130727 lördag, körsbärsträdet och barndomens Näs

Min nyhuggna körsbärsved i tidiga gryningsljuset.
Lägg märke till den onormalt höga stubben till vänster. Anledningen är att ett rönnbärsträd växer fram i klykan av det gamla körsbärsträdet och detta unika vill jag lämna till eftervärlden.
På en av de två förgreningarna kunde jag räkna till drygt 80 årsringar. Undrar hur många år den nedre stubben egentligen är? Den är mer än dubbelt så tjock.
Stubben står vid stenmuren framför vårt gamla brännvinsbränneri där vi tillbringar våra somrar numera. Stenmuren i bild löper utefter den gamla kyrkvägen till Frödinge.
Där, mitt framför vårt hus, där på gamla kyrkvägen har vi vår gräsmatta där vi nu ligger och solar oss om dagarna, där lär många likvagnar passerat genom seklernas gång. Sjundhult tillhör Frödinge socken.
Det har berättats för mig att Astrid Lindgren fick följa med sin far S-A, som han kallades till Anton Andersson i Sjundhult där hon fick äta så mycket körsbär hon orkade. Kanske har hon ätit av just detta trädets frukter? Det var just Antons gård i Sjundhult, som jag och Sollan köpte 1990 och tillträdde 1991.
När jag var barn var jag nästan dagligen på gården Näs där jag fick hjälpa Samuel-August med att rykta både den stora tjuren och hingsten Hero.
X\* Dessa djur var hans ögonsten och de skulle ibland ”premieras”, detta skedde 300 meter inåt staden på gamla marknadsplatsen eller kovallen, som den ofta kallades.
Där var komöte/komarknad sista onsdagen i varje månad? för övrigt bodde jag på andra sidan gatan mitt för kovallen där mitt föräldrahem ligger. Vår son har sedan några år tillbaka tagit över huset och lever där som tredje generationen på Prästgårdsgatan 10. Där var komöte/komarknad sista onsdagen i varje månad.

20130820-034003.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − sju =