Ferryflygning med Stig Kernell 170831

Den här skylten fotograferade jag hemma hos gamle bortgångne vännen och flyghistoriken Stig Kernell i Tranås, det var idag för fem år sedan.

Stig var en fantastisk man, hans berättarförmåga var otrolig.

Det bör ha varit år 1983, Stig hade fyllt 60 år, jag bjöd med honom till USA, där vi hämtade och ferryflög en helt ny Piper Seneca från fabriken i Vero Beach, Florida. Vi hade fem bensinfat installerade i kabin med plastslangar som ledde till en elektrisk pump som pumpade ut bränslet i vingtankarna när vi tömt dem.

Bilden visar ett liknande flygplan

Vi följde Amerikanska ostkusten norrut med första destination Washington där första anhalten blev. Vi övernattade hos en god vän till Stig, som jobbade på ambassaden där. Vi stannade några dagar och besökte bland annat Vita Huset och det stora flygmuseet.

Vidare över kanadensiska vildmarkerna till Gosse Bay i Labrador, vidare ut över Atlanten, passerade över södra Grönland, vidare till Island där vi övernattade.

Stigs fundering var: ”Varför kallas Grönland, som är vitt för Grönland och Island, som är grönt för Island”. Ja, det kan man ju fundera över.

Från Island gick färden över Färöarna och Hardangervidda i Norge till hemmabasen i Hultsfred.

Stig hade med sig en bandspelare och gjorde ett intressant radioprogram, som han lyckades få sänt över diverse lokalradiostationer i södra Sverige.

Efter några veckor vände jag tillbaka och flög hem ytterligare en ny Seneca, den resan blev något mer dramatisk men det har jag tidigare berättat om.

Stig, den borne humoristen blev känd efter sin död när han hade beställt sin dödsannons som löd:

”STIG KERNELL ÄR DÖD”

därefter datum mm.

Med Miataklubben söndagen 170730

I går, söndag var jag med Miataklubbens östra avdelning (bilmärkesklubb) på utflykt. Det började med en tripp på närmare 100 km från min bostad norr om Vimmerby till Mjärdevi Center i Linköping.

Det var första gången jag deltog i denna klubbs utflykt, jag har genom mitt nu ganska långa liv varit ägare till ganska många olika sportbilar och motorcyklar och därmed deltagit i många olika märkesklubbar. Eftersom jag numera är ensam efter hustruns bortgång och ofta saknar hundvakt blir det problem med mc- turerna men med en öppen sportbil kan jag ta med vovven Bella, eller Bellami, som hon så högtidligt egentligen heter. Dessutom verkar hon gilla att åka nedcabbat (öppet) under klar himmel.

Efter någon timmas körning i strålande fint väder kom vi fram till parkeringsplatsen, som var angiven i inbjudan. Vi hade kört lugnt och sakta för att undvika allt för många insekter på fronten, man vill ju göra så gott intryck som möjligt när man första gången deltar i en märkesklubbs träff.

Vi blev endast fem bilar som punktligt klockan 10.00 startade söder ut mot Nykil och vidare på härliga krokiga och backiga småvägar ner genom södra Östergötland till det lilla samhället Ulrika där vi besökte dess museum".


Mazda MX-5 Miata

På vägen mötte vi en Grupp BMW- motorcyklar, troligen BMW- klubben som också var på utflykt, en klubb, där jag för många år sedan också deltog på deras turer.

Ulrika Museum var ett intressant sådant med mycket gamla redskap från forna tider, det är fascinerande att se vad man kunde utföra med dessa enkla hemgjorda redskap. Även en bil, en T-Ford från år 1913 fans där, den lär enligt uppgift vara körklar även om den kanske inte såg så ut. Mer än hundra år på nacken inger respekt. När jag var barn kunde man ibland fortfarande se dessa gamla bilar i trafik.

Efter någon timmas stopp i Ullrika fortsatte vi ytterligare ca 45 minuter söder ut till Hönsalottas Resturang i Malexander. Härliga krokiga och vackra trakter

Utefter sjön Sommens norra strand

Vi parkerade på gräsmattan framför Restaurangen. Det väcker alltid en viss uppmärksamhet när så många lika bilar kommer i samlad trupp.

På gräsmattan vid Hönsalottas resturang

Samtliga 7 deltagare beställde hamburgare från biffrygg. En utsökt måltid, krögaren såg även till att Bella fick vatten. Hönsalottas Resturang kan jag rekommendera, trevlig personal och fantastiskt god mat.

Malexander ligger vid den vackra sjön Sommen, vi fortsatte mot Kisa, kort efter starten gjorde vi ett stopp och tittade på den fantastiska utsikten över sjön Sommen och Malexander. Detta är en plats där vi i vår mc-grupp brukar ta en bensträckare. Någon har av någon outgrundlig anledning döpt vår mc- grupp i Vimmerby till "Antikrundan".

Förra gången jag besökte denna utsiktsplats åkte jag i en MGF och min hustru Sollan var med, och givetvis även Bella. Det är alltid känsligt att komna till platser där man varit med hustrun nu när hon inte längre finns i livet, 52 års äktenskap sätter sina spår.

Vi passerade Kisa och kom fram till Råssebro vid sjön Åsunden, det är också en vacker plats där jag varit många gånger med motorcykel. Där finns en märklig tall med en björk som slingrar sig runt tallens stam.
En märklig omfamning


Stoppet vid Råssebro

Efter någon halvtimmas stopp lämnade Bella och jag de övriga, som körde vidare norrut över bron mot Rimforsa och Linköping. Vi körde genom Horn och Djursdala till vårt hem i Sjundhult där vi bor i ett gammalt torrlagt brännvinsbränneri.

En trevlig dag med nya bekantskaper, som avslutades inomhus när regnet stod som spö i backen och man kunde höra åskan mullra på avstånd. Det hade blivit 260 km under klarblå himmel och mycket frisk luft, nästan som att åkt motorcykel. Regnet var behövligt och välkommet. My brittish racinggreen MX-5 Miata

Måndag 170724

Ser att Facebook ber mig berätta hur min dag har varit. Ja, hur har den varit?
Hade sovmorgon till kl 08.00 Man har ju numera 52 veckors semester, det känns fortfarande ovanligt. Det viktigaste jag utfört är att jag plockat bort frökapslarna från mina Penséer, jag kastar dem på kullerstenarna kring huset med förhoppning att nya penséer ska komma upp till lästa år.
Tror inte att varken mor eller min Sollan skulle känna igen mig idag om de vore i livet. Huslig har jag nog inte varit känd för att vara. Sollan sa ofta att jag till och med bränner vid tevattnet! Jag föreslog att hon kunde koka upp det på söndagen så behövde jag ju endast värma upp det under veckan.
Jag lever nu i min ensamhet här på torpet med min fästmö yorkshireterriern Bella Mi, mest kallad "Bella". Vad skulle jag ta mig till utan henne. Hon följer mig var jag än går och får hon inte följa med blir hon besviken och jag får dåligt samvete.
Märkligt att större delen av bekantskapskretsen helt försvinner när man blir änkeman. Man är liksom inte "i ropet" längre. Har nog funderat på att ta Bella med mig och flytta söderut, samtidigt tänker jag att vid 77 års ålder dra iväg med ett hjärta som krånglat i ca 20 år, det kanske ändå inte är så klokt, men varmare trakter lockar.
På tal om hjärtat så har det under de senaste dagarna känts mycket bättre, igår tog jag en promenad på ca 2 km utan att bli andfådd. Så långt har jag inte gått på många år. Verkar som det hjälpt att ungdomarna i kyrkan bett för min hälsa. Undrens tid kanske inte är förbi!
Egentligen trivs nog både Bella och jag här i Sjundhult även om vi nog betraktas som utbölingar men det bryr vi oss inte så mycket om. Vi har det kanske för bra.
Jag planterade ett biggaråträd för en del år sedan, i år finns det inte ett enda bär där, och mitt vanliga körsbärsträd har väl ett och annat körsbär men inte som vanligt när det är helrött.
Mina stackars sångsvanar är kvar i vår damm, verkar trivas trotts sorgen efter att mist sin fyra barn, jag sörjer med dem.
Tranorna kommer lite då och då, de har en unge med sig och det är ju trevligt. Alla miljoner mördarsniglar som hittat hit verkar helt försvunna i år, inte en enda har jag sett. Jag saknar dem egentligen inte.
En gröngöling och en liten hackspett har hälsat på mig idag, det var ett kärt återseende, de brukar inte synas när jag tagit bort matautomaterna.
Jag och min granne bedriver numera bin. Vi har en enda kupa men oj vad honung det blir och vad de små stackarna sliter. Vi är tre om kupan vår vän kosovoalbanen är specialist på bin, han sköter om dem och vi träffas och har trevligt i vårt lilla konsortium.