Tysklandsresa från novemberrusket i Sverige 171121

Tyckte november månad började bli dryg, ville hitta på något så man kom ifrån detta tråkiga pensionärsliv vilket mest bestått i läkarbesök, tandläkarbesök med operationer av inplantat mm, ganska upptecknad med besök på de olika pensionärsträffarna etc.

Funderat på att åka till Kanarieöarna, som jag aldrig besökt. En god vän upplåter gärna sin flotta lägenhet i Albanien.

Idéerna var många men min passivitet har ökat med åren. När hustrun levde och jag var pilot åkte vi endast några få gånger på semesterresor. Hustrun gillade att vara hemma och jag fick mitt resebehov stillat genom mitt arbete som pilot. Tusentals hotellnätter under livet räckte för mig.

Min nya pensionärstillvaro gör att mitt vandringsblod börjar känna av sig, kände att jag bara måste ge mig ut på något.

I början på förra veckan tog jag med mig vovven Bella och körde söderut, hade bestämt med min gamle kompis Gert Acketoft, som bor med sin hustru i närheten av Helsingborg. Övernattade hos kombattanten från diverse segelflygtävlingar under 60- och 70- talet. Gert Acketoft heter han, gamla och nyare minnen diskuterades. Ackes son Jim tävlar om världsmästerskapen och andra stortävlingar internationellt och Gert är med och putsar vingar, Australien senast, nästa VM i Tjeckien.

En fantastisk bostad har han med sin mysiga hustru, norr om Helsingborg. Jag har tidigare övernattat hos dem och verkar ha en stående inbjudan hos detta gästfria par. Det blev god mat och trevliga diskussioner till långt fram på natten.

Gert, en vänskap som hållit hela livet

Hade tänkt hälsa på min kusin Lillan som också bor i närheten men hon var uppbokad med pensionärsresor och liknade. Lillan är några år äldre än mig. Vi växte upp i samma hus i Fågelfors, hon tog hand om mig och lekte med mig när jag var liten. Jag var endast några år när jag sa att jag skulle gifta mig med Lillan när jag blir stor. Det blev inte så, man gifter sig inte med släkten, värderingar, kontakter mm utökas genom åren och livet får en helt annan vändning. När jag var liten skulle jag bli sjöman, i stället blev jag pilot. Det yrket hade jag definitivt inte planerat, det bara blev så, visserligen via jobb som företagare i motorcykel- och bilbranschen där jag åter hamnade efter 42 händelserika år i lufthavet.

Mina äldre syskon, två bröder var bilhandlare hela sina karriärer, de verkar också ha klarat sig bra. Nu är de borta och jag är ensam kvar i den generationen.

Tillbaka till Farås som jag tror byn hette där jag sovit över hos Acketofts.

Körde till en parkeringsplats och funderade på vart jag skulle åka, tänkte att jag åker väl åtminstone över till Danmark, tänkte ta färjan till Helsingör, men eftersom jag har en så kallad brobiz i vindrutan tyckte jag det var smidigare att köra över Öresundsbron där bommen öppnar sig innan man ens hinner stanna.

Denna dag var det strålande solsken till skillnad mot gårdagens dimma, snöslask och halka. Jag blev imponerad av alla fågelsträck som styrde söderut. Verkade vara tusentals fåglar med samma längtan som jag.

Öresundsbron

Njöt av livet när jag i lugn takt passerad bron, såg flera inkommande flygplan på finalen till bana 22 på Kastrup. Åter blev jag nostalgisk. På 80- taket hade vi i vårt företag sex reguljära landningar om dagen på Kastrup. Tre turer från Linköping och tre från Halmstad.

Hade tänkt mig denna resa som en gourmetresa för att äta upp mig lite, tänkte börja med en dansk hackeböf med sås, men så kom jag på att jag hade varit kvar för länge hos Acke, vi har alltid så mycket att prata om.

Hade nu ställt in siktet på Flensburg i norra Tyskland och ville inte spendera mina pengar på danskarna. Styrde ut över Stora Beltsbron och till min förvåning öpnade sig även denna betalbom automatiskt.

Jag kom över till Fyn tog av till vänster före Odense, ner mot färjeläget vid Sydfyn. Förr hade jag många bekanta både privata och affärsmässiga i Odense, tror inte någon av dem lever längre, har alltid haft en förmåga att umgås med äldre människor och då blir man med åren ganska ensam. På Beldringe flygplats vid Odense lackerade vi de flesta av våra flygplan, det blev många och dyra besök.

Solnedgång vid Sydfyn

Det blev endast en dansk pölse med bröd på färjan som tog ca 45 minuter över till Gylland. Värdinnan på färjan var en sur matrona, som inte tillät Bella att sitta på bänken i avdelningen för hundar. Att det finns så elaka människor, Bella är ju min sambo! Ja bara gav matrona en blick och lyfte upp Bella i mitt knä, tanten blev inte gladare men gav upp och försvann.

Väl på Gylland hade mörkret lagt sig och jag körde någon halvtimma till tyska gränsen, som var obemannad, däremot var det mycket blåljus och långa köer i motsatta körbanan där danskarna regerar.

Bella fann sig väl tillrätta i hotellsängen

Körde in till Skandinavien Park där vi fick bo, 10 euro kostade det extra för Bella. Efter en kort paus fortsatte vi ner till en fiskrestaurang, som ligger vid hamnen i Flensburg. Det blev en god torskfilé. Fick lära mig att torsk på tyska heter kabeljo.

Fiskrestaurangen i Flensburg

På onsdagsmorgonen fortsatte Bella och jag söderut mot Hamburg, denna väg där trafiken normalt brukar flyta på bra var denna gång ett enda stort vägarbete med köer och stopp på många ställen. Morgonens dimma övergick i strålande väder. Passerade genom Elbetunneln och Hamburg utan att stiga ur bilen.

Hamnade så småningom i Hambühren, någon halvmil väster on staden Celle. Ringde på hos kvinnan, som har en rumsuthyrning på en gammal mysig lantgård. Där har jag bott massor av nätter genom åren. Det var perfekt att ta in där när jag med min MB-Sprinter och stort släp fyllt med motorcyklar, ofta drygt 10 st. Där kunde jag diskret övernatta utan att riskera bli bestulen. Övernattning med en fin frukost för endast €38,-

Ägnade eftermiddagen åt besök i den mysiga staden med sina ca 800 korsvirkeshus. Hade kontakt med gamla affärskontakter och besökte banken där jag var kund under flera år. Celle var min bas när jag importerade motorcyklar. Det blev närmare 800 sålda cyklar och ett hundratal bilar, mest sportbilar.

På kvällen åt jag en välsmaklig, väl tilltagen välhängd rumpstek med Bratkartoffeln mit speck. Jag hade kontaktat gamle Rollie, som skötte om leveranserna av motorcyklar innan jag investerade i egen transport. Rolli hade tillbringat senaste åren som taxichaufför i Celle men var nu pensionär. Vi tillbringade några timmar tillsammans på min favoritrestaurang Scattauer.

Scattauer

Rumpstek mit bratkartoffel und speck. Glömde avboka löken, fick skrapa bort den

Rolli åker fortfarande på sin Harley Davidson, kanhända kommer han och besöker mig i Vimmerby till sommaren.

Hade planerat att åka ytterligare söderut men ångrade mig när några av mina gamla vänner inte var anträffbara.

På fredagsmorgonen drog vi oss norr ut, gjorde det obligatoriska stoppet på varuhuset Citti Gross i Lübeck. På färjan mellan Puttgarden och Rödby åt jag en gulasch, lämnade lite till Bella som tacksamt slickade tallriken ren.

Vid den obligatoriska gränskontrollen på Öresundsbron visade jag passet för en trevlig passpolis. Bella var lugn tills polisen tog mitt pass, då blev Bella ursinnig och skällde ut polisen. Han bara skrattade och vinkade oss vidare. Bella har också pass men det frågade ingen efter.

Hade planerat att träffa tre gamla pilotkompisar och övernatta i Limhamn där Öyvind och Lina alltid har en sängplats till mig men det gick inte att arrangera, sjukdomar mm gjorde att vi i stället bestämde oss för en gemensam träff längre fram. Vi kom hem till vår farm i Sjundhult vid niotiden på kvällen efter ca 900 km körda under dagen.

Hade tänkt vara med på älgjakten under lördagen men ångrade mig när väckarklockan ringde, stängde av den, vände på mig och somnade om.

Nu är det läge för dubbdäcken igen, sådana får man inte ha i Tyskland, det var lite halkigt på nedresan med sommardäcken fortfarande på.

Intressant om Palmyra 171115

Bilden på Ove Fundins staty på torget i Tranås tog jag nyårsdagen 2016

Författaren och äventyraren Christer Gerlach har skrivit denna artikel, som var publicerad i DN denna morgon. Mycket intressant läsning.

Förrförra nyårshelgen var jag tillsammans med nämnda välkända författare inbjuden till Ove Fundin och hans trevliga hustru Ioana till den då helt nya villan i Tranås. Det blev en minnesvärd nyårshelg med intressanta berättelser att lyssna till. Visserligen blev Bella skrämd av fyrverkerierna i omgivningen.

Kanske vi också blivit en del av världsarvet;-)

Svenskarna i Palmyra.

I Syrien finns en av Mellanösterns vackraste ruinstäder från antiken – Palmyra på Sidenvägen mellan Kina och Medelhavet. IS erövrade staden två gånger och sprängde ett tempel och en triumfbåge.

Sverige har två märkliga anknytningar till Palmyra som är ett världsarv.

Det börjar med Karl XII som var intresserad av Orienten. Efter nederlaget i Poltava hamnade han i Bender. Då skickade han en expedition till Mellanöstern och Nordafrika. Den leddes av 24-årige kaptenen Cornelius Loos som tog med sig kapten Konrad Sparre och löjtnant Hans Gyllenskiepp.

Året var 1710. De reste först till Istanbul och Egypten. De seglade sedan med ett fartyg till dagens Libanon.

Svenskarna köpte hästar och red till Jerusalem och Betlehem där de ”besågo alla märkwärdiga saker”. De fortsatte till Damaskus och sedan österut in i öknen och Palmyra.

Loos gjorde en detaljerad teckning av ruinstaden som 1700 år tidigare var en av Orientens mest betydande städer med magnifika tempel, stensatta gator kantade av tio meter höga pelare, avancerat avloppssystem, teatrar.

På 200-talet efter Kristus styrdes Palmyra av drottning Zenobia, som påstod att hon var släkt med Kleopatra av Egypten. Hon gjorde uppror mot Rom som brände Palmyra.

Loos som var en skicklig tecknare ritade en magnifik bild av Palmyras ruiner, knappt 1500 år efter Zenobia. Den var över en halvmeter bred och består av åtta pappersark. Under bilden har Loos skrivit: Ritad på platsen.

Men stämmer det? Besökte han verkligen Palmyra?

Det finns ett tidsglapp i Loos resebeskrivning från Syrien. Gjorde han det enkelt för sig och kopierade en några år gammal bild av en tidigare resenär?

Den andra svenska kopplingen till Palmyra är modernare. 2008 besökte jag på mc Palmyra tillsammans med gamle speedwaymästaren Ove Fundin.

Då stötte jag på en vit Volvo Amazon. Bilen hette Coconut Delight. Det stod på vänster flygel.

Jag frågade ägaren vad han visste om kapten Cornelius Loos men han hade ingen aning. Han kände inte igen Fundin heller. Det kan man förstå. Speedway har aldrig varit en stor grej i Palmyra.

Bilen var från 1956, vilket var första året som Amazonen tillverkades. En unik bil alltså. Kanske värd världsarvsstatus?

När han startade bilen blev jag lite misstänksam. Det rasslade konstigt.

– Diesel, sa mannen. Från Mazda.

Volvo Amazon har aldrig haft dieselmotor. Eftermonterad alltså.

Men hur gick det för kapten Loos och hans teckningar och ritningar? Loos gjorde ungefär 300 teckningar från sin resa genom Mellanöstern med allt från turkiska hattar till fästningen på Rhodos, från kapellet över Kristi grav i Jerusalem till en kiosk i Istanbul. Ordet kiosk är turkiskt och Loos är alltså en av dem som förde ordet till Sverige.

År 1713 tröttnade folk i Bender på Karl XII. Kalabalik utbröt. En folkmassa satte eld på det så kallade Kungshuset. På vinden fanns Loos teckningar. De flesta brann upp men ett 40-tal klarade sig och finns nu i Nationalmuseums samlingar.

Cornelius Loos adlades av Karl XII och blev generalmajor. Han avled 1738, 52 år gammal.

Vad som hänt med Coconut Delight, Volvon i Palmyra, vet jag inte. Det återstår att lista ut när kriget tar slut.

Christer Gerlach, som kört till Palmyra fyra gånger

Min husspindel på besök 171112

Förra natten vaknade jag i mitt mysiga sovloft, alldeles under taknocken av att något rörde vid min hand.

Undrade vad det var, det kunde inte vara hunden Bella för hon låg i mina knäveck som vanligt. Tände försiktigt lampan, jodå, det var min lilla husspindel, hur lätt kunde jag inte ha skadat den.

Liten och liten, nej för att vara en spindel är den ganska stor. Jag satte varligt ner den på golvet och såg att den tog sig till en säkrare plats, kunde släcka ljuset igen.

Under dagen när jag förberedde för att diska, sitter den lilla vännen i diskhon och kan inte ta sig upp. Än en gång får jag göra en insats och medelst ett dricksglas försiktigt placera spindeln i en låda med ljung på min altan. Detta är inte första gången, verkar som den har en förkärlek till min diskho. Förstår att den nog inte gillar att jag bär ut den ibland, den trivs bog bättre inne hos Bella och mig i stugvärmen. Den förstår säkert inte min omsorg, sitt eget bästa. Men det dröjer nog inte så länge förrän den smyger in igen.

Funderade på skapelsen, hur har dessa små, tunna ben kunnat bli till? Vem har skapat och konstruerat dem? Ja, våra kloka ock pålästa professorer har kommit underfund med ”den stora bangen”, som sägs ha gjort att hela jordklotet skakat tillrätta som det är idag. Eller?

Funderar också på hur denna spindels höfter och knä kan hålla ihop, på mig har de bytt både en höft och ett knä men att göra det på en spindel skulle ju kunna vara en utmaning för dessa professorer.

Jag frågade en gång kirurgen som bytt min höft om ett annat hälsoproblem jag hade, kommer nu inte ihåg vad det var. Han kunde inte svara utan skrev en remiss till en läkarkolega, som jag sedan besökte. Denne skrattade och visade upp remissen för mig. Där stod det: ”Detta problem får Du ta hand om, jag är bara en snickare”.

Trevligt med läkare som har humor. Att snickra ihop en höft eller knä på en spindel skulle nog bli en större utmaning.

Under åren 1974 till 1995 bodde vi i en stuga vid Klinta på Öland under sommarmånaderna. Där hade vi också en husspindel av ansenlig storlek. Den kom i stort sett dagligen in via bakdörren på husets östra sida, fortsatte genom hallen och rakt över sällskapsrummet mot altandörren. Vår son, som då var ganska liten sprang alltid och försiktigt öppnade dörren så att spindeln kunde passera ut och förmodligen betrakta utsikten mot Kalmar sund.

Nu är det måndagsmorgon, gryningen dröjer några timmar till, får se vad denna dag har att erbjuda förutom ett tandläkarbesök i Södra Vi.

Ny vecka och nya utmaningar, mitt hjärta verkar ha frisknat till och jag mår alldeles utmärkt igen.

Krya på Er ute i stugorna!