Månad: juli 2014

Hojsemester dag 8
När jag gick till sängs i går kväll kände jag mig fruktansvärt trött, jag märker att min kondition har avtagit betydligt sedan förra årets tysklandsresa på hoj. Hade bestämt att åka tidigt för att undvika den varmaste delen av dagen, när jag vaknade var klockan 09.47, oj då.

Det blev en snabb frukost och en guidad tur runt Meg,s fantastiska Tegeludde. Vi satt och tittade på några fiskgusar som Meg kunde locka in så att de flög rakt över oss några varv, fantastisk! Meg föreslog att vi skulle besöka ett fikaställe invid Kronobergs Slottsruin, där vi inmundigade varsin välsmakande våffla med vispgrädde och sylt.

Klockan blev över ett innan jag kom iväg, drog norrut, efter någon timma tog jag en bensträckare, kroppen värkte, hade glömt ta mina piller i går kväll. Kom hem till Sjundhult, kastade av mc- kläderna, hoppade i bilen, hämtade Sollan på Granebo. Aj ajaj! Hon var blåslagen efter tre fall, ramlat ur både säng och rullstol, handleden svullen. Nu får jag dåligt samvete igen, hon måste vaktas 24 timmar på dygnet och det har de inte personal till trotts larmknappen hon bär på armen, den använder hon inte ändå, varför!

Sollan och jag fortsatte till Figeholm, där Hanne Nilsen bor och driver sin kennel med yorkshireterrier. Jag parkerade på gatan utanför och får se att en liten vovve kommer ut på trappan, det var Bella, men jag kände inte genast igen henne eftersom hon var nyklippt, kände hon möjligen igen ljudet av husses bil, hon såg lite undrande ut. Men oj, vilken fart det blev när jag kallade på henne, hon hoppade upp i famnen och vilka pussar jag fick, sen tittade hon mot bilen, kunde också matte vara där? jodå, ett skutt så var hon i mattes famn och lika många pussar delades ut. Hon började nog bli trött hon också. Att busa med 14 småhundar under 8 dagar har nog tagit på krafterna. Bella sov i bilen hela hemresan.

Nu var den semesterresan ett minne blott! Kanske var det själva resan som var målet! Dryga 2000 kilometer blev turen?
/J-O

Hojsemester dag 7
”Hvar sjund:e Dag, är en vilodag”, den inträffade visserligen i detta fall på en onsdag. Blev inte någon direkt vilodag, började med att Öyvind visade mig runt i Limhamn och berättade om alla nybyggen, som var igång. Vi såg Öresundsbron från en utsiktsplats, vi såg också Turning Torso på nära håll.

Satte Växjö som mål, en tur på drygt 200 kilometer, där bor mina gamla flygkompisar gamle bilhandlaren Stig Svensson och journalisten Margareta ”Meg” Göthe Dalgren. De hade följt mig på resan via min blogg och inbjöd mig till en gemensam träff på Tegeludden i Växjö. Det är alltid kul att träffa gamla bekanta, som man känt i närmare 50 år. Meg bjöd på en god måltid och kvällen blev sen. Vi tre tillhörde alla Frivilliga Flygkåren, medlemmar är vi väl fortfarande om ej längre aktiva, ingen av oss har längre kvar några flygcertifikat men massor av gemensamma minnen att diskutera. Själv varken tänker jag eller pratar om flyg längre om ingen annan tar upp ämnet och i detta fall var det mest flyg som pratades.

Jag hade egentligen tänkt fortsätta hem till Vimmerby och avsluta min resa, men att åka motorcykel 130 kilometer i mörker bland vildsvin och älgar är ingen höjdare. Jag fick övernatta i en gäststuga.

Tidigare kunde man läsa Meg,s kåserier ”Hvar sjund:e dag” i Vimmerby Tidning, har saknat dem. Nu ger hon ut sina kåserier i bokform, jag fick fyra böcker i present, nu har jag litteratur några kvällar framöver. Meg skriver bra!
/J-O

Hojsemester dag 6
Kedjekitet hade anlänt från Hamburg och efter några timmars jobb var hojen klar. Temperaturen 34 C i skuggan. Startade upp med kurs mot Lübeck.

Efter några svenska mil passerade jag Bergen, endast några kilometer därifrån låg koncentrationslägret Bergen Belsen där man bland många tusen andra tog livet av den unga flickan Anne Frank. Märkligt att många nazister fortfarande förnekar att det överhuvud taget förekommit.

Hemma i Vimmerby har vi en Facebook grupp som kallad ”Du som är från Vimmerby vet om…”. När jag där påpekade att administratören av denna grupp, Lasse Anckarman, förnekade judeutrotningen bland mycket fler tokigheter, lyfte han omgående ut mig från gruppen, men först raderade han allt graverande på sin tidslinje. Denne blöjtuffing accepterar dock att en till synes sjuklig kvinna har fått hålla på och fortsätta får hålla på att trakassera och beljuga en hederlig familj i vår stad under flera månader med hundratals inlägg. Denna kvinna blockerar han inte men en enda anmärkning mot honom själv tar han bort och dessutom uteslöt mig. Att en så lågt stående person ska administrera en till en början så fin grupp där alla fick lägga in bilder och tycka till är en stor skandal. Rösta bort honom eftersom han inte har förstånd att avgå själv!

Efter ytterligare några kilometer stannade jag till vid den stora krigskyrkogården där det finns 2402 gravstenar över unga besättningsmedlemmar, som omkom under flyguppdrag över området. De flesta är mycket unga engelsmän, men även andra nationer är representerade.
På någon sten kan man läsa: ”Okänd, men känd av Gud”. På bilden ser man piloten J.C. Goodwins gravsten, han blev endast 19 år. Han fick aldrig uppleva den glädje, som flygarlivet ofta givit mig under min karriär. Jag brukar ofta stanna till vid denna kyrkogård när jag passerar och där har jag passerat många gånger med skåpbil och släp fullastade med motorcyklar. Det är en plats där man fått tänka till lite.

Det var mycket kvavt och jobbigt de första milen men allt efter som jag närmade mig Östersjökusten blev det något svalare och friskare i luften. Började bli hungrig men de flesta krogar stänger igen på eftermiddagen. Fortsatte direkt till Citti Park i Lübeck där jag åt en spagetti med späck.

Ett kort stopp och sedan direkt till Puttgarden där jag fick vänta 20 minuter på nästa färja. Under väntetiden ringde jag till kompisen Öyvind Pedersen i Limhamn och frågade om soffan var ledig, givetvis, där är jag alltid välkommen, det är en gästfri familj.

Fick köra ombord som första fordon. Spände fast hojen i durken på fartyget så att den inte skulle tippa vid eventuell sjöhävning, dock ingen risk idag. Överfarten till Rödby tog drygt 45 minuter, tillbringade tiden i den främre restaurangen där jag fick betala 40 svenska kronor för en Coca Cola. Säga vad man vill om danskarna, men vett att ta betalt det har de!

Drog upp genom Själland mot Köpenhamn och Öresundsbron. Min GPS slog över till nattvisning på displayen endast någon minut innan jag passerade ner i den långa tunneln, som inleder Öresundsbron. Väl uppe på bron kunde jag se Malmö med Turning Torso, som reser sig över stadsbilden. Väl framkommen till betalterminalen där jag fick betala fullt pris eftersom jag glömt mitt brokort hemma. 225 kronor kostade det att belasta bron med en motorcykel, fick dock veta att jag kunde få tillbaka överpriset om jag skickade ett mail till kundtjänst. Dock drar de av 100 kr i serviceavgift och då är det frågan om det lönar sig. Två överfarter har det blivit, blir det då också två serviceavgifter?

När jag startade från Rödby visade GPS,en att jag skulle vara framme hos Öyvind Pedersen kl 22.11. Klockan 22.12 svängde jag in i Öyvinds garage i Limhamn, som stod öppet. Då hade jag ändå gjort ett stopp för tankning. Den turen var den skönaste på hela resan, kvällsluften var sval och skön att andas, jag riktigt njöt av turen.

Det blev en nattmacka och någon timmas samtal innan jag hamnade i sovsäcken.
/J-O