De dimhöljda bergens gorillor

De dimhöljda bergens gorillor
Har sett filmen ”De dimhöljda bergens gorillor”.
Påminner mig om en leveransflygning jag gjorde ner till Nairobi för MAF. Det var i november 1987. Det var jag och KeA Arnlund, som var befälhavare på var sin Cessna 206. Den ena skänkt av Lions klubbar i Sverige och den andra av Rotaryklubbarna i Skåne.

Jag hade Lars-Erik Wallhagen som styrman och Kea hade en kenyan vid namn Mark Savages, som för övrigt hade bestigit Kilimanjaro massor av gånger.

KeA kom från Edinburgh, vi kom från Hultsfred och strålade samman en dimmig kväll på Linate flygplats i Milano. Landningsminima rådde och vi hade radiobortfall på vårt flygplan kommer jag ihåg. Vi hade endast mottagning, kunde inte sända. Slog på koden för comfailure (kommunikationsfel) på transpondern. Blev anvisad av radarkontrollen att bekräfta deras anvisningar med att sända ”Ident” på transponden. Trafikledaren gav oss de kurser vi skulle styra tills vi var stabiliserade på ILS,en. När vi landade var sikten endast 300 meter, vi hade problem att hitta in till plattan. En av de två radioapparaterna lyckades en radiomek få igång under natten.

Från Milano flög vi i rote hela vägen till Nairobi.
Vi hade även ett uppdrag i Bukavu, som ligger i östra delen av dåvarande Zaire där gamle vännen André Lyc arbetade som missionsflygare för en norsk mission.

En dag när vi var ute på en mindre djungelväg med André vid ratten, fick vi se att bambuträden i bushen bredvid vägen rörde sig. André bromsade in och vi gick ur för att se vad det var. Det visade sig vara ett tiotal bergsgorillor, som höll på att äta bambuskott endast 20 meter framför oss. Dessa människoliknande bestar väger fullvuxna ca 250 kg och är därmed världens största apor.

Jag tyckte det var lite otäckt och började dra mig tillbaka mot bilen. André försäkrade, att det inte var någon fara, då dessa djur är vegetarianer och alltså inte äter människor. Jag såg den stora hannen knäcka decimetertjocka bambuträd med bara händerna, ha en viss förståelse för att jag inte gick närmare. Vi fick en del bra bilder på dem. Det ansågs mycket unikt att stöta på dem så här i vilt tillstånd. Dessa djur är utrotningshotade men jagas ändå av tjuvjägare. Turisterna betalar stora belopp till guider och kan få vandra i dagar för att se en skymt av dessa djur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 + nio =