En trevlig dag i Rimforsa 141118

Blev inbjuden till Rimforsa och min gamle vän och kompis sedan 8 maj 1982, Jan Widmark. Datumet härrör sig från en träff på Bjärka Säby Slott då vi samlades några vänner, de flesta kände nog inte varandra. Det datumet blev MAF- Swedens födelsedatum, Mission Aviation Fellowskip, då bildade vi denna förening, som har betytt så mycket för så många i tredje världen och inte minst för mig och min familj. MAF har under alla dessa år som förflutit varit ett begrepp och en ständigt närvarande organisation i våra tankar och minne.

Det hela började med vännen Lars-Erik Wallhagens tankar och visioner. Man skulle kunna säga: ”Vision i Funktion är Mission”. Så har det varit och så har det förblivit genom åren. De senast dagarna har Rune med sin vackra hustru Maria rest till Bangladesh för att flyga för MAF i detta trångbodda och dessutom ett av världens fattigaste länder med en ofattbar slum och misär. Maria ska nu återuppta sina insatser i huvudstaden Dhakas värsta slumkvarter. Jag har själv varit med henne där och sett vilket fantastiskt uppoffrande jobb hon utför. Hur många perioder dessa två gjort i detta land känner jag inte till.

Rune kommer att flyga för många av de mer än 1000 hjälporganisationer som arbetar i Bangladesh. Han kommer att med det fina amfibieflygplanet Cessna Caravan trafikera Ganges och Bramaputtra med alla dess bifloder, därtill Bengaliska bukten med sitt lynniga väder med stormar, cykloner, dis och dimma. Båda har längre tillbaka i historien arbetat många år för MAF i Papua Nya Guinea, som är ett minst lika problematiskt land men med ändå värre flygförhållanden med höga berg och oväder med korta, otillgängliga och trånga flygstråk. Det ska bli intressant att följa dessa två uppoffrande människors kommande insatser i Bangladesh!

IMG_2135.PNG

IMG_2001.PNG

Nu hamnade jag på sidan av vad jag egentligen skulle berätta. Tillbaka till måndagen, jag hade tänkt att som vanligt äta min lunch på Vimmerby Rotaryklubb när Jan Widmark ringde och undrade om jag inte kunde komma över till honom och sitt mysiga torp i Rimforsa. Rotaryföredraget handlade om fotboll och det är en sport jag aldrig fått några böjelser för, dessutom gav inte en blick på Vimmerby Stadshotells måndagsmeny, som vanligt någon gastronomisk lockelse. Varför har ett stadshotell så dålig mat just på de flesta måndagar, ofta dålig varmkorv till det dubbla priset vad gatuköken serverar.

Eftersom både Jan och jag var gräsänklingar för dagen tog jag med mig vovven Bella och körde de närmare 8 milen till Rimforsa. Det visade sig vara en god investering av en ledig dag. Vi började med att äta fläskscnitzel på en liten mysig restaurang, därefter en härlig stund i Jans vedeldade bastu, som ligger så mysigt belägen vid sjön Järnlundens allra sydligaste spets. Därefter en kopp kaffe i en av Jans helmysiga timmerstugor där braskaminen värmde så gott.

IMG_1975.PNG

Det blev många djupa diskussioner om våra upplevelser i livet, somliga dramatiska, liv och tuffa dödsfall med tankar däromkring, tankar om både liv och död och vad som händer därefter, andliga spörsmål, ja det blev många djupsinniga tankeutbyten. Eftersom Jan till skillnad från mig är aktiv politiker blev det även en del om vårt lands nu så bekymmersamma politiska situation, i det ämnet var vi nog ganska överens. Själv är jag bara en tyckare i ämnet. Tycka får man faktiskt fortfarande i detta land.

Ja det blev i sanning en berikande gemenskap innan Bella och jag återvände till Vimmerby och några timmars besök hos matte på Granebo. Oj vad Bella blir upphetsad och till sig när jag parkerar utanför Granebohemmet, hon sliter i kopplet och hittar utan problem in till mattes rum där hon direkt hoppar upp i sängen och efter ett intensivt pussande lägger sig vid sidan om och slumrar till. Inte hårdare än att hon morrar aggressivt om någon vårdarinna råkar komma in för att pyssla om matte. Då gäller det att hålla hårt i kopplet, matte måste försvaras till det yttersta. Tänk att en så liten vovve kan förstå att inte matte är frisk utan behöver försvaras.

Bella och jag har nu varit ensamma sedan i fredags, det har varit lite ensamt men avkopplande, 24 timmars husarrest tar på krafterna, men på onsdag kväll får vi hämta matte igen och det känns fint. Denna gång ville hon själv koppla av några dagar på Granebo, hon kanske tycker jag börjar bli lite tjatig? Hur eller hur är det en fin möjlighet för oss båda att få lite omväxling i vardagen. Där får hon den bästa omsorg och vård man kan begära.

IMG_2134.PNG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

elva − 10 =