Trdjedag jul 171227

Idag är det tredjedag jul. Det är nu min tredje jul i Sjundhult.

Det har varit en jul i ensamhet och avskildhet.

Julafton var oförglömlig hos sonens familj med många vänner och nya bekantskaper. Tror vi blev 18 personer, flyktingar med barn, ja det var en härlig eftermiddag. Helt i Sollans stil med mycket god mat!

På juldagen hade alltid min mor julkalas efter julottan, i år var det ingen julotta.

Kommer ihåg, tror det var år 1957. Jag och min gamle kompis Göran Sköld körde med varsin Blue Fighter till den överfylld kyrkan i Djursdala på julotta. Djursdala kyrka

Efter julottan körde vi några km norrut till Ängstugan, som ägs av bekanta till mig. Där utanför på en mindre åker stod den havererade The Haviland Rapid,en som ägdes av Göte Rosén, Mallorcas upptäckare som populärt chartermål.

Den var på väg från Torslanda till Bromma men kommit ur kurs i snöstormen på julaftonen. Besökte ibland vraket som fick sin viloplats bakom ladugården. De Haviland Dragon Rapid

Kanske inte så märkligt att man idag lider av reumatism i kroppen. Känns ibland som hela kroppen är ”vinn i ramen”.

Denna julaftonens morgon fick jag ett tråkigt dödsbud. Min gamle vän och flygarkompis Stig Svenson i Växjö (90+) fick hastigt sluta sina dagar. Vi hade telefonkontakt även under hans sista dagar. Vill minnas att Stig var den förste ägaren till min gamla trotjänare SE-CYN, en Cessna 172 med sexcylindrig motor.

SE-CYN på Borgholms Flygplats Den såldes till Finland där den fortfarande flyger 55 år gammal

Den var gul, tänk vad vi flög rundflyg med den, framförallt på Ölands flygplatser, Borglanda, Sandvik och Grankullavik för att inte nämna alla Smålands sjöar, som vi flög på från plöjda isar, historia nu, under 18 år pågick detta.

Denna dag, tredjedag jul 1992 fick jag ett dödsbud från trafikledningen på Arlanda, min mycket gode vän Bruse Wold hade startat med vår Cessna 210T från Arlanda och försvunnit från radarn. Bruse var ensam ombord och hade enligt haveriläkaren med all sannolikhet fått en hjärtinfarkt och havererat intill Ridön i Mälaren. Cessnan som Bruce Wold omkom i

Bekräftelsen fick jag från min vän helikopterpolisen Gunnar Krieg som hittat vraket och ringde mig.

Idag åkte Bella och jag och besökte Sollans grav.Bella vid Sollans grav

Efter en enkel måltid gick vi över till det nystädade relaxrummet i vår bastu där jag kunde njuta av ett gott ”afternoon tea”. Relaxrummet med dörren in till bastun

Kommer också ihåg mina barndoms jular när vi promenerade till julottan I kyrkan i Fågelfors, vill minnas att ottan började kl sex på morgonen. Snövallarna var meterhöga och massor av slädpartier förspända av hästar med facklor och bjällror. Det var oförglömligt.

Kommer särskilt ihåg en julafton, mina äldre bröder hade byggt en styrkälke till mig, har aldrig sett en så lång styrkälke sedan dess.

Jultomte den kvällen var gamle skomakaren Linus Johansson, han kom indragandes, sittande på kälken utrustad med en bilratt som suttit på racerföraren Helge Karlssons (tror han hette Helge) i Oskarshamns midgetracer. Min bror Carl-Eric var mekaniker åt honom.

Jag äger också en midgetracer men den är stulen och kan märkligt nog ses på motor muséet i Motala. Vissa vänner övergår och blir endast bekanta, så är livet!Min stulna midgetracer

Nu har mörkret lagt sig utanför, jag funderar på om jag inte ska inrätta detta utrymme som en skrivarstuga. Här vilar lugnet och man kommer i fin stämning och kan minnas, gråta och komma ihåg tider som flytt.Kompisen Inge vid bastun

Nu vill jag önska alla ett Gott och bättre Nytt År!

/J-O

Tysklandsresa från novemberrusket i Sverige 171121

Tyckte november månad började bli dryg, ville hitta på något så man kom ifrån detta tråkiga pensionärsliv vilket mest bestått i läkarbesök, tandläkarbesök med operationer av inplantat mm, ganska upptecknad med besök på de olika pensionärsträffarna etc.

Funderat på att åka till Kanarieöarna, som jag aldrig besökt. En god vän upplåter gärna sin flotta lägenhet i Albanien.

Idéerna var många men min passivitet har ökat med åren. När hustrun levde och jag var pilot åkte vi endast några få gånger på semesterresor. Hustrun gillade att vara hemma och jag fick mitt resebehov stillat genom mitt arbete som pilot. Tusentals hotellnätter under livet räckte för mig.

Min nya pensionärstillvaro gör att mitt vandringsblod börjar känna av sig, kände att jag bara måste ge mig ut på något.

I början på förra veckan tog jag med mig vovven Bella och körde söderut, hade bestämt med min gamle kompis Gert Acketoft, som bor med sin hustru i närheten av Helsingborg. Övernattade hos kombattanten från diverse segelflygtävlingar under 60- och 70- talet. Gert Acketoft heter han, gamla och nyare minnen diskuterades. Ackes son Jim tävlar om världsmästerskapen och andra stortävlingar internationellt och Gert är med och putsar vingar, Australien senast, nästa VM i Tjeckien.

En fantastisk bostad har han med sin mysiga hustru, norr om Helsingborg. Jag har tidigare övernattat hos dem och verkar ha en stående inbjudan hos detta gästfria par. Det blev god mat och trevliga diskussioner till långt fram på natten.

Gert, en vänskap som hållit hela livet

Hade tänkt hälsa på min kusin Lillan som också bor i närheten men hon var uppbokad med pensionärsresor och liknade. Lillan är några år äldre än mig. Vi växte upp i samma hus i Fågelfors, hon tog hand om mig och lekte med mig när jag var liten. Jag var endast några år när jag sa att jag skulle gifta mig med Lillan när jag blir stor. Det blev inte så, man gifter sig inte med släkten, värderingar, kontakter mm utökas genom åren och livet får en helt annan vändning. När jag var liten skulle jag bli sjöman, i stället blev jag pilot. Det yrket hade jag definitivt inte planerat, det bara blev så, visserligen via jobb som företagare i motorcykel- och bilbranschen där jag åter hamnade efter 42 händelserika år i lufthavet.

Mina äldre syskon, två bröder var bilhandlare hela sina karriärer, de verkar också ha klarat sig bra. Nu är de borta och jag är ensam kvar i den generationen.

Tillbaka till Farås som jag tror byn hette där jag sovit över hos Acketofts.

Körde till en parkeringsplats och funderade på vart jag skulle åka, tänkte att jag åker väl åtminstone över till Danmark, tänkte ta färjan till Helsingör, men eftersom jag har en så kallad brobiz i vindrutan tyckte jag det var smidigare att köra över Öresundsbron där bommen öppnar sig innan man ens hinner stanna.

Denna dag var det strålande solsken till skillnad mot gårdagens dimma, snöslask och halka. Jag blev imponerad av alla fågelsträck som styrde söderut. Verkade vara tusentals fåglar med samma längtan som jag.

Öresundsbron

Njöt av livet när jag i lugn takt passerad bron, såg flera inkommande flygplan på finalen till bana 22 på Kastrup. Åter blev jag nostalgisk. På 80- taket hade vi i vårt företag sex reguljära landningar om dagen på Kastrup. Tre turer från Linköping och tre från Halmstad.

Hade tänkt mig denna resa som en gourmetresa för att äta upp mig lite, tänkte börja med en dansk hackeböf med sås, men så kom jag på att jag hade varit kvar för länge hos Acke, vi har alltid så mycket att prata om.

Hade nu ställt in siktet på Flensburg i norra Tyskland och ville inte spendera mina pengar på danskarna. Styrde ut över Stora Beltsbron och till min förvåning öpnade sig även denna betalbom automatiskt.

Jag kom över till Fyn tog av till vänster före Odense, ner mot färjeläget vid Sydfyn. Förr hade jag många bekanta både privata och affärsmässiga i Odense, tror inte någon av dem lever längre, har alltid haft en förmåga att umgås med äldre människor och då blir man med åren ganska ensam. På Beldringe flygplats vid Odense lackerade vi de flesta av våra flygplan, det blev många och dyra besök.

Solnedgång vid Sydfyn

Det blev endast en dansk pölse med bröd på färjan som tog ca 45 minuter över till Gylland. Värdinnan på färjan var en sur matrona, som inte tillät Bella att sitta på bänken i avdelningen för hundar. Att det finns så elaka människor, Bella är ju min sambo! Ja bara gav matrona en blick och lyfte upp Bella i mitt knä, tanten blev inte gladare men gav upp och försvann.

Väl på Gylland hade mörkret lagt sig och jag körde någon halvtimma till tyska gränsen, som var obemannad, däremot var det mycket blåljus och långa köer i motsatta körbanan där danskarna regerar.

Bella fann sig väl tillrätta i hotellsängen

Körde in till Skandinavien Park där vi fick bo, 10 euro kostade det extra för Bella. Efter en kort paus fortsatte vi ner till en fiskrestaurang, som ligger vid hamnen i Flensburg. Det blev en god torskfilé. Fick lära mig att torsk på tyska heter kabeljo.

Fiskrestaurangen i Flensburg

På onsdagsmorgonen fortsatte Bella och jag söderut mot Hamburg, denna väg där trafiken normalt brukar flyta på bra var denna gång ett enda stort vägarbete med köer och stopp på många ställen. Morgonens dimma övergick i strålande väder. Passerade genom Elbetunneln och Hamburg utan att stiga ur bilen.

Hamnade så småningom i Hambühren, någon halvmil väster on staden Celle. Ringde på hos kvinnan, som har en rumsuthyrning på en gammal mysig lantgård. Där har jag bott massor av nätter genom åren. Det var perfekt att ta in där när jag med min MB-Sprinter och stort släp fyllt med motorcyklar, ofta drygt 10 st. Där kunde jag diskret övernatta utan att riskera bli bestulen. Övernattning med en fin frukost för endast €38,-

Ägnade eftermiddagen åt besök i den mysiga staden med sina ca 800 korsvirkeshus. Hade kontakt med gamla affärskontakter och besökte banken där jag var kund under flera år. Celle var min bas när jag importerade motorcyklar. Det blev närmare 800 sålda cyklar och ett hundratal bilar, mest sportbilar.

På kvällen åt jag en välsmaklig, väl tilltagen välhängd rumpstek med Bratkartoffeln mit speck. Jag hade kontaktat gamle Rollie, som skötte om leveranserna av motorcyklar innan jag investerade i egen transport. Rolli hade tillbringat senaste åren som taxichaufför i Celle men var nu pensionär. Vi tillbringade några timmar tillsammans på min favoritrestaurang Scattauer.

Scattauer

Rumpstek mit bratkartoffel und speck. Glömde avboka löken, fick skrapa bort den

Rolli åker fortfarande på sin Harley Davidson, kanhända kommer han och besöker mig i Vimmerby till sommaren.

Hade planerat att åka ytterligare söderut men ångrade mig när några av mina gamla vänner inte var anträffbara.

På fredagsmorgonen drog vi oss norr ut, gjorde det obligatoriska stoppet på varuhuset Citti Gross i Lübeck. På färjan mellan Puttgarden och Rödby åt jag en gulasch, lämnade lite till Bella som tacksamt slickade tallriken ren.

Vid den obligatoriska gränskontrollen på Öresundsbron visade jag passet för en trevlig passpolis. Bella var lugn tills polisen tog mitt pass, då blev Bella ursinnig och skällde ut polisen. Han bara skrattade och vinkade oss vidare. Bella har också pass men det frågade ingen efter.

Hade planerat att träffa tre gamla pilotkompisar och övernatta i Limhamn där Öyvind och Lina alltid har en sängplats till mig men det gick inte att arrangera, sjukdomar mm gjorde att vi i stället bestämde oss för en gemensam träff längre fram. Vi kom hem till vår farm i Sjundhult vid niotiden på kvällen efter ca 900 km körda under dagen.

Hade tänkt vara med på älgjakten under lördagen men ångrade mig när väckarklockan ringde, stängde av den, vände på mig och somnade om.

Nu är det läge för dubbdäcken igen, sådana får man inte ha i Tyskland, det var lite halkigt på nedresan med sommardäcken fortfarande på.