Semester på motorcykel till Norge. Del 1, 170717

Ove Fundin med sin BMW R1200RT på en bild från en tidigare resa

Måndag morgon, jag tar motorcykeln och kör över skogarna vid Österbymo till Tranås där jag kommit överens med Ove Fundin om en tur på motorcykel. Vi hade först tänkt att vi skulle åka över till Baltikum men kom underfund med att det blev lite för tidskrävande med färjor när vi bara har denna vecka på oss. Kiruna blev nästa förslag men det visade sig vara för långt även dit.

Vi bestämde att ta en oplanerad tur till Norge. Vi styrde norrut med destination Sälens Högfjällshotell där vi bokat en lägenhet, det fick bli första dagsetappen.Ove tog ledningen och jag var som vanligt ”rotetvåa”, värst vad han hade bråttom idag, jodå det fanns fartbegränsningar men det gick undan värre. Pensionärer har bråttom, det gäller att hinna med, 84 respektive 77 år men det är egentligen ganska obetydliga siffror. 

Vi passerade Motala, Askersund, svängde västerut genom Tiveden, som förr var ökänt för rövare och banditer. Kommer ihåg att jag läste en äventyrsbok i min barndom som hette ”Vandringen genom Tiveden”. Det var intressant att komna till dessa trakter nu på ålderns höst. Kolmården var också ett skogsområde som lär varit farligt att passera. Numera börjar hela Sverige bli farligt att vistas i, det finns rövare, mördare och banditer utöver hela landet. 

Vi kom upp till Laxå. Laxå är en plats jag inte har mycket erfarenhet av. Kommer dock ihåg att jag tillsammans med numera bortgångne piloten Kjell Ahlberg på AB Lövbergs Lila, (kafferosteri) gjorde en taxiflygning med två fullastade Piper Navajo. Vi hade 7 passagerare i varje flygplan, det var innan det var så stort krav på två piloter. Efter några mellanlandningar kom vi till Gatwick i London där vi hade fyra dagars stopp. Vi hyrde en bil och körde utefter Englands sydkust, bland annat staden Brighton dit jag under 70- talet ofta flög med folk från Gyllings Elektrinikprodukter. 

Det var intressanta kvällar med Kjell, han berättade om sina äventyr i flygvapnet, sitt haveri där han undkom med livet i behåll och hur det var att flyga Mustang. Ja det var en intressant gubbe, betydligt äldre än mig. Vi hade tidigare funnit varandra under en teknisk kurs i USA där vi fick lära oss att flyga Piper Cheyenne (turboprop). Piper Cheyenne turboprop

Nog om Laxå, efter fika fortsatte vi, en felkörning gav oss några mil extra. Vi passerade Karlskoga, Filipstad och Malung där tusentals människor samlats för Malungs Visfestival, något dansbandsjippo, som inte intresserade oss. 
Vi kom fram till Sälen och högfjällshotellet vi femtiden, efter en strålande dag med solsken och ca 20C grader stötte vi på ett mycket kraftigt ösregn med hagelskurar. Vi var dyblöta när vi steg av våra hojar.Vi parkerade framför vårt lilla radhus

Hotellet Gammelgårdens köttbullar var de dyraste jag ätit under mitt ganska långa liv. De kostade 195 kronor, de var av renkött, kanske det motiverade de ohemula priserna.Ove lät sig väl smaka i mysig miljöÄven jag

Tillbaka på hotellet studerade vi kartan och planerade för morgondagens tur in i Norge. Vi gick till sängs ganska tidigt, somnade ovaggade efter en ganska jobbig körning på närmare 600 km. Min rygg och högra axel ger sig till känna. Det är endast en månad sedan en röntgenbild visade att en muskel i högra axeln är skadad, därutöver lider jag av spinal stenos, som läkarna vill operera men jag avstår tills vidare.

   Sov gott! Vi hörs i morgon!Utsikten från vårt fönster frampå natten. Nätterna är ljusa då här långt norrut i vårt land

Veteranlastbilsrally på pingstaftonen 170603

Beppes lastbil

Igår, lördag blev jag medbjuden av gamle motorcykel- och tävlingskompisen Beppe Blom på något för mig helt nytt, ”Veteranlastbilsrally” i Boxholm. Beppe har bland annat deltagit i 12 novemberkåsor genom åren. Novemberkåsan är en av de tuffaste endurotävlingar som förekommer i Sverige.

Bilrally och flygrally har jag deltagit i, men lastbilsrally, det var något nytt för mig. Vi, Beppe och jag, min hund Bella var förstås också med, startade från LBC i Vimmerby klockan 06.00. Vi var ytterligare tre lastbilar som körde mot Kisa, där stötte det till ytterligare fyra lastbilar i varierande storlekar. Målet var vid den stora ostfabriken i Boxholm. Väl framkomna till parkeringen där var vi totalt 80 lastbilar eller ekipage, somliga med trailerns. Alla verkade känna varandra. Det var folk från stora delar av Sverige. 

Här fans lastbilar, trailerns, bussar och brandbilar i en salig blandning 


Även gamla postbilar deltog

Vi blev bjudna på kaffe med fralla före starten. Vi hade startnummer 34, det var en minut mellan varje start. Beppe vid ratten och jag som kartläsare, ett jobb som inte var så svårt eftersom banan var bra markerad med pilar. Arrangör var Östergötlands Veteranlastbilsförening. Första anhalten var Malexander. Sedan följde för mig helt jungfruliga vägar och samhällen, de flesta vägarna var nog mer lämpade för motorcyklar än för lastbilar. Ortsnamn som Danielshammar, Önnebo, Strålsnäs passerade vi. Vid Önnebo Sågverk blev vi åter bjudna på kaffefest. Det var kontroller med frågesport och diverse manöverprov inlagda i rallyt, stämningen var fin. Äldsta fordonet var en buss från år 1937. 

Vissa hade en husvagn på flaket där de övernattade, somliga hade små specialbyggda bostäder på flaket. 

Utefter rallysträckan var det massor av åskådare som satt i sina bilar, många med fotoutrustning uppmonterade för att dokumentera den stora händelsen, Beppe signalerade och alla vinkade till oss.

Tyvärr var det en regnig dag där solen lyste med sin frånvaro. Stämningen vid start, utefter banan och vid kontrollerna var det inget fel på, alla var glada. Mycket folk hade samlats vid målgången, banan var ca 90 km lång.

Väl tillbaka i Boxholm blev vi bjudna på en fantastisk fin middag, som serverades vid bord i en stor gummiverkstad. Prisutdelning förrättades, eftersnack i vanlig ordning som i alla andra rallysammanhang där jag deltagit. 

Hemresan gick via Tranås, Österbymo och Ydrefors. Vi var imponerade av de mycket vackra omgivningarna vi passerade, den rådande torkan med lågt grundvatten kunde man inte se något av, det var en härlig sommargrönska över allt där vi drog fram. Syrenerna stod i full blom. 

Ja, det blev en annorlunda men trevlig dagsutflykt, Bella sov mest hela tiden men hon blev populär, ompysslad och kliad av många under dagen.

Detta var en helt annan pingstafton än de jag tidigare upplevt. 

Onsdag morgon 170524

Kom på att jag och Bella nu kan njuta vår frukost tillsammans på vår altan, eller är det en balkong, jag vet inte vad som är korrekt namn på min uppsatta kommandobrygga en våning upp i vårt suterrängliknande gamla brännvinsbränneri där vi sedan drygt två år tillbaka njuter vårt otium.
   Lyssnar på ”Ring P1”, ett radioprogram där man får ringa och beklaga sig över livets svårigheter. Idag handlade det om vattenbristen här i Sverige. 

   Jag har vistats i länder där man verkligen kunde klaga på vattenbrist, men det är inget man pratar så mycket om.

   Här i Sjundhult lider vi inte av vattenbrist, mina dammar på ca 1 HA är fyllda med rent vatten från underjordiska källsprång. När vi för ca 25 år sedan grävde dammarna sprutade det upp friskt vatten på flera olika ställen. Kan inte se att vattennivån sjunkit en enda cm ännu.

   Den egna brunnen, som endast har ett vattendjup på max en meter har aldrig svikit mig och grannen. Vi har alltid haft tillgång till gott friskt vatten.

    Bilden visar min vandringsstig ner till bastun, stigen är prydd med vackra maskrosor. Jag gillar maskrosor, våra bin lika så, dessa vackra blommor ger oss näring i form av honung till den kommande långa vintern.

   Svanhanen kommer närmare min stuga för varje dag, han sitter och vaktar över sin hustru, som ligger på ägg vid en av öarna i den större dammen. Nyss gick jag ut och kastade till honom ett korvbröd över stenmuren. Han verkade inte bry sig om mig, han har ännu inte hämtat upp brödet. 

   Ikväll blir det en tur på motorcykeln igen, vi, några äldre män i min egen ålder samlas på onsdagskvällarna och njuter av dofterna från nyhuggen timmer, koskit och talldoft där vi drar fram, något som bilisterna går miste om. 

   Någon döpte våra turer till ”Antikrundan”, kan inte förstå det? Snart beger vi oss på nya antikrundor på Gotland. Vi lär vara 11 eller 12 som åker med. Ser fram mot detta!