En gripande ambulansflygning i Bangladesh

En dag med MAF- Swedens ambulansflygplan i Bangladesh En
tidig morgon innan jag ens fått på mig kläderna fick jag en
påringning och beställning av ambulansflyg från Acid Survivors
Foundation i Dhaka, Bangladesh. Organisationen, Acid Survivors
Foundation driver ett sjukhus som har specialiserat sig på att
behandla och vårda kvinnor, vilka skadats av syra, mestadels i
ansikte och ögon. Det kan ju förefalla som en märklig
specialinriktning men bakgrunden är mycket kuslig. Det förekommer
ca 200 kända fall varje år i Bangladesh, där unga kvinnor blir
skadade av män eller yngre pojkar, som demonstrerar sitt missnöje
med att kasta frätande syra i ansiktet på sina fruar eller, som
ofta händer, på en flicka de tycker om och vill gifta sig med. När
de inte får henne eller hon avvisar dem förekommer det att de
kastar syra på henne antingen för att hämnas eller för att ingen
annan man ska acceptera henne som hustru. En annan anledning kan
vara att en hustru haft för liten hemgift, eller att männen eller
svärföräldrarna kräver ytterligare hemgift efter en tids äktenskap.
Om man kommer på männen, straffas de mycket hårt. Den svenska
sjuksköterskan Anita Bell, som arbetar för organisationen Acid
Survivors Foundation, berättade att vid ett fall hade 3 män
medverkat till att kasta syra på en flicka. De fick vardera 53 års
fängelse för detta tilltag. Detta är dock mycket ovanligt och i de
flesta fall går tyvärr gärningsmännen fria. Det förekommer att
föräldrar själva tystar ner liknande händelser eftersom det är
förnedrande att dottern utsatts för en sån behandling. Ofta väljer
flickorna själva att skydda brottslingarna av en eller annan orsak.
Kanske de är hotade med värre bestraffning. Vissa flickor vill inte
lämna sjukhuset och återvända hem efter behandlingen. Bakgrunden i
vårt fall var, att 2 grannar hade kommit ihop sig om äganderätten
till mark, för övrigt ett mycket vanligt problem i detta land.
Sådana tvister underblåses ofta av oseriösa advokater vilka
försöker tjäna pengar på fattiga människor, denna typ av advokater
saknas inte heller i Bangladesh. Den ena markägaren hade kastat
syra i ansiktet och på kroppen på den andre markägarens hustru och
3 barnbarn. Kvinnan var drygt 50 år, barnen var 3, 5, respektive 8
år gamla. Detta hade gjorts som hämnd eller möjligen som ett hot
för att komma åt den aktuella marken. Det är för oss helt
obegripligt hur man kan straffa en oskyldig kvinna och 3 små barn,
så som skett i detta fall. De skadade hade blivit omhändertagna på
ett litet sjukhus på södra delen av ön Bhola, som ligger i södra
delarna av Bangladesh. Att frakta dessa mycket svårt skadade
kvinnor med båt hade tagit närmare ett dygn. Vi klarade det på en
knapp timma med vårt amfibieflygplan. Efter behörig byråkrati med
ansökningshandlingar och godkännande från luftfartsmyndigheten
kunde vi mycket snabbt starta med vårt flygplan mot destinationen,
Char Fashion som samhället heter. Med oss ombord hade vi den
svenska sjuksköterskan Anita Bell samt en representant för
Bangladesh journalistkår, en man som arbetar hårt för de mänskliga
rättigheterna. Vi landade på en flod, som heter Letra, och ankrade
upp intill samhället. Patienterna anlände i en ambulans med sirener
och varningsljus påslagna. Vi lastade ombord de syraskadade, som
hade mycket svåra plågor. En liten pojke hade mycket svåra frätsår
på kroppen, speciellt i en armhåla, som såg mycket otäck ut. En
liten flicka hade mycket fula skador i ansiktet. Lyckligtvis hade
samtliga klarat ögonen från skador. Mormodern hade också mycket
svåra skador i ansiktet, men mest på kroppen. Bröst och axlar var
mycket illa skadade. Hon försökte skyla sig så gott hon kunde,
muslimkvinna som hon var, och jag såg kanske inte det värsta ändå.
Barnen var rädda och Anita satt med dem längst bak i flygplanet.
Den lille grabben grät nästan hela vägen. Han lugnade sig lite före
landningen när Anita visade honom husen i Dhaka. Det är beklämmande
att se oskyldiga små barn lida på detta sätt för vuxnas
penninglystnad. Dessa barns framtid är nu helt förstörd. När vi
närmade oss Dhaka Internationella Flygplats blev vi återigen
utsatta för de oförstående trafikledarna. De beordrade oss att
stiga ca 1000 meter högre än den höjd vi valt och blev anmodade att
gå i ”holding” över Dhakas flygfyr. Orsaken till vänteläget var att
de hade en VIP- flight, som hade företräde (VIP = Very Important
Person, vilket betyder mycket betydande person). Jag påpekade att
vi var på en brådskande ambulansflygning och i och med detta hade
företräde före annan trafik enligt internationella regler. Detta
ignorerades fullständigt. Endast några veckor tidigare, när jag
hade en medvetslös trafikskadad man ombord, blev jag också
dirigerad till vänteläge för att ge annan trafik företräde, Den
gången dog min patient i flygplanet under vänteläget. Det är mycket
frustrerande att arbeta i ett land som Bangladesh, där vissa
människors liv inte står särskilt högt i kurs. Anita Bell, som
formligen brinner för sin uppgift med att hjälpa dessa kvinnor
önskar att insamlingar startas i Sverige för detta behjärtansvärda
ändamål. Kanske en utmaning för oss i MAF-Sweden. —- Bilderna
visar en del av de kvinnor Anita Bell har tagit hand om och hjälpt.
På en av bilderna är hon själv med. En av bilderna visar vilken terräng vi har att flyga över. Även en bild av vårt flygplan i aktion finns med på en bild.

20131027-173058.jpg

20131027-173132.jpg

20131027-173202.jpg

20131027-173229.jpg

20131027-173257.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + tretton =