130809 fredag, Tyskland på mc, Besök hos Marco mm, Limhamn

Blev bjuden på god frukost och internetuppkoppling. Värdinnan talade bara tyska och det är jag dålig på. Det blev mest teckenspråk. Tyska är Inget språk man intresserat sig för, Hitler ville ju ha det som världsspråk, kanske därför man fått en viss aversion.
Packade och drog ut Hondan ur carporten. Åkte runt lite i Celle, denna gamla fina residensstad med alla sina fantastiska korsvirkeshus. Besökte några handlare varav den ena var i Sverige, jag fick många fina kontakter under mina närmare hundratalet inköpsresor.
Åkte vidare mot sydväst mot en förort till Hannover, Burgdorf heter den. Där sitter Marco med några anställda och solar sig, han tror nog att det kommer en ny kund, men får sig ett gott skratt när jag tar av mig hjälmen.
Marco, en härlig kille, inte mindre överviktig nu än tidigare. Han driver en ganska stor firma, sålde tidigare drygt 500 hojar om året. Klagade lite på hur tiderna blivit. Tyskarna har blivit fattigare de senaste åren, ändå leds landet av en före detta kommunist, ja, så kan det bli.
Marko kilade stadigt med en snygg tjej, dotter till en ägare av en av de större varuhusen i landet. Han blev aldrig accepterad av den tilltänkta svärfadern, kanske beroende på sin kroppsvikt och överdrivna tatueringar. Gubben ville nog ha en stiligare kar till sin vackra dotter.
Den tilltänkta svärfadern erbjöd Marco ett antal miljoner om han pös iväg. Marco ville inte lämna henne, men kompisarna rådde honom att ta pengarna. Han gjorde så och startade upp en mycket lönsam mc- handel. Efter en tid smög sig dottern tillbaka till Marco igen. Hur läget är nu vet jag inte, ville inte ta upp frågan. Hur eller hur är han en härlig kille med humor och glatt humör trotts tilltagande diabetes och ömma ben, att han knappt kan gå.
Marco berättade att de haft ett enormt oväder där för en tid sedan, han visade på några bilar med stora bucklor i taken. Vissa hagel hade varit ca en dm i genomskärning.
Hade tänkt besöka flera gamla kontakter men hemlängtan blev för stor. Jag tog beslutet att vända hemåt igen. Skulle egentligen även besökt Michel, men då hade jag fått köra ytterligare ca 25 mil. Jag missade visserligen övernattningen på en liten ort som heter Horn där jag brukar bo hos en ung driftig krögare, som har sin gamla mor som värdinna. Där kan man verkligen äta sig mätt på de tyska läckerheterna.
Drog norrut, passerade Hannovers utkanter, skylten till Bergen Belsen passerade jag. Där var jag en gång tillsammans med Ove Fundin på en tidigare mc- resa och besökte bl a Anne Franks gravsten. Hundratusentals människor är där nedgrävda efter Hitlers utrotningshysteri. Även där blev Ove igenkänd och fick skriva autografer. Engelsmännen ville utplåna minnena, därför finns endast gravhögarna kvar, de innehåller vardera runt fem tusen döda vardera.
Närmar mig Hamburg, här stöter jag på min andra bilkö, kilometervis med bilar. Det går väl an när man åker hoj och kan slingra sig fram mellan bilarna. En del lämnar villigt plats, andra är elaka och försöker täppa till min framfart.
Snart har jag kommit igenom och kan stå på. Lyckan står sig inte länge, autobahn nr A1 har åter kö, här står det helt stilla men jag tränger mig igenom och närmar mig Lübeck. Någon mil söder därom får jag se skylten till on ort som heter Reinfeld, liknade vår statsministers namn. Åter drog jag mig till minnes att där ligger en krog med god mat. Jag lämnar Autobahn och kör några km till stället. Endast för att bli mött av ett surt fruntimmer som vägrade ta emot fler beställningar. Klockan närmade sig halv tre och då höll hon stängt till kl fem.
Körde ut mot motorvägen igen och fick något hjärnsläpp tog av mot Hamburg och upptäckte för sent att jag ju redan passerat Hamburg. Kan det möjligen vara Alzaimers light jag drabbats av. Det blev någon mil tillbaka då stötte jag på en vägkrog där jag stannade och åt min lunch. Det var någon sorts junkfood bestående av ett stycke från någon tysk gris.
Jag fortsatte ytterligare ett stycke söderut innan jag kunde vända kosan mot norr igen. Nu hade jag tappat en dryg halvtimme.
Passerade Lübeck och bron öve Fehrman, strålande väder men börjar få träsmak i häcken. Det är segt att åka på dessa motorvägar särskillt nu när jag reducerat farten och pendlar kring hundrastrecket. Fördelen är att jag nu kommer 35 mil på en tankning mot endast 20 när jag stod på för lösa tyglar.
Kommer fram till färjeläget vid Puttgarden. Konstaterar att det numer kostar lika mycket att åka över med en hoj, som det gjorde att åka över med en bil. Sista gången jag för några år sedan passerade med skåp och släpvagn fick jag betala 5800 kr enkel väg. Då blev jag förgrymmad och körde i fortsättningen via Fyn och Jylland, det blev 14 mil extra men hellre det än att fylla på denne skeppsredares kassa.
Väl på båten skickade jag ett SMS till gamle vännen luftkaptenen Öywind Pedersen och frågade om erbjudandet stod kvar att jag fick sova över där. Det tog en halvtimme innan jag fick svar eftersom han hade varit uppe på en flygtur med sin Piper cub, som han har på Eslövs flygfält. Jovisst fick jag det. Jag åker hem och fixar lite mat blev svaret.
Passerar ut över Öresundsbron, nu några dagar sedan jag passerade i motsatt riktning. Konstaterade att jag då passerade bron med förväntan, nu med hemlängtan. Strålande väder och jag kan se Malmö med Turning Torso som ett tjusigt monument mot den nedgående solen.
Undrar vad tullen är ute efter ikväll, det står en tullare vid varje gate. Jag ser som vanligt förtroendegivande ut och släpps förbi. Tar första avfarten in till Limhamn där Öywind och Lina bor, blir som alltid väl mottagen och Lina som är vegetarian står vid spisen och steker prinskorvar och stekt potatis. Tycker det är märkligt att hon gör det. Fick förklaringen när jag efter måltiden fick frågan vad jag tyckte om maten, jo den var superb. Då fick jag veta att det var vegetabiliska korvar kokta i soja. Jag märkte ingeting. Detta kan man nog kalla för kommunistiskt sabotage.
Det blev sen natt, Öywind och jag har känt varandra sedan sextiotalet, han är född i Norge och talar de skandinaviska språken flytande oavsett vilket land han besöker. Han var kapten på Maersk Air i 32 år med basering i Danmark. Några år flög han för Lufthansa, han var även baserad en period i Västindien. han startade sin karriär som fjällflygare på sjö i Norrland. en mycket intressant kille, som ibland kan bli svårt att få stopp på när han berätta om sitt förflutna. När han blev pensionerad från flög han Boing 737 för Norwegian i Oslo. På sin 65- årsdag gjorde han sin sista flygning i det bolaget. När han då närmade sig Oslo blev han av trafikledningen ombedd att gå ner på lägre höjd och runda Oslo innan han landade. Han frågade då vad detta berodde på, fick svaret: ”Det lär vara någon ombord som fyller år idag”. Under intaxningen står alla brandbilar uppställda utefter taxibanan och sprutar vatten liksom en fanborg över flygplanet. Väl på plattan kommer högsta chefen in i kockpit och bjuder på blommor och Champagne. Passagerarna som informerats av värdinnan klappade i händerna.
Dagen efter träffades vi med våra hojar i Trelleborg och drog iväg vidare ner genom Tyskland på en veckotur med de övriga kompisarna. Öywind blev bjuden på en lyxhytt längst upp på överfarten till Travemünde.
Bilderna visar besöket hos Marco, samt när vi närmar oss Rödby, min hoj är väl surrad vid däck för eventuell sjögång.

130809_1 130809_2 130809_3 130809_4 130809_5 130809_6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 − fyra =