Grisfötter till jul

Ringde till gårdsbutiken ”Glada Grisar” i Brantestad och beställde tio grisfötter. 10 grisfötter blir 20 halvor. Leverans i slutet av nästa vecka.

Mor sa alltid: ”Har Du 51 ben på fatet efteråt, då har Du ätit upp grisfoten ordentligt”.
Mor köpte kalvsvansar och gjorde dillkött av, det var grejer det. Efterrätten var alltid lingonmjölk, den traditionen har jag dock kvar.

För drygt tio år sedan flög jag linjen Bromma- Visby, fick ett helgstopp där. Åkte ut på landet ungefär på mitten av Gotland, där var det marknad och en gumma sålde lingon, jag köpte 20 kg. Har ni så gott om lingon här på Gotland blev min fråga? ”Nej de är plockade i Hummelstad blev svaret”. Hummelstad ligger bara några mil öster om Vimmerby.

I år har jag varken skjutit någon älg eller rådjur, så rökt älghjärta och rådjurslår kommer att saknas. Älgkött har det dock blivit en del från jaktlaget. Hjärta, lever, tunga och eventuell trofé tillfaller skytten. Jag brukar bara ta med mig hjärtat, sen skär jag bort skenbenet från frambenen, bleker det och gör en brevsprätt av. Brukar vara en populär present.

Har planerat en resa till IKEA för att äta julbord för 99 kr. Det är överkomligt för en smålänning, fattigdom och elände! Åt det i Linköping förra året, helt perfekt, kanske skulle prova IKEA i Kalmar, det är visserligen lite längre men kanske skulle göra det i protest mot att de nu vill ha Vimmerby till Östergötland. Då får man ju lära sig en ny dialekt vilken jag har svårt att fördra.

När vi hade eget företag blev man bjuden och även bjöd på julbord till leda, idag är det ingen som hör av sig. Likaså blev man bjuden på flera bonnkalas, dem saknar jag dock. Idag är det rena bankrånet att gå på krogen och äta julbord.

Förr när jag var med i taxiflygsvängen såg jag alltid till att köpa hem basturökt julskinka från Finland, den var populär, den liksom smalt i munnen. Jag hade en gammal tant i saluhallen i Åbo, som jag lärt känna via en anställd finne, hon såg till att jag alltid fick de bästa skinkorna.

20131130-032753.jpg

Noll-åttorna och vilddjurspolitiken

Träffade som vanligt tidigare försvarsministern och sedermera landshövdingen Erik Krönmark på Rotary igår. Jag ställde en fråga om han hade mycket vildsvin i Näfsta, där han har sin gård. Jodå de finns i massor. Han gillade inte den vilddjurspolitik vi har, han menade att det är noll- åttorna vi har att tacka för vargplågan och alla övriga vilddjur, som noll-åttorna värnar om.

Han hade hört att de nu fått problem med väglöss i vår huvudstad. Han menade att även vägglusen tillhört vår fauna i århundraden, han tyckte att de nog borde värna även om den.

För en del år sedan jagade jag älg i Näfsta och på hans marker, han var en trogen deltagare i jaktlaget. Alltid med mustiga kommentarer. Detta med vägglusen tycker jag är tänkvärt, jag håller med honom.

20131126-023651.jpg

Vildsvinsjakt och ett flygäventyr med förvecklingar

Denna söndagsmorgon var det lite lätt snö utanför vårt fönster, för övrigt årets första snö. Jag gick ut en sväng med Bella så att hon fick kissa av sig runt knuten. Hade tänkt vi skulle gå en sväng i Källängsparken, men det tyckte inte Bella. Hon ville tillbaka till mattes säng det var skönare. Jag höll med henne, det var kallt i snålblåsten även om temperaturen endast låg någon grad under minus.
Kokade en termos kaffe och tog ut comradion och min gamla Husqvarna 9×63 ur vapenskåpet.

Denna bössa har följt mig sedan 1981 då min gode vän och trogne flygkund direktören Hans Eriksson på Gyllings Elektronikprodukter i Oskarshamn föll död till marken under snöskottning. Då tänkte jag, att ska jag dö så ska det inte vara på så simpelt sätt att jag stryker med genom en snöskyffel. Jag vägrar befatta mig med detta redskap.
Alltnog Hans lämnade en vacker änka med en minderårig son efter sig. De hade träffats på en av våra resor till England. Det slutade med kärlek och förlovning.

Förovnigsmiddag skulle intagas på en lyxkrog i närheten av London, jag blev planerad vid sidan av Hans. Efter måltiden med tre rätter skulle det dansas. Hans viskar till mig: ”Får jag byta skor med dig lite diskret, jag kan inte dansa i mina egna”. Givetvis fick han det bara jag slapp att dansa. Dans har inte varit min starka sida, trampar gärna den utvalda på tårna.

Det blev så småningom bröllop i Oskarshamn och det dröjde inte länge förrän jag fick flyga paret till München på en kombinerad affärsresa med några extra dagar för påskfirande i Alperna. Det kraftigt förälskade paret åkte skidor i det vackra vädret. Jag hade min kompis och flygelev Kent Idensjö med mig Kent heter numera Mauritsson och har med tiden blivit pensionerad SAS- kapten. Jag ringde min gamle gode vän, Werner Lindner i Göppingen. Han hoppade genast i bilen och hämtade oss hem till sin schangdobla villa på en bergsluttning. Vi firade påsken hemma hos Werner och Elisabeth. Det blev mycket god mat och dryck. Vi tog även en flygtur upp genom Alplandskapet.

Werner hade ett förflutet som testpilot på jaktplanet Messerschmitt BF109, han hade varit bombpilot under kriget, nerskjuten tre gånger, kapten på Lufthansas JU52-or. Oj vad han hade mycket att berätta. Nu är han borta, blev Tysklands äldste privatflygare innan han dog vid drygt 90 års ålder. Ångrar att jag inte skrev ner allt han berättade, några bilder från hans album har jag plåtat av. Hans fru lever fortfarande, hon missar aldrig min födelsedag. Hon ringer upp mig och gratulerar på knackig engelska.

Nåväl påskhelgen var över och kärleksparet återvände till Münchens gamla flygplats och återresan påbörjades. Den unga frun började må dåligt, de berättade att hon var gravid och skidåkningen hade nog inte varit någon större begåvad idé. Vi närmade oss Köpenhamn och bestämde att landa, jag beställde en ambulans när vi förstod att missfallet var ett faktum.

Det gick en tid, kanske några år när nämnda hustru ringde upp mig och berättade att hon åter var gravid. Nu hade de bestämt att detta skulle inte tillkännages förrän jag blev meddelad som förste man. Hon sa att jag hade följt dem från första stund och varit med om så mycket tillsammans med dem. Hon ville att jag skulle bli ”God man” åt det förväntade barnet. Det åtog jag mig, men det är en annan historia.

Efter hans snöskottning och hastiga bortgång ville änkan att jag skulle ta över hans vapen. Jag hade jagat en hel del under min uppväxt i tonåren och under min militärtjänst på Gotland där vi jagade kaniner nästan all ledig tid. På mitt livs första älgjakts första pass med nämnda studsare, lyckades jag skjuta en stor älgko. Hon föll i första skottet. När någon hjälpte mig att ta ur kon kom det fram en äldre man till mig och sa: ”hördudu, jag har jagat i 30 år och har fortfarande inte skjutit någon älg”. Jag fick givetvis blodad tand och det har väl blivit ett 25- tal älgar, någon björn och även en bisonoxe fälld genom åren. Ja bössan har fungerat bra. Jag är tveksam till om Hans någonsin fick fälla någon älg. Bössan såg helt oanvänd ut när jag fick den.

Tillbaka till verkligheten. Jag blev placerad i skogen där det var lä. Jag hade stannat till vid vår stuga och tog med några torra vedträ i ryggsäcken och gjorde upp en brasa, hittade en torrstubbe och fick en härlig brasa. Vildsvinen som vi var ute efter lyste med sin frånvaro och jag hade det riktigt lugnt och skönt, inga skott hördes, endast hundförarnas kommunikation. Jag fick uppleva soluppgången i skogen.

Just framför mig där jag satt hände en tragisk historia för några år sedan. Jag drar mig till minnes att en av våra Highland Cattle hade kalvat på andra sidan diket. Denna kossa gick alltid ner till denna avskilda plats när hon skulle kalva. Efter någon dag eller så skulle hon föra upp sin kalv till den övriga flocken vid gården, men den lille stackaren tog sig inte över diket utan drunknade där.
Vad värre var, ca hundra meter bakom min plats där jag satt idag hände följande. En pensionerad granne, Arne, som älskade att pyssla om mina kor, hade en kväll fält en asp som föda till korna, de älskade att mumsa på grenarna och löven. Någon tidigare bonde hade sparat in på stavarna och virat taggtråden runt aspen på någon meters höjd vilket gjorde att Arne fick lägga skäret över taggtråden. Denna dag blåste det kraftigt och trädet föll inte som planerat. Arne ställde undan sågen och försökte dra ner trädet i grenarna. Det bar sig inte bättre än att trädet lossnade och föll över bröstet på Arne. Hans bror hittade honom på morgonen efter. Då står all korna runt honom precis som om de sörjde. Jag fick beskedet när jag var i Bangladesh på flyguppdrag för MAF. Arne blev 61 år.

Det var synd att jakten blåstes av efter några timmar, jag kunde tillbringat resten av dagen där. Efteråt var det samling för kaffedrickning och eftersnack i Alsta by, vi lär ha varit ett 35- tal jägare i skogen denna dag. Vi var flera jaktlag och samjakt var arrangerad. Någon hade sett älgar, några rådjur men inga grisar. Jakten fortsatte på eftermiddagen men då var hustrun och jag hembjudna till en tidigare anställd med fru. Där blev vi bjudna på goda älgbiffar med enbärssås. Det smakade utmärkt.

Dnna söndag har bössan fått vila mot en gran som synes på bilden. Det var svinkallt i blåsten men där jag satt vid min brasa hade jag det fint.
Ja, det blev en lång utveckling för en bössas bakgrund.

20131125-013158.jpg

20131125-013323.jpg