Flygkapten Lennart Gustavsson finns inte mer

Nåddes idag av det tråkiga budskapet att min vän, kollega och sedermera anställde Lennart Gustavsson avlidit i onsdags kväll. Lennart blev 78 år och sörjes närmast av Maj Tarler, som han varit tillsammans med sedan 28 år tillbaka.

Jag lärde känna Lennart sedan den tid han arbetade för AVIA AB under ledning av familjen Birgit och Nils Thüring. Ett gammalt anrikt flygbolag på Gotland, grundat 1940.
När makarna Thüring började bli till åren tog Lennart tillsammans med kompisen Nils Björkman över företaget, som då bedrev målgång taxiflygverksamhet mm från Visby flygplats. Under den tiden hade vi på Holmstroem Air ett fint samarbete, som bestod i att vi hyrde in varandra vid överkapacitet, tekniska översyner etc. Gustavsson och Björkman sålde sedermera bolaget till Gotlandsbolaget vilka i sin tur överlät det till Sahlénrederierna.

Därefter ägnade sig Lennart åt att flyga helikopter och bland annat kalkade sjöar. Efterhand övertalade jag Lennart att komma över till oss i Hultsfred där han var mig behjälplig med utbildning av trafikflygare samt typinflygningar. Han hoppade även in och flög på våra flyglinjer. Tror han var influgen på samtliga våra flygplantyper. Vi flög en hel del tillsammans och umgicks ganska mycket privat. Han bodde under många år i Kalmar intill sin död. Lennart med sin härliga humor och gotländska dialekt var omtyckt och aktad av alla.
Lennart! Sollan och jag önskar Dig verkligen ”Rest In Pease”.

Älgjaktsfinalen 2013

20131215-203848.jpg

Efter mycket möda hade jag tagit mig upp på ett högt berg och satt mig till rätta i ett torn. En kopp kaffe och en macka sitter bra. På avstånd hör jag en hund, bör väl vara någon jakt på grannmarken, det verkar som jakten står stilla, kanske ståndskall, men det låter inte så heller.

Jag ropar upp på radion och frågar vad som är på gång? Jo det är en älg på väg mot Kvarnarna där Du sitter, var beredd!
En stund försvagas skallet men efter en stund hörs det ändå starkare men ändå inte så nära. Jag sitter och funderar på vad som är på gång. Plötsligt hörs skallet närmare. Bäst jag tar fram bössan och ställer mig upp. Hoppsan där kommer en ko med kalv fram nere i dalen nästan vid sjökanten. Det var lite väl långt håll kanske 150 meter. De stannar upp och jag märker att det nog blir svårt att skjuta på fri hand, böjer mig ner och tar stöd mot tornets räcke. Får in kalven i siktet, den står endast en meter bakom kon. Jag kramar mjukt av och skottet går, i samma sekund faller kalven rakt ner. Kon såg sig om och gick iväg ca 10 meter där stod hon och lyssnade. Efter någon minut kom hunden fram och började slita i pälsen på kalven, som var stendöd.

Efter någon halvtimme dyker hundföraren upp och jag försöker ta mig ner för berget och fram genom blötan. Efter uttagning får vi med förenade krafter dra fram kalven till körvägen. En tjurkalv mindre i Tvetaskogarna.
Äntligen utdelning efter alla höstens älgjakter. Det är den enda älg jag sett denna säsong.

Då blir det rökt älghjärta på julbordet även i år. Det blev det inte förra julen. Gillar egentligen inte att posera vid skjutna djur. Får bli ett undantag. Nu har vi i Tvetalaget skjutit tre vuxna och fyra kalvar.
I skrivande stund på nästa pass passerade fyra rådjur. De är vackra att se. Även på det passet fick hundarna upptag och drev in på grannmarkerna. Då sa jag upp mig och åkte hem.

På tal om älgjakt, kom vår husläkare Petra över i går kväll, lördag. Hon hittade en ryggbit av älg i vår frys, som hon lagade till med tysk grundlighet. Hon hade även med sig en flaska alkoholfritt vin till Sollan. Ja sjukvården i Vimmerby får man verkligen inte klaga på.

Min 74-årsdag

20131212-235753.jpg

Frank Sinatra, min kompis Jan-Ulf ”Spinn” Friden och jag har födelsedag idag den 12 december. Frank Sinatra dog år 1998, han har aldrig ringt till mig när vi fyller år. Jag har däremot varit vid hans staty på Times Square i New York.

En annan med egen staty (i Tranås) är Ove Fundin, han ringde och gratulerade från Frankrike.

En annan kär vän ”Kapten Spinn” har ringt mig varje år då vi fyller år, så ock idag. Kommer ihåg att han ringde mig från en igloo på Sydpolens via en satellittelefon. Det var på hans 40-årsdag.
Det är alltid kul att ventilera våra gemensamma minnen. Vi har tillsammans några gånger korsat Atlanten, snöat in på Grönland och mycket mer. Han var min flygfotograf när vi plåtade bondgårdar och villor på sextiotalet. Han har också flugit färdigt.

En annan intressant person, som troget ringer mig varje år på min födelsedag är Elisabeth Linder. Nu 92 år. Hon bor fortfarande i sin fantastiska villa i Göppingen i södra Tyskland. En villa hon delat med sin för några år sedan bortgångne man, krigsveteranen och stridspiloten Werner Lindner. Hon vill hålla kontakten med sin mans vänner så länge hon orkar. Tänk om jag hade bandat in eller skrivit ner alla fantastiska berättelser Werner har berättat genom åren om andra världskriget, han flög även i spanska kriget. Ibland kunde vi sitta till långt fram på nätterna i hans egen vinstuga och ibland i vårt sommarhus på Öland, som han besökte i stort sett varje år så länge han orkade. ”Rest in Pease”.

Många fler har hört av sig under dagen, jag skulle kunna berätta mycket om samvaro med Er också, får ta det en annan gång. Alla Ni mer än hundratalet, som via Facebook och på andra sätt hört av Er, Ett hjärtligt tack för att Ni kom ihåg mig, det värmer. Ändå bara en enkel 74- årsdag, som egentligen inte är något att celebrera. Tack alle samman!