130727 lördag, körsbärsträdet och barndomens Näs

Min nyhuggna körsbärsved i tidiga gryningsljuset.
Lägg märke till den onormalt höga stubben till vänster. Anledningen är att ett rönnbärsträd växer fram i klykan av det gamla körsbärsträdet och detta unika vill jag lämna till eftervärlden.
På en av de två förgreningarna kunde jag räkna till drygt 80 årsringar. Undrar hur många år den nedre stubben egentligen är? Den är mer än dubbelt så tjock.
Stubben står vid stenmuren framför vårt gamla brännvinsbränneri där vi tillbringar våra somrar numera. Stenmuren i bild löper utefter den gamla kyrkvägen till Frödinge.
Där, mitt framför vårt hus, där på gamla kyrkvägen har vi vår gräsmatta där vi nu ligger och solar oss om dagarna, där lär många likvagnar passerat genom seklernas gång. Sjundhult tillhör Frödinge socken.
Det har berättats för mig att Astrid Lindgren fick följa med sin far S-A, som han kallades till Anton Andersson i Sjundhult där hon fick äta så mycket körsbär hon orkade. Kanske har hon ätit av just detta trädets frukter? Det var just Antons gård i Sjundhult, som jag och Sollan köpte 1990 och tillträdde 1991.
När jag var barn var jag nästan dagligen på gården Näs där jag fick hjälpa Samuel-August med att rykta både den stora tjuren och hingsten Hero.
X\* Dessa djur var hans ögonsten och de skulle ibland ”premieras”, detta skedde 300 meter inåt staden på gamla marknadsplatsen eller kovallen, som den ofta kallades.
Där var komöte/komarknad sista onsdagen i varje månad? för övrigt bodde jag på andra sidan gatan mitt för kovallen där mitt föräldrahem ligger. Vår son har sedan några år tillbaka tagit över huset och lever där som tredje generationen på Prästgårdsgatan 10. Där var komöte/komarknad sista onsdagen i varje månad.

20130820-034003.jpg

130713, Med Piper Cheyenne över Atlanten

Ja Sven, Sverige är vackert. Du borde nog flytta hem igen! 😉 hur länge är det sedan Du flyttade till Kanada?
Jag och en kompis (Toye Engstrand) körde bil från Newyork till Niagara Falls, var också inne en sväng i Kanada. Det var också otroligt vackert, det var i september och kullarna stod liksom i brand när höstlöven belystes av solen. Det blev ett oförglömligt minne. Vi hämtade ett flygplan i Lock Haven, Pensylvania, sedan flög vi hem via Grönland och Island. En stor plastdunk med äppeljous tålde inte höjden utan sprack och innehållet rann ut på de fina nya heltäckningsmattorna. Flygplanet var en Piper Cheyenne med turbinmotorer. Missade landningen i Narsarsuaq där ödet rådde snöstorm och fick diverta
qåtill Söndre Strömfjord, på Grönland. Vi gjorde tre landningsförsök.
Det behövs inte mycket för att väcka minnen till livs.

130712 DC-3 affären

1989 köpte jag en DC-3 i USA med förbehåll att backa ur affären om inte kontraktet med FN gick att genomföra, vilket också blev fallet.
Den var liksom företaget/projektet planerat att registrera i Delaware. Jag var tveksam eftersom de amerikanska advokaterna menade att det kunde betraktas som oseriöst att ha ett företag registrerat i den delstaten.
Hade under en tid två amerikanska kaptener tillika tekniker på trean anställda. DC-3,an var som ny och sken som solen. Projektet skulle heta ”Samarian”. Efter den ”Hjälpande Samariten”.
Jag ville också ha min fars namn på flygplanet, ”Emanuel”, vilket betyder ”Gud med oss”.
Gud var tydligen inte med eftersom projektet lades ned eftersom krigsoroligheterna i Södra Sudan minskade. Eller var han kanske det?