Flyghaveriet med PA31 Navajo med registrerings beteckning SE-GIS

Såg på ett forum att flyghaveriet med vår tidigare PA31 Navajo med registrerings beteckning SE-GIS var på tapeten. Diverse spekulationer förekom. Här är min minnesbild av det inträffade:
Ni minns detta tragiska haveri med Navajo SE-GIS 30 juni 1983
  Den 30 juni 1983 bodde jag med min familj i vår sommarstuga på Klintaområdet vid Köpingsvik på Öland.

   Vid denna tidpunkt pågick flyghjälporganisationen MAF-Swedens flygläger på Klintagården, några hundra meter söder om vår fastighet. Min fru Sollan och jag var där och åt frukost när jag fick ett samtal från Berit Idensjö, som då sålde rundflygbiljetter på Borglanda flygplats där vi bedrev en ganska omfattande rundflygverksamhet under 18 säsonger med ibland upp till tre Cessna 172.

   Berit berättade att någon från flygräddningstjänsten SEFYL hade ringt och berättat att flygplanet SE-GIS var saknat sedan 09.05. utanför Borlänge. Haveriplatsen hittades först vid lunchtid. Piloten Conny Pettersson hade varit ensam ombord och omkommit. Jag kommer inte ihåg alla detaljer men nu gällde det att få tag i anhöriga, i första hand Connys hustru. Jag kände till att Conny tillhörde en kristen församling i Jönköping och jag kontaktade pastorn där, han kände till att hustrun borde finnas på Öland och pastorn i sin tur kontaktade min vän Roland Nelsson, som då var chef för Erikshjälpen. Jag vill minnas att Roland var på Öland och på något vis kunde framföra det tragiska beskedet. Connys fru gick inte att nå förrän vid 21- tiden på kvällen, ca 12 timmar efter haveriet. Hur föräldrarna fick beskedet kommer jag nu inte ihåg, troligen genom pastorns försorg.

   Varför jag blev inblandad berodde på att flygplanet opererades i vårt företag, men ägdes Sedan något år tillbaka av Conny Petterssons företag. Tanken var att Conny skulle använda det i sin verksamhet, när han inte behövde flygplanet stod det till vårt förfogande. Det tekniska underhållet sköttes av vårt företag Holmstroem Air AB. Att jag sålde flygplanet berodde på att vårt företag var i behov av kapital och då blev det en bra lösning att sälja till Conny när vi fortfarande kunde behålla det i vår verksamhet. Conny ville vara mycket diskret med ägandet och ville att vårt företags dekor skulle vara kvar på flygplanet.

 Åren före 1982 var tuffa år ekonomiskt, med tidernas värsta lågkonjunktur. Finansminister Feldt lovade på sossarnas vis heligt att inte devalvera, trots det genomförde han några dagar senare en devalvering på 16%. Det var dock för mig en lyckosam devalvering, företagen i Sverige kom igång och flygverksamheten kom på fötter igen, vi slog det ena omsättningsrekordet efter det andra. Hade flera turboproppar i verksamheten och framtiden såg ljus ut.

   Detta gjorde att när Conny skulle flyg sitt eget flygplan fick han formellt hyra det av Holmstroem Air, som fick releesa flygplanet med daglig tillsyn före varje uthyrning. Allt detta var helt i sin ordning. Conny flög dessutom som extra styrman i vårt företag.

   Dagen före olyckan hämtade Conny flygplanet och flög till någon flygplats i södra Sverige, kommer inte ihåg vilken. Där plockade han upp 7 av sina kunder och flög dem till Mora där sällskapet övernattade. Den aktuella morgonen startade Conny ensam från Mora med destination Gävle/Sandvikens flygplats. Vill minnas att han skulle hämta fler kunder där. Han styrde mot Gävle/Sandvikens NDB fyr OG, med frekvensen 326 kHz. På sträckan skulle han passera något norr om Borlänges flygplats med NDB- fyren OB, med frekvensen 324 kHz, alltså endast 2 kHz skillnad. Precisionen på dessa NDB- fyrar är inte bättre än att de ger utslag även vid närliggande frekvenser.

   Conny hade säkert rätt frekvens inställd men när han kom tvärs Borlänge gav instrumenten utslag om passage. Han borde inte legat så många nautiska mil norr om Borlänge fyren. Hoppsan tänker Conny är jag redan framme, tänker förmodligen inte på att han fortfarande borde ha ca 11 minuter kvar till destinationen. Conny svänger av och gör inte mindre än tre inflygningar mot vad han tror är Gävle. Vid tredje landningsförsöket flyger han in i berget söder om Borlänge. Flygplanet exploderar och brinner upp och Conny dör omedelbart.

   Molnbasen i Gävle var vad jag vill minna drygt trehundra fot, vid berget i Borlänge rådde dimma. Dessutom var haveriplatsen mer än trehundra fot högre än Gävles flygplats. Hade Conny gått ner till Gävles landningsminima vid första inflygningen hade han redan där havererat. Varför han lyckades överleva två inflygningar har jag ingen uppfattning om. Allt tyder på dålig planering med dålig uppföljning av flygningen.

   Piloten Joe Edlund berättade senare för mig att han legat i holding över Gävle och väntat på Connys inflygningar. Han kunde ju inte sjunka igenom eftersom man trodde att Conny höll på med sina inflygningar. Att han i verkligheten låg över Borlänge kunde ju ingen ana.

    Som jag tidigare sagt flög Conny som II-P i vårt företag på just typen Navajo. Han var väl utcheckad och fungerade bra, han hade tidigare flugit på både Trollflyg i Trollhättan och på Kungsair i Norrköping. Ingen av företagen hade något att anmärka på hans funktion som styrman.

   Under utredningen framkom att han lär ha gjort en del märkliga inflygningar både i Jönköping och på någon annan plats. Kanske han var lite spänd eller nervös när han flög själv, vad vet jag?

   Connys far åkte med mig i bil till haverisammanträdet, det var jobbigt för föräldrarna, de hade två år tidigare mist sin dotter efter någon sorts havandeskapssjukdom och var nu barnlösa. Jag led med dem.

   Beträffande flygplanet SE-GIS var det ett systerfartyg till Cockums flygplan SE-GIN samt SE-GIT. Samtliga flygplan var inköpta från fabrik via Nyge Aero. Alla dessa tre flygplan hade samma instrumentering med full II-P utrustning. Enligt uppgift lär Malmö Aeros piloter (sedermera Cockums) ha designat instrumentpanelerna. Piper lär ha infört designen på sin fortsatta tillverkning.

   Flygplanet hade alltså inte någon gammal ångdriven kristallmottagare till ADF, som någon spekulerat i. Flygplanet var topputrustat och helt i toppskick vid haveriet. ADF’ernas och övrig utrustnings fabrikat har jag inte längre i huvudet, men det var den tidens moderna utrustning i flygplanet.

    Jag köpte genom mitt företag Holmstroem Air AB in flygplanet av Lennart Nordström i Malmö. Lennart var ägare till Malmö Aero, vilken verksamhet han senare överlät till Kockums. Flygplanet var då helt nytt och jag hämtade det själv vid Pipers fabrik i Lock Haven. Jag ferryflög maskinen tillsammans med Bengt Fahlén till Sverige. Det var min första ferryflygning över Nordatlanten, det blev sedermera ytterligare 32 ferryflygningar över samma vattendrag.

   Jag gjorde en överenskommelse med försäkringsbolaget att vårt företag fick ta hand om eventuella användbara reservdelar. Jag själv, vår son Joacim och vår anställde pilot/flygtekniker Kenth Reher åkte upp med en släpvagn till Borlänge och bärgade vraket, som låg på en hög bergshylla i mycket otillgänglig terräng. Enda möjligheten var att med hjälp av helikopterbolaget i Borlänge, tror det hette Sterner Aero vid den tiden, flyga dit med en större helikopter. Det gick inte att landa där. Kent, Joacim då ca 15 år och jag hoppade ner från helikoptern, som stod och hovrade med ena skidan stödd mot bergssluttningen.

   Sedan följde bärgningen med hjälp av en grov vire varmed vi lyfte ner skroten bit för bit. Vad jag kan minnas var det inte mycket vi kunde ta vara på. Helikoptern lyfte ner skroten till en lastbil, som stod nedanför berget. Det var tragiskt att se delar av flygplanet hängande i en krok under helikoptern, ett flygplan jag hade hämtat helt nytt från fabriken åtta år tidigare.

   I haveriet brann flygplanets gästboken upp, innehållande namnteckningar och verser skrivna av många kändisar, Lennart Hyland, Charlie Norman, Lill-Babs, diverse regeringsmedlemmar, kända företagsledare mm. Kommer ihåg att det var en av sommarens hetaste dagar vi höll på med detta arbete.

    Ca tre veckor före haveriet hade Conny varit med mig till Florida varifrån vi ferryflög en Piper Seneca till Sverige. Där i Vero Beach hade vi legat en heldag på beachen och solbränt oss, själv fick jag söka läkarhjälp eftersom hela bröstet och ansiktet var en enda stor varbildning. Conny med sitt ljusare pigment såg till en början värre ut än mig, men klarade sig bättre när vi väl kom hem. 

 /J-O

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + fjorton =