En tågresa som väcker minnen 141104

När åkte jag tåg i Sverige senast? Ja nog är det mer än 10 år sedan. Idag tisdag, satte jag mig på Kustpilen i Vimmerby kl 10.19, de var faktiskt punktliga idag, har förstått genom skriverier att det hör till sällsyntheterna. Hade det varit för något år sedan hade Sollan varit med, idag orkar hon inte, får vara på Granebo där de tar väl hand om henne.

Tåget smyger sakta och lugnt iväg men stannar efter några hundra meter igen. Hoppsan! här var en hållplats jag inte kände till. Astrid Lindgrens Värld stod det på skylten. En ensam tjej hoppade av tåget. Vi rullar igång igen och passerar järnvägsbron över Stångån, Skvalet kallades den platsen för när jag var barn och växte upp. Där, under bron var det väldigt strömt vatten och svårt att ro motströms, rodde man nedströms gick det fort och var lite otäckt bland stenarna, någon tuff forsrännare var aldrig jag.

Efter ytterligare något hundratal meter, ser jag byn Nybble på höger sida. Där nere vid ån alldeles intill körbron över ån hade jag min roddbåt förankrad vid en alrot. Under en period hade jag även en kanadensare liggande där. Därifrån rodde jag ofta ut genom mynningen och vidare ut på sjön Krön. Den sjön har för övrigt givit namnet till en viss före detta försvarsminister, sedermera landshövding, som dessutom gör Sollan och mig äran med ett besök i vårt bränneri på torsdag kväll.

Tåget rullar vidare utefter Kröns västra strand, först passerar vi nära halvön, som kallas Dragö, sedan kommer Tärnehäll där vi några trogna fiskare träffades nästa varje kväll och fiskade Gös. Jag var nog yngst i gänget, vi fiskade till långt fram på natten. Mamma var alltid orolig innan jag kom hem. En gång rodde vi drag, det var Göran Johansson och jag, Göran var Tage rörmokares son. Vi rodde utefter östra sidan på Krön och när vi passerade Segelbäckens utlopp fick vi en gös på 8 kg.

Tåget rullar vidare och minnena avlöser varandra, vi passerar Klämsö. Dit var det lite längre att ro, ön ligger ganska nära Fågelhem, som man ser på vänster sida om spåret. Till Klämsö rodde jag ibland med någon trevlig flicka. På den ön spelades en gång in en tv- film, den handlade om ett annat kärlekspar. På andra sidan sjön låg Krönbaden där det var dans varje onsdags kväll, dit paddlade jag ibland med min kanadensare. Jag var nog för ung för att gå iland där och dessutom var jag nog lite för blyg, jag nöjde mig med att beskåda de dansande från sjösidan. Numera är det ingen dansbana där men väl en kyrka med en servering och en härlig utsikt över sjön. Det har blivit ett populärt utflyktsmål för de närboende från Vimmerby, Södra-Vi och Djursdala, dit åker Sollan och jag ofta om kvällarna och nästan alltid om söndagarna. Det var tidigare så nära från vårt sommarboende men denna sommar har två snåla markägare stängt av genvägen genom skogen och det har helt plötsligt blivit en dryg mil längre till Kröngården som platsen numera heter.

Vi passerar Södra-Vi och Gullringen men i dessa tätorter stannade inte tåget, märkligt där borde väl också finnas några kunder, när man kunde stanna vid Astrid Lindgrens Värld för en enda ungdomsbiljett. Jag köpte mina biljetter via nätet, försökte hitta en billig pensionärsrabatt, men inte, försökte ringa SJ i helgen men det var stänkt, Länstrafiken likaså, endast telefonsvarare. Det fick bli en enkelbiljett Vimmerby – Stockholm Central för drygt 500 kronor. Fick idag höra att om jag inte valt X-2000 hade jag sparat 200 kr men det gick inte att läsa sig till.

Tåget rullar vidare, otroligt vackra nejder som vi passerar utefter vackra sjöar, ängar, skogar och allt som hör norra Småland och södra Östergötland till, vilken naturskön trakt man bor i.

Vi passerar ganska nära Bjärka Säby där vi några vänner startade upp Föreningen För Missionsflyg, sedermera omdöpt till MAF-Sweden, det var den 8,e maj 1982. Inte kunde jag då tänka mig vad det skulle innebära för min framtid. 18 år i styrelsen och vilka resor det gav mig med leverans av MAF,s flygplan till olika kontinenter, Afrika, Sydamerika och Asien. Nio gånger fick jag åka till Bangladesh på flyguppdrag. Jag har fått se hur andra, mindre klagande människor får leva sina liv i slum och förnedring. Har fått uppleva hur det känns att rädda folk från döden genom våra flygningar under vår slogan ”MAF flyger för livet”. Det känns lite bittert att inte längre få vara med om detta. Det är nog det jag mest saknar efter mina 42 år i flygbranschen.

Åter till baka på Kustpilen, märkligt namn för övrigt, någon kust utöver diverse sjöar har jag inte sett till, linjen går ju genom inlandet. Åter till MAF, vi passerar ett fåtal meter från MAF-Swedens tidigare huvudkontor vid Tanneforsvägen innan tåget stannar på Linköpings station. Får 20 minuter på mig tills nästa avgång med X-2000, vilket fantastiskt tåg nästan ljudlöst och vilken härlig komfort. I Norrköping stiger en tidigare justitieminister ombord, advokaten Thomas Boström, vi stiger samtidigt av på Stockholms Central. Vilken röra där råder, en mängd tiggare med sina skyltar, ”Hjälp mig, jag är uteliggare” stod det på en skyllt en äldre kvinna hade i sitt knä. ”Hjälp mig, mina barn svälter” stod det på en annan skylt. Otroliga vittnesbörd och rop på hjälp. Är det verklig nöd eller är det skum business? Jag vet inte, att de inte har det lätt i de länder de kommer ifrån är nog helt klart. Inte ens alla EU- länder tar hand om sina egna medborgare om de råkar vara födda av fel föräldrar. Jag har upplevt deras situation i bland annat Rumänien. Vart är vår värld på väg?

Jag skulle vidare till Bromma med tunnelbanan. Om jag köpt biljetten i Vimmerby för hela resan hade det kostat 110 kronor mera. Nu köpte jag biljetten på Centralen och kom undan med kronor 32. Man är ju inte smålänning för inte. Från Alvik till bilhandlaren vid Bromma åkte jag med en buss. Sista biten blev en promenad. När jag var utanför garaget jag skulle till mullrade det till ordentligt rakt över huvudet på mig. Det var Malmö Aviations fyrmotoriga flygplan som startade. Firman jag skulle till låg alldeles vid banänden, som jag har ett tråkigt minne från. En gång på 70- talet gick jag i sällskap med två kollegor från vänthallen ut på plattan där stod min lilla Piper Cherokee, bredvid stod kollegornas Jet Comander. Det var frost på vingarna. Jag sopade av min kärra, det var snart gjort, hur kollegorna gjorde känner jag inte till. Jag kom i luften före dem, de kom aldrig i luften, de hamnade i Vasa bröds husvägg ungefär där jag nu befann mig. När jag hade landat i Hultsfred hörde jag på radion att jag hade två kollegor mindre. Det året hände en rad flygolyckor och incidenter där jag miste flera nära bekanta. Jag hade då en period när jag övervägde om jag skulle fortsätta min yrkesbana eller inte. Kanske jag skulle lagt av redan då, kanske flera människor inte hade behövt skäppa till livet genom kommande olyckor inom mitt eget flygbolag.

IMG_2087.PNG
Väl nere i garaget står den, pärlan jag valt ut bland hundratalet andra i både Tyskland och Sverige, pärlan, en Mercedes-Benz B-klass, grafitgrå metallic, inte ny men i skick som ny. Lite mer handikappvänlig med plats för rollator eller rullstol, som blivit nödvändiga hjälpmedel på senare tid för min hustru Sollan. Hög och fin att stiga in och ut ur. Automat med dieseldrift, miljöbil vad det nu innebär, bränsleförbrukning på 5,1 liter på 100 km, ungefär hälften vad Volvon dragit. Vinterdäck och takräcke medföljde. Jag betalade med kontokort tog i hand och sade tack och adjö till den trevliga försäljaren, körde till närmaste mack och fyllde upp tanken med dieselolja, det är ett tag sedan jag körde diesel senast. För några år sedan tankade jag en motorcykel med diesel, det blev omgående stopp. Det är lätt att tanka fel. Undrar om jag liksom vissa riksdagsmän kan köra den på grön diesel? Det lär vara billigare.

Rullar ut ur Stockholm via Essingeleden som börjar bli tillproppad av trafik så här vid fyratiden på eftermiddagen. Rullar vidare söderut på E4-an stannar vid Nyköpingsbro och avnjuter en portion med raggmunk och fläsk med ett glas mjölk till. Nu är ju tydligen mjölk livsfarligt att dricka, märkligt att jag som druckit så mycket mjölk snart ska fylla 75 år. Börjar tvivla på vetenskapen. Rullar vidare, skymningen har fallit liksom regnet också börjar falla. Min fina bil som var så ren.

Fyra timmar efter departure från Bromma är jag hemma igen. Hämtar Bella hos Engströms och vi åker gemensamt och hälsar på matte på Granebo, hon har bestämt att stanna två nätter där. Jag har lite jobb jag behöver göra med vårt hus inför vintern i Sjundhult och då är det lugnare för oss båda om hon får vara på hemmet.
/J-O

2 reaktioner till “En tågresa som väcker minnen 141104”

  1. Hej Jo
    Med stort intresse har jag läst din blogg , och grattis till ny bil .
    Sitter i ett X 2000 som med 200 km i timmen rusar mot Malmö med
    herr Eggeling i sitsen brevid och i väntan på två giga-räkmackor
    Oves ” sommarstuga ” var ett stort hus på ca 200 kvm med dubbelgarage med plats för 2 bilar och ett antal hojar utöver detta
    har han sjöutsikt

    Öyvind och Lasse

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × tre =