Mina alster 180804

Hittade några ramar liggande. Tyckte det var läge att rama in mina alster, teckningar sedan år 2002.

Efter 16 år får man väl säga att de är tillräckligt mogna att ramas in som tidsfördriv på altanen.Den första teckningen är ett motiv jag inte nu kommer ihåg, den andra är jordkällaren här på gården, den tredje är från ett foto taget vid en av mina landningar på Gangesfloden i Bangladesh, den fjärde är kapellet där jag började redan i söndagsskolan som barn, hette då Elimkapellet, sedermera Baptistkyrkan och numera glasskaffet Mitt Hem.

Intressant i sammanhanget kan nämnas att i den baptistkyrkan togs beslutet att bilda hjälporganisationen ”Medair”. En organisation som växt genom åren och idag verkar i de mest dramatiska krigs- och nödsituationer i vår värld.

Jag var med som en av MAF- Swedens representanter. Beslutet hade föregåtts av möten i bl a Schweiz, Strasbourg och i vår hangar i Hultsfred, då MAF-Swedens huvudkontor.

Kvällens mc-tur 180620

Kvällens ”Antikrunda gick till Horn i Östergötland där vi fikade på Hornåborgs camping. Deras räkmackor rekommenderas!

Färden gick vidare förbi Råsebro till Kisa, vände hemåt via gamla Vimmerbyvägen via Gullringen och Södra Vi.

Meteorologen hade spått lätt regn framåt kvällen men vi blev ändå 7 trogna hojåkare. Själv har jag inte suttit på hojen på mer än tre veckor bl a på grund av en tur med bil ner på kontinenten, det kändes befriande att åka motorcykel igen och gav mersmak.

Väl hemma i Sjundhult parkerade jag hojen i garaget, tog en promenad till stugan, när jag promenerade förbi dammen blev jag utskälld av en råbock som druckit vatten på andra sidan dammen, han kände sig väl störd kan jag tänka. Åt några halvmogna körsbär på mitt gamla körsbärsträd som varje år bär frukt.

Till och med Astrid Lindgren skriver att hon med sin far Samuel August besökte Anton i Sjundhults gård där hon ”fick äta så mycket körsbär hon bara orkade” och den gården är jag numera ägare till. Kanske var det just detta träd hon åt från?

Väl uppe på altan får jag se två harar som leker och skuttar runt alldeles intill mitt sångsvanspar med sina nu endast två överlevande ungar. Undrar vad som hänt de övriga tre? Någon tror att korparna tagit dem. Förra året blev de av med alla fyra, stackars föräldrar!

Väl inkommen i stugan blir jag mycket väl mottagen av min sambo Bella, hennes glädje är inte att ta miste på.

När väl skyddskläderna kommit av ser jag att det ösregnar ute. 5 mm på endast några minuter.

Fantastiskt här har man åkt närmare tio mil och inte en regndroppe och sen formligen öser det ner från skyn.

Ha det gott alla hojvänner ute i stugorna i vårt långa land! Anders med sin Virago

En och annan bensträckare förekommer