Mitt besök på Intresseföreningen För Eckerda Missionshus 171015

Igår på söndagen var jag inbjuden som föredragshållare till ovanstående missionshus för att berätta om mitt liv i lufthavet. Föredragshållare tycker jag låter lite förmätet, kallar hellre mitt berättande för att kåsera.

För att ljud och bild skulle fungera ställde min son Joacim upp med sin utrustning. Vi hade räknat med att få en halvtimma på oss att koppla upp utrustningen. När vi kört en dryg mil kom min son på att han glömt projektorn hemma. Vi vände och hämtade projektorn.

Vi fortsatte genom Hjältevad och Bellö, allt enligt GPS;ens anvisningar. När vi efter en liten grusväg förstod att något var galet visade GPS;en in oss på en timmerväg. Även den vägen var farbar och distansen till missionshuset var endast 2 km då vi plötsligt stötte på en låst bom över vägen och vi fick åka tillbaka. Nu blev det en resa på mer än en mil extra in till och igenom Vetlanda. Vi kom fram några minuter innan jag skulle uppträda.

Det var ett litet trevligt missionshus, som man renoverat upp i det skick som det väl en gång var för drygt 100 år sedan. Det var nästan fullsatt med folk. Lite märkligt att när man nu för tiden samlas för att prata flyg så är det mest pensionärer som samlas. Några ungdomar syns inte till.

Efter mitt kåseri bjöds på kaffe och smörgåsar och intressanta samtal.

En äldre man i min egen ålder berättade att han köpt en jättefin sidovagn av mig för närmare 60 år sedan. Jag har länge funderat på vart min fina sidovagn tog vägen, jag hade den monterad en kort tid på min BMW 600 cc av 1954- års modell. En BMW som var som en möbel när jag vinterförvarade den på mitt ungkarlsrum. Han berättade att jag begärt 150 kr för sidovagnen. Han berättade också att han accepterade priset men då ville han även ha en Indian som jag hade. Han fick min Indian, den stod ändå och skräpade i mitt garage. Den hojen hade nog varit värd drygt 200 000 kr idag. På den tiden fans det både Harley Davidson och Indian stående lite över allt i ladugårdarna.

Här har jag lagt in ett utdrag ur Eckereda missionshus hemsida:

Välkommen till Intresseföreningen för Eckerda Missionshus

En mer än 100-årig samlingslokal som används än i dag!

Byggnaden är nyligen restaurerad under överinseende av Länsmuseet i Jönköping.

Här kan du uppleva den gamla genuina miljön i väl fungerande skick och hålla möten som de gick till förr

19 april 1903 grundades Eckerda missionsförening. Missionshuset stod klart 28 november 1909

I början av 2000 talet upphörde verksamheten i missionsföreningen.

Vid ett stormöte sommaren 2005 sade byborna att de ville rädda det nedläggningshotade missionshuset,

vilket innebar dels en upprustning av byggnaden, dels en breddning av verksamheten.

Den nästan nedlagda intresseföreningen aktiverades och ansökte om bidrag till restaureringen av länsstyrelsen, vilket man också fick.

/J-O

Jan Widmarks inlägg ”Sexårsminne” 171015

I går var vi (MAF- gänget Mission Aviation Fellowskip) och bastade hos en av MAFs medlemmar John Olof Holmström. Vi har träffats regelbundet några gånger om året, under ca 20 års tid. Ibland i St. Annas yttre skärgård på Anders Karlssons Sötmaren, ibland hos JO Holmström Vimmerby, och ibland i Rimforsa med bastu och dopp i Järnlunden.

Nu träffades vi i Vimmerby. Bilden är från grillstugan vid Svartgölen där vi grillade korv och berättade skrönor, sedan fortsatte vi till den vedeldade bastun och avslutade i det gamla bränneriet med ärtsoppa med tillbehör. Det kallar jag för livskvallité.

JO berättade bland annat om en märklig leveransflygning från Kansas till Sverige, utan extratankar i flygplanet i snöstorm i ett litet flygplan. Norra Canada, Grönland, Island till Sverige.

Ett härlig gäng MAF pojkar ( ja vi har iaf varit det). Det var 1982. Då kallade tre med intresse för flyg (nr 2 och 3 från höger) den tredje Örjan Andersson flygande kantor Sv. Kyrkan till första rikssamlingen på Bjärka Säby. Ett upprop som samlade flygare från hela landet med ett gemensamt ”Hur använda flyg i missionens tjänst.” J O Holmström flyg i Hultsfred blev det naturliga navet. Och än behöver vi träffas för ”reningsbad” för både kropp och ande.Vid J-O;s grillstuga intill Svartgölen för 6 år sedan

Fredagsbastu med MAF- gänget 171013

I år är det 25 år sedan vi MAF- are började träffas för bastubad hos varandra. Första gången var hos mig i Sjundhult, sedan har vi fortsatt två till fyra gånger om året.

Idag var det Anders som var inbjudare och vi träffades på Söderköpings Brunn för att avnjuta hederlig och god raggmunk, som man väl får anse vara en svensk nationalrätt. Servitrisen var helt förbluffad att vi ville ha mjölk till denna rätt, ”skandal” sa hon med ett leende.

När vi lämnade restaurangen erkände hon att det varit flera än vi som begärt mjölk till sina raggmunkar. I Småland är det endast kall mjölk som gäller till denna ädla rätt.

Vi fortsatte sedan ut till Sankt Annas yttre skärgård, Anders hade värmt upp bastun, där vi tillbringade resten av dagen. Alltid lika trevligt med våra djupsinniga diskussioner och funderingar, allt från livets uppkomst på vår jord till vårt slut på jordevandringen.

MAF = Mission Aviation Fellowship. De flesta av oss har varit med sedan vi grundade MAF-Sweden år 1982. Ett härligt kamratskap även om håret på oss vitnat något av tidens tand.

/J-O

Raggmunk

På Söderköpings Brunn

Hurtbullarna tog sig ett dopp i havet. Onödigt tycker jag!

Kaffe hos värdfamiljen