Julen 161227

Nu har man fått uppleva ytterligare en jul, den 77,e i ordningen om jag räknat rätt.   Inledde julaftonen hos sonen med familj i vårt gamla hem där jag bott i 61 år av mitt liv. 

   Vi hämtade Sollan på äldreboendet, hon var glad att få fira julafton med sina nära och kära.Ett strävsamt gammalt par

   Förutom sonen med hustru Carolina och sönerna Wilmer och Max, med var även Sollans båda systrar samt svågern Göran. Därtill ytterligare 5 flyktingar. Joacim och Carro ställer upp till 100% för att förgylla tillvaron för dessa som nog känner sig utanför under sådana här helger. Till och med tomten kom på besök till alla barns stora glädje.Tomten kom på besök 

   Det kändes inte bra att behöva lämna tillbaka Sollan på äldreboendet efter våra festligheter i vårt gemensamma gamla hem. Jag märkte att hon var ledsen när jag lämnade henne.

   Resten av julen var Bella och jag inbjudna till min brorson med familj i Gunnebo där Bella fick träffa sin pojkvän Astor. De kanske är lite omaka med en viktskillnad på ca 50 kg. De verkar dock trivas bra tillsammans. Astor och Bella

   Min järnbrist är fortfarande svår, brorsonen och jag gick en liten promenad med hundarna ner till sjön, problemet blev när jag skulle gå de ca 75 meterna i uppförsbacken tillbaka igen, det blev tvärstopp, gick max två meter i taget, har nog aldrig känt mig så utmattad tidigare. Efter en halvtimmes vila piggnade jag dock till.Inte mycke till uppförsbacke men för mycket för mig just nu

   Jag har under den gångna veckan fått dropp med järntillförsel men det har tydligen inte hunnit verka ännu. Jag har extremt dåliga blodvärden efter det blödande magsåret som dock är läkt.

   Besökte Sollan på hemvägen, kunde dock inte föra något samtal med henne, hon kan inte forma orden. 

   Stormen tilltog under kvällen, det riktigt knakade i knutarna på timmerstugan under natten, Bella kryper intill, hon blir lite orolig, värre blir det väl när alla raketer och smällare börjar avlossas under nyårshelgen. Tror dock det blir ganska lugnt om vi håller oss kvar här i byn.Denna vy var vad vi vaknade till denna blåsiga morgon

Krya på Er där ute i stugorna alla goda vänner!
   

Min 77,e födelsedag 161214

Ett hjärtligt tack till alla Er närmare 300 vänner från alla globens olika hörn som kommit ihåg och uppvakta min enkla person, jag är helt imponerad. Många har ringt, skrivit och hälsat via Facebook, e-post mm.
   Jag fyllde 77 ofattbara år i måndags den 12 december, nu har jag överlevt både min mellanbror Carl-Eric (66) och min far (69). Återstår mor som blev 83 och storebror Bengt som blev 87. De blir nog svårt att slå som jag ser det nu. Nu är Sollan och jag de enda kvarlevande från min generation.

   På kvällen blev jag inbjuden till sonen med familj där hans svärfar Bertil Wik med hustru Gun just hemkommit från ytterligare en tjänstgöringsperiod i Jerusalem. Bertil hade tillrett en fantastisk måltid på kött från dovhjort, fantastiskt att bli bortbjuden och få äta riktig lagad mat ibland!

   Födelsedagens morgon bjöd på klar himmel och marken heltäckt med vit nysnö. När jag tittade ut stod det en rådjursget med sina 3 kid utanför mitt fönster, ville även hon gratulera? På andra sidan huset stod ytterligare ett rådjur vid saltstenen, som jag lagt ut till dem. En mängd småfåglar mer än 20 lät sig väl smaka vid foderautomaterna.

   Igår var det tisdag och luciadagen som vi firar i Sverige. På tal om luciadagen så berättade min mor att när hon fött mig under förnatten på BB i Oskarshamn blev hon väckt av ett luciatåg som kom in på hennes rum, lucian med sin ljuskrona hade smort in hennes ansikte med vitt mjöl, tydligen en gammal tradition, som nog inte förekommer längre, men det var ju länge sedan, det var ju när jag var nyfödd 😉 

   Åter till gårdagen, jag körde ner till Västervik, fiskeläget vi har vid kusten, där har vi vårt närmsta större sjukhus. Stegade in till receptionen och anmälde mig för en gastroskopi undersökning med anledning av mitt blödande magsår för sex veckor sedan. Där fanns ingen anteckning om att jag skulle undersökas. Jag var en hel dag för tidigt ute. Jag gick då upp till kirurgavdelningen där jag stötte på en av kirurgerna som jag kände sedan tidigare övningar och berättade att jag kört 60 km från Vimmerby.

   Han skrattade och hälsade mig välkommen de hade just fått en avbokning och jag var extra välkommen. Därefter följde en undersökning som jag helst vill förtränga. Han försökte fyra gånger komma ner med slangen genom min strupe ner till magsäcken men det var helstopp. Han försökte en femte gång, nu med en tunnare slang och lyckades komma ner i magsäcken. Allt såg bra ut och magsåret var läkt. Däremot såg han ett brock i övre magmunnen men det har jag haft i mer än tio år. Detta var 4,e gången jag går igenom en gastroskopi men ingen av de tidigare gångerna har varit så obehaglig som denna gång.

   När jag körde hem fick jag se att en av mina alla tandläkare genom åren tillika rotarybroder, Robert Lindström stod och väntade på Vimmerby bussen, han blev glad och hopade in, vi fick en trevlig samtalsstund under hemresan. 

   När jag kom hem till Sjundhult hade min omtänksamme granne till lika hyresgäst ställt en stor portion med hemlagad ungersk gulasch på altanen, oj vad den smakade bra efter nästan ett dygns fasta utan mat. Nu har jag mat för ytterligare en dag.

   Än en gång ett hjärtligt tack till alla som kom ihåg mig på min födelsedag! Bella kollar upp alla spår efter nattensbesök av rådjur, harar och en och annan räv

En härlig födelsedagsmorgon att vakna upp till

En speciell uppvaktning från yngsta barnbarnet Max 7 år