Min bostad

Att detta skulle bli min bostad på ålderns höst hade jag nog inte tänkt mig   

Efter varsam renovering blev det i alla fall så här. 

    Dessa stockar har grott på 1500- talet, tänk om dessa stockar kunde tala!
     Jodå, här trivs vi Bella, Hubbe och jag 

   ”Egen härd är guld värd”

Besök av Ove Fundin

Blev uppringd av Ove Fundin i dag på förmiddagen. Han var sugen på en tur med sin hoj i det vackra vårvädret. ”Han ville ha a cup of afternoon tea”. Det ordnade jag givetvis. Vi fick några timmars pratstund om gamla mc- turer vi gjort tillsammans. Ove hade även förslag på nya turer under sommaren.

Ove berättade att han köpt hojen av en man som just fyllt 60 år och kände sig för gammal att åka hoj. Det passade Ove perfekt, han ska bara fylla 82 nästa månad.     

    

  
Även grannen Bror Adolfsson kom över för en pratstund.

Påskresan till norra Tyskland 2015

Min blogg har legat nere några månader, har tappat skrivlusten efter en hjärtoperation i september, därtill en operation av en kancertumör i början av tjocktarmen, därtill en numera svårt handikappad hustru som jag inte längre orkar sköta i hemmet. Kände att jag ville komma ifrån några dagar. Här kommer kåseriet över min och kompisens påskresa:

Skärtorsdag 150402

Steg upp redan kl 05.30 och lagade frukost. Det stora problemet var att få vår trilskande papegoja Hubbe att maka sig över från sin stora bur till den betydligt mindre transportburen.

Försökte med lock och pock men inte, jordnötter och salta pinnar brukar hon inte kunna motstå men nehej, hon skulle sitta kvar.

Hade matte varit hemma hade hon kommit över direkt men lyda husse som faktiskt inviterade denna tjurskalliga goja till vårt hem på min 45- årsdag för drygt 30 år sedan, det går inte!

Det sägs att dessa gojor har ett tryck på runt 200 kg i sin näbb och då går man inte närmare än vad nöden kräver. 

Med nästan en halvtimmes försening kunde jag lämna in Hubbe till en av mina svägerskor, som bor i Sjundhult, sedan över till kompisen Bror Adolfsson, som hyr en av våra stugor i nämnda by. Bror och jag hade sedan länge bestämt att göra en gemensam resa till norra Tyskland under våren.

Vi startar mot Oskarshamn där vi lämnar av Bella på kenneln hos Hanne Nielsen. Bella hoppar ur bilen och springer direkt upp på trappan, hon verkar helglad att få träffa sin mor, bror och övriga drygt tiotalet Yorkar. Hanne kommer ut på trappan och det blir ett väldigt liv när Bella sticker in till sina kompisar. Då passar jag på att smita iväg innan hon märker att jag lämnat henne.

När vi kommit vidare ner mot Växjö ringer jag Hanne och frågar hur det har gått. Vad jag glömt att tala om var att Bella har haft sin löpperiod under exakt tre veckor. Trodde inte det skulle vara några problem men hennes bror fick stora slaget och blev så oerhört till sig att Hanne fick flytta över honom till stutabåset för att jag inte skulle bli begåvad med en oönskad kull yorkshireterrier. 

När vi kom till Höör fyllde vi på ny diesel, som där var rygg 25- öringen billigare per liter än övriga orter vi passerade. Ibland har OK i Höör en hel krona lägre bränslepriser. Efter ett mobilsamtal till gamle flygkompisen Öyvind Pedersen blev vi inbjudna på fika i hans hangar på Eslövs flygfält. Där träffade vi ytterligare en gammal kompis med italiensk bakgrund varför jag inte inleder mig på att försöka stava till hans namn. Denne italienske vän är ägare till en gammal historisk flygmaskin med stjärnmotor, det är en Fairchild av något slag. 

I Öyvinds hangar står hans stolthet, en Piper LillCub. Bakom står hans tidigare Cessna 140, som också är en historisk raritet. Jag har flugit bägge dessa flygplan. Under tidiga delen av 70- taket var jag själv ägare till en LillCub med registreringen SE-AIC. Den var av samma goda årgång som jag själv, 1939. Detta exemplar har tyvärr hängts upp på en logvägg utanför Lomma under drygt 20 år, jag var faktiskt där och tog avsked av den förra sommaren innan den levererades tillbaka till Danmark där den en gång byggdes på licens. Det var gamle flygarlegenden Albin Ahrenberg som importerade flygplanet till Sverige efter andra världskriget.  

      

 Uppehållet i Öyvinds hangar blev kort, vi hade ytterligare drygt 70 svenska mil att avverka under dagen. Jag bytte plats med Bror som kört från Oskarshamn. Nu styrde vi mot Öresundsbron och blev lika förvånad att mitt bizcard i rutan fortfarande automatiskt öppnade bommen och släppte ut oss på den långa bron mot Köpenhamn och Danmark.

Passerade Sjelland i strålande solsken, gräset börjar grönska och man ser att våren närmar sig även om den i år är försenad. Vi kom till bron över Store Belt, även där öppnade sig bommen likt ”Cesar öppna dig”

Vi korsade Fyn mot färjeläget på Sydfyn, hade tur och körde ombord efter endast 15 minuters väntan. 50 minuter tog resan, lite sidsjö gjorde att färjan rullade kraftigt, vilket tydligen inte vissa gillade. Vi kom iland på Jylland och efter någon timma checkad vi in på Hotellet vid hamnen i Flensburg. Kvällen fortsatte med god mat på Hansens Bryggeri där vi åt varsin snitzel. 

   

    

Långfredag 150403

Efter sovmorgon på Långfredagen körde vi ner mot Hamburg och vidare till Celle. Ju längre vi kom söderut blev naturen grönare, dock betydligt mindre grön än vad man kunde förvänta sig vid påsktid. Maxtempersturen var inte högre än 9C grader.

Norr om staden Bergen gjorde vi ett kort stopp vid en välskött krigskyrkogård. Där ligger flera hundra unga människor, vissa endast tonåringar. På vissa gravstenar saknas namn, man kunde endast läsa texten ”Känd av Gud”. Detta är ett av alla minnen från andra världskriget. Det verkar inte som mänskligheten lärt sig något över huvud taget!  

   

Något väster om Bergen ligger det ökända Bergen Belsen, ett koncentrationsläger som tyvärr mer eller mindre utplånats av engelsmännen. Där finns numera endast minnesstenar och stora gravhögar med upp till 5000 döda i varje grav. Engelsmännen menade att man skulle glömma vad som skett. Må vi aldrig glömma! Några gravhögar har endast 2500 döda. Här verkar det inte som folk brändes, jag har sett bilder där man med stora bulldozers skyfflar ner liken i gravarna.  

  

Anne Frank och hennes syster har fått sin minnessten här .

På eftermiddagen åt vi en Prochuto Parma hos gamle italienske vännen, som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Hans krog heter La Villa och ligger i Hambüren, några km väster om Celle.   

Kvällen tillbringade vi med varsin 300- grams rumpstek på Resturang Schattauer, mycket välsmakande. Detta är min favoritresturang i Celle, som jag besökt många gånger. 

 

De hotell jag normalt brukar bo på var fullbelagda och samma sak på de flesta andra, som var påskstängda eller för dyra. Stannade utanför ett till synes schabbigt hotell, gick under Brors protester ändå in och frågade om lediga rum. Möttes av en sprudlande glad värdinna, som var från Shanghai, hon visade rum och badrum, helt fantastiskt mysigt och fint, nyrenoverat. Det var så bra att vi blev kvar där två nätter.  

En del av långfredagen tillbringade vi i det mysiga Celle med sina 780 korsvirkeshus, helt otroliga miljöer. Vi tog även en tur ut på den tyska landsbygden. 

 

Påskafton 150404

Bestämde oss för att besöka Hannover där jag tänkte hitta en av mina favoritkrogar i gamla stan. Efter intressanta samtal i bilen kom vi fram till att vi missat avfarten till Hannover. Några avfartsvägar att vända på fanns inte, efter ca 30 km på motorvägen var vi plötsligt i Hildersheim. Det blev lite sightseeing i den gamla genuina staden med drygt 100- tusen själar, som ligger i tyska delstaten Niedersachsen ca tre mil sydöst om Hannover. 

Drar mig till minnes att jag för några år sedan kom till Hildersheim med tåg från någon plats i Frankrike, jag hade hälsat på hemma hos Ove Fundin. Väderrapporter visade att en regnfront låg över södra Tyskland. Ove rådde mig att sätta hojen på tåget upp till Hildersheim. Jag började med att köra några tiotals mil norrut tills jag stötte på regnet lagom tills jag var framme vid järnvägsstationen där jag kunde borda tåget. 

Jag blev tilldelad en sovhytt där det endast var en bädd ledig till mig, där låg även kvinnor. Jag tyckte det var otrevligt och frågade tågvärden om han inte kunde ordna en annan sovplats åt mig. ”Du kan försova i min hytt för jag ska ändå jobba i natt” blev svaret. Perfekt han ville ha 30 € i fickan och det fick han.

Klockan fem på morgonen lastade jag av min BMW R1200GS och styrde i ösregn och mörker de ca 7 milen till ett ställe där jag hade mitt Mercedesskåp parkerat hos min gamle vän Michael Pagel, som är stor BMW handlare i Lage som staden heter. Blötare än så har jag nog endast varit när jag stått i duschen. Jag tog in på ett hotell och tinade upp kroppen medan Pagels tekniker gjorde service på hojen. Dagen efter sken solen och jag körde de återstående ca 100 milen hem till Vimmerby. Då kändes det ganska skönt att köra hem i den ombonade Mercedes- Sprintern. Hade ytterligare några hojar i skåpet och släpkärran fylld med hojar, som skulle säljas till hugade spekulanter i Sverige. Under mina närmare tio år som pensionär och motorcykelhandlare sålde jag närmare 800 motorcyklar, de flesta importerade från Tyskland. 

Detta om Hildersheim, vi fortsatte upp mot Hannover som vi nu endast körde igenom, den planerade sightseeingen blev inställd, det började lida mot kväll och vi beslöt att återvända mot Celle. 

Vår kinesiska värdinna rekommenderade en bra restaurang på endast gångvägs avstånd, vi gick dit och fick en äkta wienerschnitzel, miljön med ett flertal tv mottagare, som alla refererade någon fotbollsmatch intresserade oss inte alls och vi gick hem och lade oss. Helt onödigt att klä sig festklädd denna påskafton.  

  

Påskdagen 150405

Vi körde upp till Orchidéen center utanför Celle där jag köpte en liten Orchidé till Sollan. Ägaren Mr Wichmann blev jag bekant med en gång för länge sedan när Sollan och jag träffade honom på en resturang i Celle, sedan dess har jag köpt många blommor av honom. Idag träffade vi honom i hans butik. Det tog en stund innan han kunde placera mig. Han ville köpa en motorcykel men hans anhöriga säger ifrån, han är 77 år, precis som det skulle vara något hinder 😉 

Vi styrde nu kosan norrut, vi hade bestämt att undvika Autobahn för att få uppleva den tyska landsbygden. Vi gjorde ett uppehåll i Ratzenburg där jag tänkt att vi skulle äta på en mysig resturang, som jag tidigare besökt men kunde tyvärr inte hitta den. Det blev en gulachsoppa vid torget stället. 

Vi fortsatte till Reinfeld, som ligger i delstaten Schleswig-Holstein i norra Tyskland något väster om Lübeck. Vi åkte till en bra resturang, som jag kände till sedan tidigare och frågade om tipps på boende. Tanten ringde till grannfrun, jodå vi var välkomna. Promenerade tvärs över vägen och fick ett fint rum med god internetuppkoppling. Allt till ett pris av 36 € (338 svenska kronor) inklusive frukost. Frågan är väl om inte detta var vårt bästa boende under resan. Promenerade tillbaka till restaurangen och åt en god middag, som bestod av en god en obestämbar köttbit. Bror åt en forell, han tyckte att han började lägga ut lite för mycket efter allt ätande. Vi tillbringade kvällen i glada vänners lag. 

Annandag påsk 150406

Efter en god frukost drog vi norr ut, stannade vid Citti Gross och konstaterade att butiken var stängd. Åkte över till Louis för att köpa mig en ny mc-hjälm men även där var stängt. Konstaterade att man även i Tyskland firar annandag påsk trotts att jag felaktigt hävdat motsatsen. Vi fortsatte norrut till Heiligenhafen, som också är en liten stad i Vimmerbys storlek med ca 9000 boende, där finns två bordershops. Båda stängda, vi gav oss inte, vi fortsatte till Burg, som är en litet samhälle på Fehrman. Burg är nog mest känd bland svenskar där man handlar billig alkohol. Där finns ett flertal butiker, som huvudsakligen lever på gränshandel. Där stötte vi på ett svenskt par i en taxibil som var mycket upprörda över att butikerna var stängda. Då dök det upp någon som upplyste om att gränsbutikerna öppnade kl 11.00, då lugnade mannen i taxin ner sig, han var till en början förtvivlad, ”här har vi åkt från Göteborg för att handla och så är här stängt” var hans ständiga mantra tills han fick det lugnande beskedet att butikerna öppnade inom en timme. 

Bror och jag tog det lugnt, vi tog en fika på en uteservering där vi kunde njuta av vårsolen. Jodå vi fick handla men några lufttorkade spanska korvar hade de inte. Märkligt, de finns till och med på ICA i Vimmerby, visserligen till dubbla priset. Förra gången jag handlade dem på ICA var de härskna. 

Vi fick vänta en halvtimme på färjan i Puttgarden, retade mig på att de på ett år höjt priset från ca 60 euro till 91 för en enkelresa, synnerligen ohemult! 

Jag hade bestämt med gamle mc- kompisen Beppe Blom att vi skulle träffas på vägen. Han och några familjer från Vimmerby startade samma morgon söderut. Mötet blev dock över Fehrman sund där våra färjor möttes. De var på väg mot nya äventyr och mål och vi var på väg hemåt.

Passerade åter Öresundsbron och anlände till den svenska moderjorden. Vi körde via Oskarshamn och hämtade Bella hos Hanne Nielsen, som haft ett elände med sina hanhundar, som inte fick träffa vår löpande tik. Jag som i min enfald trodde att löptiden var över efter tre veckor, så var tydligen inte fallet. Bella blev sprudlande glad när hon fick se mig, roligt att känna sig omtyckt. Bella låg och sov i mitt knä hela vägen hem till Sjundhult där vi lämnade av Bror. När vi kom hem hoppade Bella upp i mattes tomma säng. I morgon ska vi besöka matte på hemmet! Vårt eget hem är sig inte likt utan matte, så tycker nog även Bella.

Ja, det har varit ännu en trevlig Påskresa, men som alltid när det gäller mig så har det nog varit själva resan som varit målet! Det blev 254 mil på mätaren. Jag har nog vuxit en del i färdriktningen eftersom jag gått upp 1,6 kg under resan, det är smällar man får ta!

/J-O