrmännen som var en pensionerad byggmästare höll tiden ut tills fram på nattkröken. Motorcykelfolk har allltid något att prata om, så fungerar det inte om man åker bil.

(null)

(null)

Fredag morgon i Gdynia 150522
Vi rullar av båten och börjar köra till mina gamla vänner sedan 1972, då jag första gången landade i Gdansk på en taxiflygning. Den första jag träffade var just Maria Nagorska och hennes blivande man Andrew. Maria var chef för trafikledartornet och Andrew var radartrafikledare. På den tiden landade vi på den gamla flygplatsen där inflygngsljusen låg ute i havet. Där var ofta dimma och det var många gånger som Andrew pratade ner mig via så kallad PAR- landning (Presision Approach Landing) den typen av inflygning användes i regel på svenska militärflygplatser. Detta var tiden innan ILS- systemet blev helt utbyggt.

Sedan dess har jag gjort hundratals flygningar till Gdansk och alltid har Maria ställt upp. Det har varit i de mest skiftade situationer, hon hjälpte mig en gång när jag och styrmannen satt anhållna för att vi flugit igenom ett militärt område på grund av ett felaktigt färdtillstånd från trafikledningen i Kalmar. Maria fick höra vad som skett och kontaktade svenska konsuln i Gdynia. Konsuln ringde mig och fick höra vad som hänt. Han kontaktade i sin tur UD som direkt tog kontakt med polska myndigheter. Efter 7 timmars internering blev vi frisläppta och kunde flyga hem våra passagerare, som var från Axel Jonsson Lines ledning.

Den 13 december 1981 proklamerades undantagstillstånd i Polen, då hade vi två flygplan i Gdansk och själv var jag startklar med ett tredje men fick inte färdtillstånd. Maria ordnade med vederbörliga tillstånd så att vi fick flyga ut med de flygplan vi hade i Gdansk. Vi flög i skytteltrafik med folk från olika nyhetsmedia, ibland enbart ned film. Det var under varvskrisen i Gdansk.

På den tiden kunde man få vänta ett dygn i kö för att få handla mat. Kuponger var utfärdade för inköp av diverse varor, problemet var att dessa varor i verkligheten inte fanns att köpa. Det gällde hygienartiklar och det mesta som en familj kan behöva.

Den 2,a januari 1982 upphörde undantagstillståndet och den första piloten från väst som landade i Polen den dagen var jag. Efter landningen omringades vårt flygplan med sju k- pistbeväpnade soldater, som bevakade urstigningen. När jag sedan kom in på briefingkontoret bad chefen där om ursäkt. Vi skäms för den här situationen sa han.

Efter mycket om och men hittade vi till familjen Nagorskis nybyggda hus. Man bygger fina hus men tillfartsvägarna låter vänta på sig. GPS-en lurade oss och vi fick köra på en lerig stig över en potatisåker fram till deras hus. Där blev vi glatt mottagna och bjudna på en härlig frukost. Gamla minnen diskuterades. Vårt flygbolag HOLMSTROEM AIR var det första regionalflygbolag som fick koncession för flygtrafik till Polen och vad var då mer naturligt än att jag anställde Maria som ”station manager”. En uppgift som hon skötte med den äran. Vi anskaffade en tjänstebil, en ny Skoda, en bil som vi sedan ”glömde bort” när vi avslutade flygtrafiken efter något år eller två.

(null)

(null)

(null)

Ove och jag körde sedan vidare österut till en stad som heter Olsztyn där vi hade förbokat ett hotellrum på stans finaste 4- stjärniga hotell. Endast 700 svenska kronor inklusive frukost för ett dubbelrum i ett gammalt men helt nyrenoverat hotell, helt fantastiskt!

(null)

På kvällen tog vi en promenad till gamla staden, det var en upplevelse med alla vackra gamla nyrenoverade hus. Vi valde en av alla restauranger som fanns i stadskärnan. Ove valde att äta en forell och jag valde golonka, som är min standardrätt när jag är i Polen. Golonka är det samma som den svenska fläskläggen. Man kan gott påstå att golonka är Polens nationalrätt. Den jag fick var nog lite blygsam till storleken men smakade utsökt.

(null)

(null)

(null)

(null)

Olsztyn Pingstafton 150523
Nästa morgon tog vi en tur med hojarna genom staden, vid ett ställe stannade vi för att fotografera. När vi skulle köra vidare vägrade min hoj att starta. En polack uppfattade situationen och erbjöd sig att skjuta igång mig. När vi fortsatte mot ryska gränsen kunde jag helt plötsligt inte få in 5- ans växel. Konstaterade då att givaren till den indikering som visar vilken växel som ligger i hade flyttat sig och spärrade växelpedalen. Jag stannade och vred den tillrätta igen, då förstod jag att det hade blivit en kortslutning där som dragit ur batteriet. Denna indikator har jag importerat från Kina för någon hundralapp.

(null)

(null)

Vi hamnade så småningom vid gränsstationen till den ryska enklaven Kaliningrad. Vi tyckte det skulle vara kul att köra in där. Vi kom in i ingenmanslandet men inte längre. Ove gick fram till posteringen och försökte få ett endagsvisum, men det var njet! De hänvisade till någon rysk ambassad.

Jag har vid två tillfällen landat Kaliningrad, vid. Båda dessa tillfällen var vi två flygplan från vårt företag med passagerare. Där var synnerligen primitivt, kommunistiskt och rena drömmen för den svenske kommunistledaren Jonas Sjöstedt! När jag skulle betala landningsavgifterna räknades den ut med en miniräknare men kontrollräknades med en gammaldags kulram.

Vägarna i Polen i dag är helt överlägsna de svenska, de underhålls och är i fantastiskt skick. Visserligen blev de bitvis något sämre ju närmare ryska gränsen vi kom. Polen är idag inte alls det Polen jag kommer ihåg från 70- och 80- talen. Här byggs stora varuhus och enorma industribyggnader. Polen är i frammarsch inte som vi tyvärr på tillbaka gång. Tänk, vårt land som var befriat från två världskrig och hade ett så enormt försprång mot andra länder och detta har de svenska socialist/kommunistregeringarna så totalt urholkat genom åren, skandal är rätta ordet!

Vi styrde färden tillbaka västerut igen. Vi följde Östersjökusten och kom så småningom till den gamla staden Elblag där åt vi en välsmakande glass på en uteservering. Temperaturen var 22C grader. När vi närmade oss Gdansk såg vi att en kallfront närmade dig, temperaturen sjönk hastigt från +22 grader ner till endast 12C. Vi körde igenom Sopot och Gdynia i kraftigt regn. Promenaden som vi planerat i de gamla städerna fick vi hoppa över och körde i stället ut till färgehamnen där vi fick vänta flera timmar på avgång. Vi hade beställt bord till klockan 20.30. Hummersoppan var nog det jag uppskattade mest, färjan avgick kl 21.00.

Pingstdagen 150524
Vi sov i en tvåmanshytt och anlöpte Karlskrona vid åttatiden på pingstdagens morgon. Det var kyligt, endast 9C grader, vi hade avstått från frukosten ombord och körde upp till Emmaboda där COOP var öppet och vi kunde köpa några ostfrallor och en kopp kaffe. Det var skönt att värma upp sig efter den kyliga turen på motorcykel.

Vi körde vidare någon mil efter Lenhovda där vi stannade och tog farväl efter ytterligare en fin upplevelse från sadelplats. Jag kunde se på GPS,en att om jag stod på lite skulle jag hinna till kyrkkaffet på Kröngården. Hojen fick lösa tyglar, inte förrän jag kom till Målilla började temperaturen bli dräglig. Flera av mina fingrar var helt vita som på ett lik. Jag var framme på Kröngården samtidigt som kyrkobesökarna kom ut från kyrkan. Det blev någon timmas pratstund med gamla vänner. Därefter åkte jag hem till Sjundhult och packade upp och tog en uppfriskande dusch. Konstaterade att gullvivorna slagit ut sen hissade jag flaggan på Spegeltorpet.

(null)

(null)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + tio =