130806 tisdag, Tyskland på mc, SE-EES 50 år

Vaknade upp och blev serverad en fantastisk frukost i Abbekås. En fin samvaro med familjen Eggelings. Såg från frukostbordet ett vackert segelfartyg passera utefter kusten.
På eftermiddagen var vi på ett mindre flygmuseum. Där hade vi bestämt träff med anledning av att det idag var på dagen 50 år sedan Lennart Nordström med sitt fina flygbolag Malmö Aero registrerade flygplanet SE-EES. En Beechcraft Travelair. Vi som träffades var Lennart Nordström, Ove Hansson, som var den första som flög kommersiellt med maskinen. Ove berättade om trevliga episoder han varit med om med den maskinen, Lasse Hersgren, Bengt Fahlander med familj. Förlåt om jag glömt någon.
Jag köpte maskinen av Lennart Nordström 1971 och vi hade den fram till 1974. Jag delade ut mitt kåseri över ”Trippel Ecko Siera” till deltagarna , ett kåseri, som jag tidigare publicerat här på FB. Maskinen flögs ca 2000 timmar i mitt bolag, de flesta timmarna flögs av mig. Det var i den maskinen jag började upptäck Europa. Flög många spännande taxiflygningar ed den med olika intressanta och kända personligheter. Det var beklagligt att se naskinen i det skick den är idag. När jag köpte den för 200 000 kr var den grundöversedd och i skick som ny. Därefter har ett antal företag och personer varit ägare till maskinen. Under en period stod den som dragplåster på taket till ett motell vid vid Gränna.
Efter några timmar återvände vi till Abbekås, på med allvädersstället och iväg utefter kusten västerut, passerade Sveriges sydligaste punkt, Smygehuk, Trelleborg där jag tankade och ringde hustrun, sedan ett betalstopp på Öresundsbron.
Väl ute på bron märkte jag av vinden, en mycket kraftig vind från vänster, fick dra ner farten och hålla emot, det var riktigt otrevligt på högbrodelen, därtill motljus och insekter på visiret vilket drog ner sikten. Det bör ha sett märkligt ut för bakomvarande fordon med en motorcykel med varierande lutningar mot den byiga vinden.
Passerade Kastrup där jag förr landat hundratals gånger. En period hade vi sex reguljära landningar där om dagen där.
Jag höll god fart mot den bländande solnedgången, stoppade för att betala ytterligare en broavgift på stora Bältbron. Kom så över till Fyn, hoppsan nu började tankmätaren peka på noll igen, reducerade till ekonomikrus. När jag närmade mig Odense började det bli kris, ingen bensinmack i sikte. Stannade på en parkering och kopplade in ”Point of intresse”, på GPS,en, hittade en mack i en by några km från motorvägen.
Ny bensin och en bensinsträckare, sen iväg igen. Högsta speed, ska försöka nå motellet alldeles söder om tysk/danska gränsen vid Flensburg före kl 22.00. Nu börjar det duggregna. Första stänken på resan. Det hade dock det goda med sig att jag med handsken kunde tvätta bort de irriterande insekterna på visiret.
Odense, ja, oj vad kul jag haft där. På sextiotalet hade min numera bortgångne kompis, smeden Werner Sörensen köpt ett nytt flygplan, en Beech Musketeer. Den ville han ofta flyga ner till sin födelsestad Odense och visa upp för släkt och vänner. Trotts att han hade eget privatflygarcertifikat vill han ha med mig som säkerhetsförare. Vi landade på Beldringe flygplats, där ”Smen” hade för sed att bjuda flygplatspersonalen på en dansk allmännelig öl. Det var många femtioårsmiddagar och övriga fester vi besökte under en följd av år.
Sitter också och kommer ihåg en gång, tror det var 1983. Jag hade varit över i USA och köpt en begagnad Beech King Air A100.
Jag köpte den av guvernören i staten Newyorks huvudstad Albany. Vi tankade upp och drog iväg upp via Goose Bay på New Faundland. Tankstopp på Narsarsuaq på Grönland, vidare till Reykjavik, därifrån direkt till Odense med Beldringe flygplats där vi via radion begärt extra öppethållning. Vi hade bytt av varandra vid spakarna, Bengt Grafström och jag, resan gick non stop. Med ombord var Sievert Andersson och min son Joacim.
Det intressanta var att vi inte hade några landningskort över flygplatsen, men jag kom ihåg freqvensen på VOR- stationen och inkursen på ca 240 grader. ILS- freqvensen hade jag tydligen också i huvudet. Vi gjorde en fin nattlandning i dimman. Anledning med landningen i Odense var att planet skulle omlackeras där. Staten Newyorks statsvapen var målat på taket och det kunde vi ju inte åka omkring med.
Hade tur och fick lifta med Sterling Airways Caravel över till Kastrup tidigt på morgonen. Från Kastrup till Linköping åkte vi med vår ordinarie flygtur till Linköping.
Det är kul med såna här nostalgiturer, man friskar upp gamla minnen.
Väl på Gylland passerade jag skylten till Vojens, där jag för några år sedan tillsammans med Ove Fundin besökte lag-VM i speedway på en bana, som ägdes av den danske världsmästaren Ole Olsen. Oles Världsmästarhoj stod som prydnad i hotellet där vi bodde. hojen vat helt täck i gulddobblé, även kedjan lyste i guld. Bör ha kostat en förmögenhet.
Klockan tio minuter i tio anlände jag till motellet som var stängt. Ringde ett nummer, som stod på dörren och fick besked att rum nummer 13 i det röda gårdshuset stod öppet och var reserverat för mig. Somnade även denna kväll ovaggad efter ca 40 mil i sadeln, körtiden blev knappt fyra timmar. Drygt hundra knyck i snitt.
Bilden där flygplanet är rött är tagen i Västervik 1974 under min tid som ägare. De andra bilderna är från senare skeenden i flygplanets historia.

130806_1 130806_2 130806_3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre − 1 =